På det personliga planet har det inte hänt ett dugg under natten. Mer än att jag sovit och det får man ju vara glad över. Än gladare är jag över att jag vaknat och att ytterligare en okänd och oplanerad dag ligger framför en. Det känns gott.
Jag ska försöka ge mig litet tid så att jag ordentligt kan uppdatera mig på vad som hänt både här och hemma. Fast solen skiner och det ser ut att vara vindstilla, så det blir väl svårt. Faktiskt är det litet knepigt att sitta och surfa när solen skiner. Finns det inte någon som kan uppfinna en skärm på vilken man kan se även när det är rackans ljust ute?
En sak som jag sett på dn.se är att Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund sparkat sin stabschef och närmaste medarbetare Henrik Ehrenberg. Denne har nämligen under en längre tid spridit dynga om partikolleger på nätet under signaturen ”Ove Tove”. Två av partikollegerna som utsatts för nedsättande omdömen är Mats Odell och Annelie Enochson. Det var den senare som krävde att Ehrenberg skulle sparkas när hon fick reda på att det var han som låg bakom signaturen.
Tydligen fick Göran Hägglund kännedom om detta före jul, men först nu i veckan fick han hela omfattningen klart för sig vilket självklart omedelbart fick konsekvenser för Ehrenberg. Han får nu ett annat jobb i regeringskansliet – vad det nu kan innebära. Förmodligen mycket mindre att göra, mindre ansvar och samma lön. Det är ju så det brukar bli i kylskåpen som finns litet runt om i partikanslier, på departement och statliga verk.
Frågan är dock om den här affären som Ehrenberg har ställt till med kommer att få några konsekvenser för Hägglund. Om drygt tre veckor är det dags för partiets extra riksting där ombuden och representanterna från hela landet ska välja ny partistyrelse. Inklusive ny partiledare. Valberedningen har gjort sitt val och föreslagit Göran Hägglund samtidigt som man i sitt förslag städat bort Mats Odell, som ju utmanat och utmanar Hägglund om partiledarposten.
Odell har inte gett upp och får säkerligen efter den här händelsen ytterligare litet stöd utifrån landet eftersom det omedelbart skapas en misstanke om att Ehrenberg agerat på sin chefs uppdrag. Vi får verkligen hoppas att så inte är fallet, men det räcker kanske att misstänksamheten uppstår, så växer den av egen kraft. Inte minst därför att krävdes ett agerande från Annelie Enochson (som ju stöttat Hägglunds kandidatur) för att få bort Ehrenberg.
Litet märkligt känns det att tog Hägglund cirka två veckor (eller mer) att förstå omfattningen av och allvaret i det som Ehrenberg gjort. Denna fördröjning, eller sena reaktion, spär ytterligare på misstankarna att Hägglund under en längre tid har känt till det och trott att saken skulle rinna ut i sanden. Glömmas bort.
Det är bara att konstatera att det i alla organisationer och i alla sammanhang där människor arbetar tillsammans finns grupperingar och kotterier och ränksmiderier som på olika sätt försöker sätta käppar i hjulet för andra. I det kristdemokratiska partiet är uppenbarligen inte alla änglar – men det har jag personligen aldrig heller trott.
