Vilka är vi och vilka är dom?

Varje söndag ser jag fram emot att läsa Peter Wolodarski i Dagens Nyheter. En duktig politisk redaktör som oftast har något klokt och tänkvärt att säga. I dagens krönika tar har upp det han kallar för ”språkets farligaste begrepp” och med det menar han ”vi och dom”.

Utifrån ett experiment från 1954, beskrivet i Georg Kleins bok ”Jag återvänder aldrig”, och händelserna på Utøja och Oslo 22 juli diskuterar Wolodarski det fenomen som alltid dyker upp och alltid är närvarande snart sagt överallt. Detta genom att känna samhörighet med vissa och avståndstagande från andra. Allt grundat på egentligen grumliga orsaker. Detta ”vi och dom”-tänkande får alltid i en eller annan form negativa konsekvenser.

Wolodarski utvecklar inte ämnet vidare, men jag tycker det är intressant att tänka en smula längre och kanske finna orsaken till att konflikter uppstår. Rätta mig gärna om jag har fel.

Låt oss ta ett väl känt och fortfarande aktuellt exempel. Säg att ”vi” är de som är vita i skinnet och ”dom” har en vackrare kulör. Men ”dom” utmärker sig genom att inte vara som ”vi”. Dock är det så att ”dom” – utifrån sin utgångspunkt är ”vi” och deras ”dom” är vi vita. ”Vi” och ”dom” blir alltid – oavsett om begreppen hänför sig till en nationalitet, en ras, en tro eller ett kön eller vad det nu kan vara – motståndare till varandra. Man slår vakt om vi-begreppet och försöker underminera de som inte tillhör gruppen.

Det här är aldrig bra om än det uppenbarligen är djupt mänskligt att reagera på detta sätt. Peter Wolodarski avslutar sin krönika med följande mening: ”Det går att tala om ett större ”vi” i stället för ett ”vi och dom”.”

Det är en klok och i mitt tycke helt riktig slutsats. Vi alla måste försöka se våra medmänniskor som de individer de är. Som vi alla är.

Bläddrar man fram till nästa uppslag i Dagens Nyheter i dag kommer man till debattsidan. Där tar professor i företagsekonomi vid Lunds universitet, Mats Alvesson, och professorn i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, Bo Rothstein, upp en fråga som går på samma tema som Wolodarski.

I Alvessons och Rothsteins debattartikel framförs kritik mot det system som uppenbarligen tillämpas på svenska universitet och högskolor. Nämligen att dessa utbildningsanstalter i alltför hög utsträckning anställer de forskare som de själva har utbildat.

Alvesson och Rotstein anser att denna intellektuella inavel hotar forskningen i Sverige. Så vitt jag förstår är kritiken berättigad och sakligt motiverad. Genom att göra på detta sätt ”försäkrar” sig skolorna om att få de personer som man känner till och som under sin studietid sakta men säkert har anpassats till respektive skolas rutiner och attityder.

Det är på samma sätt som – vilket är väl känt för alla som kommer utifrån – Skellefteå kommun och företagare i Skellefteå gärna, och helst, anställer personer som har sina rötter i Skellefteåbygden. För dessa arbetsgivare är det viktigt att den nyanställde omedelbart ska tillhöra vi-gruppen så att inga konflikter må uppträda.

Jag har alltid hävdat att inte bara Skellefteå utan hela det svenska samhället skulle må bra av att få nytt blod. Nytt blod i form av nya erfarenheter, nya intryck och nya sätt att tackla uppkomna situationer. Det mår organisationer och företag bra av och när dessa mår bra sker också en positiv utveckling.

Det är min övertygelse, som jag nog håller fast vid även om det är väldigt många som inte gör det. Må vara att man kan få medhåll i teorin. Men praktiken talar dessvärre ett helt annat språk.

About these ads

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Vilka är vi och vilka är dom?

  1. Tomas Marklund skriver:

    Viktiga synpunkter Ola. Är också en som gärna läser Wolodarski. Har svårt begripa att karln är så ung. Han verkar så erfaren.
    Vi och dom-uppdelningen är också allmänmänsklig. Ett behov att sortera och göra begripligt. Tyvärr gör det inte fenomenet mindre bräckligt och ibland ytterst farligt.

Kommentarer inaktiverade.