Stressdiskussion

Ända sedan i går, när jag inte var i högform, har jag känt en lust att skriva något om stress. Och specifikt med utgångspunkt från Dagens Nyheter som i sin jobbilaga hade en intervju med Tomas Danielsson, stressdoktorn kallad. Intervjun är gjord med anledning av att Tomas Danielsson under de närmaste tio veckorna ska skriva om sitt specialämne – stress.

I intervjun konstaterar han att 80 procent av all stress är onödig. Så är det säkert. Själv använder han en timme om dagen åt ostrukturerad promenad där tankarna får löpa fritt och kopplas av från vardagsbestyren i arbetet.

Jag skulle tro att han återkommer till detta. Stress är ju något som många drabbas av. Inte sällan växer stressen just därför att stress inträtt och om det håller på för länge och blir för intensiv så orkar många inte med det. Man går helt enkelt i väggen, som man säger. Jag har full respekt för att man kan göra det och jag förstår att det kan ta väldigt lång tid innan man igen kan normalisera sitt liv. Normalisera i betydelsen fungera socialt och faktiskt orka göra saker; utmattningen innebär ju att man oftast inte orkar med någonting, allra minst sig själv.

I backspegeln kan jag för egen del konstatera att jag under decennier har arbetat väldigt hårt. Faktiskt. Alltid har haft mycket att göra och att hålla i huvudet. Alltid med ett krav på att vara uppdaterad på stort och smått i nyhetsflödet. Men aldrig att jag kände mig stressad. Möjligtvis jäktad – men det är inte samma sak som stressad.

Så här i efterhand är jag tacksam för att jag tydligen utrustats med en förmåga att snabbt kunna koppla av för att sedan lika snabbt koppla på. Det är i alla fall min självbild – och jag är medveten om att självbilden kan vara väldigt falsk. Men det är den jag lever med. Vardagarna på jobbet var enkla – gör en lista med vad som ska hinnas med och försök att beta av den. Hinner du inte med allt, så det skjutas upp till dagen efter.

Jo, det som inte var så högt prioriterat tog väldigt lång tid att genomföra. Men – vem minns det nu? Vem tog skada av det? Ingen skulle jag tro och definitivt inte jag.

Däremot kan jag känna något i dag – när jag inte har något egentligt att göra – som kanske skulle kunna klassificeras som stress. Det händer nämligen att jag kan känna mig orolig och rastlös därför att jag inte har tillräckligt mycket att göra. Ibland tycker jag att det leder till att jag inte ens kan fokusera på det som jag har bestämt mig för att göra.

Jag vill kalla det för en negativ stress. Men när det inträffar, och jag fortfarande inte kan fokusera, försöker jag koncentrera mig på att inte tänka på det. Genom att förtränga stressungarna undviker jag dem. Enkelt att säga, men kanske inte alla gånger så lätt att göra.

Dock – det är värt ett försök. Och ett försök till – igen och igen.

About these ads

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.