Trevligt möte med Kjell

Ett väldigt åskväder håller på att dra in över Sundsvall. Det må det gärna göra eftersom dottern och jag har varit på gång-turné inne i stan. Det blev kvalmigt och varmt och smått svettigt på slutet och det kanske inte var att undra över när det började dundra över oss – fast en bit bort.

Under vår promenad hann vi med ett otal saker. Vi besökte Kupan utan att hitta något, men kunde gaffla en stund med personalen. Vi gick till Clas Olsson där dottern skulle köpa en ram till en tavla som ska vara med på utställningen på lördag. I en bokaffärs fyndlåda där fem böcker såldes för 100 kronor hittade dottern en omfattande instruktionsbok om allt man göra med en Sony 350 – precis en sådan kamera som jag hade på axeln. Efter en stunds övertalning gick expediten med på att sälja boken för 20 spänn. Ett fynd. Så nu ska jag börja läsa den för att förhoppningsvis kunna få ut mer av fotograferingen.

Lyckligtvis såg jag också en affär som bara säljer Sonyprodukter. Dit gick vi också och där fick jag skämmas en god stund, samtidigt som en viss lyckokänsla spred sig i kroppen. Ända sedan jag köpte kameran för drygt två år sedan har jag efterlyst ett motljusskydd till den. Expert i Skellefteå, där jag köpte den, hävdade att det inte fanns något sådant skydd utan måste specialbeställas från tillverkaren i Japan. Det skulle bli dyrt varför jag köpte en historia som man skulle skruva fast på objektivet och med någon gummigrej som skulle fällas ut. Den var helt kass efter motljusskyddets gummigrej kom med på bilderna!

Nu visade det sig att objektivet redan var utrustat med ett motljusskydd. Med en enkel bajonettfattning vred man på det, vände det och skruvade dit igen. Sim sala bim – motljusskyddet var på plats. Snudd på magiskt, må jag säga. Men jag kommer inte riktigt över att det hela tiden varit där (och jag till och med undrat över varför det satt en så konstig grej på objektivet) utan att jag – eller för den delen någon fotokunnig på Expert – förstått vad det varit. Så i slutänden är jag nog inte ensam som behöver skämmas.

Sedan var det dags för besöket på Sundsvalls Tidning. Upp i de nya lokalerna, fick hjälp att komma in genom de låsta dörrarna av en som gick ut genom dem. Och där satt alla i  ett stort rum i grupper på fyra med skärmar runt omkring sig. Dödstyst var det i denna redaktionsmiljö. Vitt i taket och vita skärmar. Nog infann sig en fundering om hur kreativt det är att jobba där när snudd på inga störande inslag av personliga prylar får finnas på arbetsplatsen. Men det är väl så att de som arbetar där vänjer sig vid det också, även om det vid ett besök så här känns ovant för en annan.

Efter en liten stund kom Kjell Carnbro och det var honom som jag i första hand hade kommit för att hälsa på. Det var verkligen kul att få möta honom och han hade vänligheten att skjuta på ett inbokat möte för att vi skulle få tid att i lugn och ro sitta och prata en stund.

Han var sig precis lik sedan tidigare. Vi pratade om att jag var den förste som han anställde och det faktiskt innan hade tillträtt som ansvarig utgivare och chefredaktör. Året var 1989. Sedan jobbade vi nära varandra i tio år – ja, vi satt i rummen intill varandra. Annars gjorde han det han skulle och jag det jag skulle. Det fungerade utmärkt och det tror jag att även Kjell kan hålla med om.

Snart går Kjell i pension och ersätts av Mats Åmvall. När Kjell så småningom slutar – jag tror att det är vid årsskiftet – så är han väl den chefredaktör som suttit längst på en tidning i modern tid – 22 år. Det är sannerligen inte dåligt och det visar med eftertryck vilken god chef och publicist han är.

Nu börjar det dra iväg mängdmässigt med detta inlägg. Ska bara avsluta med en bild över ett vackert parti vid Selångersån. En stad behöver ju inte ha en älv som rinner genom tätorten. I många fall, som här i Sundsvall, räcker det gott med en å. En sådan skapar också fägnad för ögat och kan utgöra grunden för en attraktiv grön närmiljö.

När åskregnet dragit förbi är det läge för nya ”äventyr” i form av handelsområdet Birsta, vill jag tro. Allt lutar åt pizza som middag. Glass mot kvällskvisten.

Jag ska nog också få tid att skriva en smula allvar också. Ett givet ämne är att Centerns valberedning föreslagit Annie Lööf som ny partiledare efter Maud Olofsson.

About these ads

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.