Hela kvällen i går och hittills fram till drygt middagstid i dag har jag varit aktiv vid datorn. Jag var så inne i det att jag missade idrottsgalan på tv och naturligtvis allt annat också. I morse tog jag i alla fall min promenad och har redan kunnat notera sedan förra veckan att det ljusnar litet tidigare för varje dag. Det är välkommet. Ljusvändningen går fort och det står väl inte länge på förrän man inser att klockan är mer än man tror därför att man fortfarande tror att det blir mörkt vid tvåtiden. Eller möjligtvis vid tre.
Tänk att det aldrig tar slut det här med Håkan Juholt. I dag ser jag i tidningen att den socialdemokratiska riksdagsgruppen i eftermiddag ska utse en ny gruppsekreterare. Håkan Juholt vill tydligen ha och har föreslagit partiets utrikespolitiske talesperson Urban Ahlin till den posten. Det innebär i så fall att han också blir vice partisekreterare.
Men när detta blev känt reste sig S-kvinnorna, partiets kvinnoförbund, upp som en man (kan jag skriva så?) i protest mot förslaget. Lena Sommestad som är kvinnoförbundets ordförande protesterar å det kraftigaste eftersom Urban Ahlin 2008 anklagades för sexuella trakasserier. Dåvarande gruppledaren Sven-Erik Österberg hade då ett allvarligt och enskilt samtal med Ahlin. Kvinnan som anklagat Ahlin omplacerades.
Det är svårt att veta hur riksdagsgruppen ställer sig till Juholts förslag. Men det är naturligtvis inte alls bra för partiet att det råder öppen motsättning om vem som ska ha den här posten i partiet.
Juholt tycks för varje dag som går slå nya spikar i kistan. Men det var väl inte för denna fantastiska förmåga som han valdes till partiordförande? Stillsamt kan man fråga sig – igen – hur länge det dröjer innan partiet får nog.
Pingback: S-kvinnor revolterar