Ekonomi och politik

Första punkten på programmet i dag var ett besök på Egyptian Center for Economic Studies. Där tog chefen, Dr (de är noga med titlarna här) Magda Kandil emot oss. Men innan hon gjorde entré i konferensrummet hade vi möjlighet att kika runt litet. Huset som vi var i hade väl ett 20-tal våningar och sammanbyggd med denna supermoderna byggnad var en galleri. Huskroppen kallas Nile City och har förstås inte något med något humorprogram att göra.

På framsidan finns vakter, turistpoliser och allsköns personal. Gatan utanför är den så kallade kornischen där trafiken är tät. Det är ett av de glassiga lägena i stan. Men från konferensrummet såg vi en annan verklighet.

Ett bedrövligt område där utfattiga människor framlever sina dagar. När vi stod där och tittade kom en kvinna ut och slängde sitt avloppsvatten på en av skräphögarna som ligger överallt i området. Parabolantennerna talar sitt tydliga språk och skvallrar om att detta område hyser människor. Sådana här områden finns det litet varstans i stan. Och är ett tydligt bevis på det som Dr Magda Kandil talade om.

Hon var precis och korrekt. Hon började med att hälsa oss välkomna och artigt lyssna på en kort beskrivning vilka vi var. Sedan drog hon igång med en rapp och detaljerad redovisning av hur det står till med ekonomin i landet. Den är inte så god som den har varit. Revolutionen innebar att ekonomin förändrades på ett dramatiskt sätt.

Egypten har ett budgetår som sträcker sig från 1 juli ena året till 30 juni andra året. Under den perioden 2009/10 var tillväxten i ekonomin 5,1 procent, men sjönk till 1,8 procent under det nyligen avslutade året 1010/11. Revolutionen har resulterat i en inflation som ligger på tio-tolv procent, vilket faktiskt är mindre än den inflation som rådde före krisen.

Magda Kandil serverade oss massor av fakta och delade även ut ett digert material till oss alla. Det vill jag ha chans att läsa igenom och försöka förstå och sätta in det i ett sammanhang som sammanfaller med den politiska situationen i landet.

Av det Dr Kandil sade är nog det viktigaste att revolutionen måste resultera i en annan ordning. Revolutionen började som en protest mot arbetsförhållanden, låga löner och en inflation på cirka 25 procent om året. Så även om det nu är demokratisträvandena som tagit över är grunden för den förändring av samhället som Egypten är på väg in i, att ekonomin måste förändras på flera sätt.

Tre miljoner människor är arbetslösa och en miljon nya jobb måste skapas varje år framöver för att ge människorna en försörjning. Dr Kandils recept för det är att den nya regeringen måste satsa på små och medelstora privata företag genom att stimulera dem och stötta dem på olika sätt.

Turismen har i stort sett halverats sedan revolutionen vilket innebär ett gigantiskt avbräck i ekonomin. Trots detta har regeringen, som en följd av samhällsförändringarna och för att hålla folket lugnt, ökat de så kallade sociala kostnaderna i form av högre löner och nya subventioner. Det är dock otillräckligt en Dr Kandil. Den alldeles övervägande delen av subventionerna träffar inte de som bäst behöver dem, det vill säga de 40 procenten av befolkningen som är fattiga enligt alla definitioner (de som lever på mindre än 2 USdollar per dag) och de ytterligare 35 procent av befolkningen som tidvis har det mycket kärvt och som kämpar mot fattigdomen, men som ändå har näsan över ytan.

I stället är det de redan besuttna som tjänar än mer på subventionerna. Framför allt gäller det den generösa subventionen av olja och bensin; subventioner som enligt Dr Kandil omedelbart måste börja förändras.

Vad mer att säga? Jo, mycket. Innan det blir för långt att läsa, kan jag också berätta att Dr Kandil var mycket besviken på politikerna som ”mellan skål och vägg” (så sa hon förstås inte) inser vad som måste göras, men som på sina kontor inte vågar eller vill göra något. Hon är besviken över att de ekonomiska frågorna inte ens diskuteras.

Jag kommer i olika sammanhang att återkomma till ekonomins koppling till politiken och lämnar härmed ämnet.

Sedan for vi iväg till Egyptian Organization for Human Rights som hade en så kallad workshop  om det kommande parlamentsvalet och övergången till demokrati. Eftersom vi fått programmet på engelska trodde åtminstone jag att engelska skulle vara språket.

Icke så. Alla föredrag, frågor och diskussioner var på arabiska. Vi gjorde dock så gott vi kunde och det genom vår tolk som vi trängde ihop oss omkring och som simultantolkade allt som sades. Skickligt. Problemet för mig var dock att jag med min ständigt närvarande tinnitus har problem att höra många människor tala samtidigt. Med kraftiga högtalare varur det kom arabiska i ena örat och en halvviskande simultantolk i det andra, var det svårt att uppfatta allt som sades.

Jag ska även i detta ärende återkomma med uppgifter om diskussionen, som kan tydas och analyseras på olika sätt. Det var intressantare är jag i förstone hade föreställt mig.

Vi träffade även chefen för det egyptiska centret för kvinnors rättigheter. Vilket jag återkommer till – också.

I kväll väntar fler möten, som har stor potential att bli intressanta. Men snart nog hittar ni kanske ytterligare ett inlägg. Eller också blir det väldigt sent i natt. Troligen det senare.

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Avtalspensionär och nu verksam i egna firman Brola.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.