Inte så dumt, egentligen

Folkpartiet håller sitt riksmöte i helgen. Ungefär 700 kommun- och landstingspolitiker har samlats i Västerås. Vid sitt tal inför denna församling av sina egna tog Folkpartiledaren Jan Björklund upp ett förslag som redan håller på att införas – ja, det förhandlas just nu – i Sollentuna kommun (dn.se).

Nämligen att kommuner och landsting ska gå före genom ungdomsavtal som ger 75 procent av grundlönen och för den summan ska de få både jobb och utbildning. Facket rasar förstås mot detta (Kommunal har litet drygt 16 000 i grundlön och en ungdom under 23 skulle med ett sådant här avtal få cirka 12 000 kronor före skatt). Många frågar sig hur man kan leva på 12 000 kronor i månaden, men så mycket uppgår väl inte de olika stöd till som en arbetslös ungdom annars kan få. Den frågan ställer jag mig.

Jag håller med om detta – bättre ett jobb med litet lägre betalt än arbetslöshet och ännu lägre ersättning. Denna form skulle också kunna underlätta rekryteringen till den offentliga sektorn som inom de närmaste åren kommer att dräneras i form av pensionsavgångar.

Arbetslösheten och särskilt då bland ungdomar är ett stort problem, som måste få en lösning. Lägre löner är definitivt en metod. En annan metod – som då inriktas på att få fram fler jobb – skulle kunna vara en seriös omprövning av praktiktjänstgöring. Det finns massor av företagare, små och stora, som låter arbetsuppgifter bli utförda av praktikanter som betalas av skattebetalarna.

Ett tankeexperiment vore att – låt oss säga i Västerbottens län – inga personer som söker jobb hänvisas till en praktikplats under sex eller tolv månader. Jag är helt övertygad om att antalet lediga platser skulle öka väldigt mycket. En sådan ”reform” skulle ju inte heller kosta något, snarare tvärtom.

Jag vet inte att jag har sett några beräkningar på hur många praktikanter som finns ute i arbetslivet och jag vet inte hur många av dessa praktikplatser som faktiskt har lett fram till fasta jobb. Min känsla är att det är många som praktiserar som aldrig får ett fast jobb utan kastas från ena praktikplatsen till den andra. Jag har själv mött människor som tyckt det vara tämligen meningslöst eftersom de känner sig – och är – utnyttjade av arbetsgivarna med arbetsförmedlingens goda minne.

Det här kommer jag kanske att tänka vidare på i kväll. Men bara kanske. Det finns så mycket att tänka på och prata om.

About these ads

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.