Försök att vara datorfri

I dag har jag faktiskt gjort något ytterst medvetet. Eftersom jag, liksom så oändligt många andra, tillbringar min tid – eller en stor del av min tid – framför datorn, så beslöt jag mig i går innan jag gick och lade mig att jag inte i dag inte skulle gå nära datorn, inte starta den och se vad som hänt (ja, alla har vi våra datorvanor och våra sidor som vi kollar av och på) förrän tolv timmar av min vakna tid har passerat.

Det råkar vara nu. Tolv vakna timmar som jag använt till annat. Tro det eller inte – men det har faktiskt gått bra även om det nu så här på kvällningen började kännas konstigt. En form av abstinens infann sig och inom mig själv upplevde jag en liten längtan till de kontakter och den information som nätet erbjuder.

Det kändes nästan i kroppen och i huvudet som när man bestämmer sig för att inte röka på ett antal timmar, lyckas med det och närmar sig den uppsatta tidsgränsen när begäret får ta överhanden igen. En annorlunda känsla när det gäller beroendet av en pryl. Men tankeväckande ändå – ur ett beroendemässigt perspektiv. Jag trodde det inte i morse, men känslorna är som de är och de kan inte förträngas.

Dagen har, som sagt, gått ändå. Har försiktigt rullat runt i stan med nyförvärvet. Kände mig som en nybörjare när jag skulle parkera på ICATorgets tak. Men det gick bra trots att jag inte lärt mig var hörnen på bilen är.

Vi har också varit på stan för att härja runt i affärerna. Det är många reor som pågår och det är lämpligt att passa på att köpa kläder till stora och små bekanta i Egypten. Lämpligt som presenter vid kommande middagar och tillställningar. Det är tur på sätt och vis att jag ska åka dit en vecka i september så en del kan tas med då och portioneras ut i förväg. Om så inte skulle vara fallet är jag rädd för att väskorna inte skulle räcka till om man vill ha med sig något själv.

Jag träffade också en bekant på stan som jag haft kontakt med på Facebook. Han har aviserat om att han har mycket att berätta om ett människoöde här i stan. En person som har det svårt och jobbigt men som systematiskt och konsekvent negligeras av de instanser i vården som han är så beroende av.

Han berättade mer vid vårt möte och vi kom överens om att vi ska ses någon mer gång inom en relativt snar framtid så jag får veta mer. Historien ska förstås kollas upp och håller den sakligt kommer jag att självklart skriva om den. Vården är till för alla och alla ska behandlas lika utifrån det vårdbehov som vi har. Det är en skandalös historia som måhända kan berättas. Till gagn förhoppningsvis för den enskilde personen som är drabbad men också som kritik mot egensinniga läkare som inte vill ta ansvar för fallet.

Vi får se vad det hela resulterar i. Förhoppningsvis i något.

Nu är datorabstinensen botad och det dröjer nog innan jag gör ett liknande försök. Om det nog inte är så tokigt att då och då ta en kort time-out från datorn. Precis som det är för drinkare att ta en vit vecka eller för rökare att göra ett rökstopp.

About these ads

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.