Toppbesök

Jodå, det blev som dottern ville och jag hade inte något emot det. Vi siktade mot berget och efter att ha frågat runt en stund var det någon som visste hur vi skulle gå för att komma på rätt väg. Det är ju två bergstoppar bakom hotellet. Den väg som vi slog in på ledde i princip till båda.

Till den högre toppen kunde man komma genom att följa en stig som nog passade bättre för bergsgetter än för oss. Därmed inget ont sagt om dem som vi mötte som hade klättrat upp för den stigen.

Vi valde den breda vägen. Asfalterad var den också. Den ledde till den något lägre toppen på vilken det står en massa radio- och TV-master. Klart att det måste finnas bilväg upp dit när service behöver utföras på kommunikationsutrustningen. I början av vandringen var det lämpligt. Lite svagt uppför, ibland nerför och hela tiden genom en härlig skog med många olika sorters blommor.

När det sedan började dra iväg uppför blev det jobbigare. Lår- och stjärtmuskler känner man inte av så där väldigt ofta, men brant uppåt i vad som tycktes dra ut till en evighet kändes i benen. Mödan betalade sig. Utsikten från toppen över Alcudiaområdet var fantastisk, vilket bilden måhända kan förmedla i någon mån.

Vi såg hela Alcudiabukten och därtill Pollençabukten. Det säger kanske inte så mycket, men det var vackert att skåda och vi stannade en god stund för att njuta av de vida vyer som bjöds ögat.

Dottern passade naturligtvis på att föreviga mig när jag belönade mig. Det var varningar överallt för eld (de gillar ju inte skogsbränder här – ja, det gör väl ingen någonstans). Så det ni inte ser var att det snett bakom mig fanns en liten vattenpöl över vilken jag hela tiden höll cigaretten. Vattnet släckte allt vad glöd hette.

Dottern var glad åt att hennes bergsvandringsidé uppskattades, men det ska också sägas att hon var glad åt att börja nedstigningen. Den gick lättare och när vi väl var nere på havsytenivå igen hade inte mindre än fyra timmar gått. Glass till lunch och så uppdateringen av denna blogg.

Nu har det onda i ljumsken gett med sig också efter en stunds vila, så nu blir det nya promenader. Fast åt andra hållet och inte i någon uppförsbacke.

I morgon blir det långpromenad till gamla Alcudia, där dottern vill se någon ruin och kolla in en marknad. Jag bara hänger med.

About these ads

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Toppbesök

  1. mona stenberg skriver:

    Måste vara supertrevligt att resa med en så vacker dotter.

Kommentarer inaktiverade.