Spänningen ökar

Det drar ihop sig i regionen. Sedan en vecka tillbaka har Iran en marin manöver i närheten av Hormuzsundet och i morgon ska man provskjuta missiler, bland annat sådana som når långt. Den marina övningen har självklart ett syfte och det hymlar inte Irans ledning med – är det så att sanktionerna mot landet utvidgas till att omfatta även handel med landets olja så stänger Iran Hormuzsundet. Ett sådant agerande kan inte USA tillåta och om så blir fallet är risken mycket stor för att det blir strid (dn.se).

Det är den mycket långdragna konflikten om Irans kärnkraftsteknologi som nu har trappats upp. Iran hävdar att de behöver kärnkraften för att producera energi, men faktiskt är det så att landet har gått mycket längre än vad som krävs för energiproduktion. På goda grunder kan man anta att landet håller på att skaffa sig kärnvapen. I alla fall är stora delar av västvärlden övertygade om det, liksom bland andra Saudiarabien och Kuwait.

En sådan utveckling, om Iran verkligen inom kort får fram kärnvapen, skulle göra världen farligare. Iran har långtgående ambitioner att dominera hela Mellanöstern-regionen och slå ut Israel. Israel å sin sida är fullt beredd att skicka iväg sitt flygvapen för att slå ut de anläggningar som möjliggör kärnvapenproduktionen. De israeliska planerna är väl kända och USA har vädjat om att åtminstone få veta något i förväg om Israels ledning ger klartecken för en sådan attack. Saudiarabien och Kuwait förespråkar också öppet en attack mot Iran. Saudiarabien har i dessa dagar köpt, eller i alla fall beställt (jag är osäker på exaktheten i affären) en stor mängd F15-plan från USA.

Den omedelbara konsekvensen av en sådan attack blir naturligtvis att Iran slår tillbaka. Och inte bara Iran. Norr om Israel finns Hizbollah och söder om Israel, i Gaza, finns Hamas som båda får stöd av Iran. Dessa organisationer kommer inte att sitta med armarna i kors om det bränner till. Och drar Israel igång en attack kommer USA förr eller senare att dras in i konflikten. Ryssland och Kina har hittills inte, så vitt jag har uppfattat, sagt vare sig bu eller bä om den snabbt upptrappade konflikten.

Vad i övrigt? Den maning om att gå till Tahrirtorget och demonstrera i dag följdes inte av särskilt många. På ett annat håll uppmanade en imam under fredagsbönen församlingen att följa honom efter bönen. Då travade man iväg till en närbelägen kyrka och lyckönskade den kristna församlingen till det kommande nyåret. Det var en gest mellan religioner som verkligen uppskattades och fick stor uppmärksamhet.

I Syrien har regimen skjutit ihjäl 35 personer i dag och jag är inte den ende som hoppas på att observatörerna skaffar sig full kunskap om vad som hänt och händer i landet. I dag har tiotusentals människor demonstrerat mot regimen och mitt i dessa folksamlingar har observatörer från Arabförbundet funnits.

About these ads

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.