Åter till rötterna?

Det är långt kvar till nästa riksdagsval. Centern och kristdemokraterna kommer dock att behöva varje dag fram till dess för att stärka sin väljarbas. Den är verkligen inte stark just nu.

I lördags presenterade Dagens Nyheter den senaste opinionsmätningen som Synovate gjort. Den visar med eftertryck hur illa ställt det är med de minsta partierna i regeringen. Kristdemokraterna har förvisso länge balanserat på, men framför allt legat under, fyraprocentsspärren. Det nya är att Centern också hamnar under denna spärr och faktiskt uppvisar ett lägre stöd än Kristdemokraterna.

Jo, jag vet det är bara en mätning bland andra. Men trenden är ändå tydlig. Redan före valet förra året utgjorde Kristdemokraterna och Centern de största faromomenten för alliansregeringens överlevnad. Nu gick det bra. Alla partierna klarade spärren och Socialdemokraterna minskade antalet väljare. Regeringen överlevde.

Men fortsätter det så här kommer alliansregeringens saga att vara all när det är dags för riksdagsvalet 2014. Nu är det litet som talar för att denna utveckling fortsätter. Tre och ett halvt år återstår och under den tiden hinner väldigt mycket hända som snabbt kan förändra förutsättningarna för partierna. Klart är att Centern och Kristdemokraterna måste tänka till ordentligt för att framgångsrikt kunna slåss om väljarna. Hittills har partierna inte visat särskilt mycket vilja till nytänkande. Åtminstone inte utåt.

Jag tror att de är ordentligt skakade. Och vilsna. Det är nyttiga känslor för enbart ur detta kan nytt börja gro. Socialdemokraterna är inne i samma omprövningsprocess om än det partiet vilar på en så mycket stabilare grund; trots allt är det ungefär var tredje väljare som problemen till trots stöttar partiet och skulle rösta på det.

Vilken väg som Kristdemokraterna ska gå är det svårt att veta. Jag tror att Centern och Socialdemokraterna kommer att välja en väg som så småningom mer leder tillbaka mot rötterna. Dessa utgör basen för politiken och om rötterna respekteras blir också partierna stabilare och mer trovärdiga i de ständiga kompromisser som vardagspolitiken tvingar fram. Men jag tror inte att Kristdemokraterna har något att vinna på att återgå till sina rötter; rötter som Alf Svensson ägnade lång tid åt att försöka kapa. Han kunde inte göra det med några få yxhugg utan det var kapande i form av att tälja med fickkniv.

Kristdemokraterna har dock en nisch i att försöka utvecklas till det parti som mest och bäst av alla värnar de mänsklighet och humanitet. Hur det ska gå till – om det ska gå åt det hållet – återstår dock att se.

Personförändringar i partiledningarna kan komma att få stor betydelse. Snart får Socialdemokraterna en ny ledare liksom Miljöpartiet får nya språkrör. Maud Olofsson sitter kvar åtminstone till stämman nästa år och det gör förmodligen Göran Hägglund och Lars Ohly också.

Moderaternas Fredrik Reinfeldt och Folkpartiets Jan Björklund är så uppfyllda av sin egen förträfflighet och sina partiers relativa styrka att de inte så gärna ser farorna som lurar. De är inte beredda på omprövningar; Moderaterna allra minst eftersom det partiet nu säger sig skörda frukterna av den förändring som genomförts. Än så länge är den framgångsrik. Men det kan ändras snabbt.

Som förhållandena kan göra för alla partier.

About these ads

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.