Prövning i värmen

Så där ja, nu är vi hemma i Sverige igen och i Sundsvall. Det var en lång dag som började med att vi faktiskt satte på alarmet på våra mobiler för att vi skulle hinna ned till ironman-tävlingen. Det gjorde vi också och letade upp de ställen där de svenska elit-deltagarna skulle byta från simning till cykel.

Först ställde vi oss vid Pontus Lindbergs cykel. Han kom ganska tidigt (han hade ju startnummer 14, vilket jag tror är någon form av ranking).

Han drog iväg i god fart. Sedan bytte vi plats till där Camilla Larsson skulle ta sin cykel. Vi fick vänta länge, länge. Jag har inte en aning om vad som hänt henne under simningen, men det var flera tjejer från den senare startade gruppen som kom före henne. Faktiskt var det bara hennes och en annan elittjejs cykel som hängde kvar innan hon dök upp.

När hon knöt på sig skorna och innan hon kom var det en kameraman från tv (tror jag) som följde henne. Hennes tyska coach ropade på henne på andra sidan staketet, utan att hon gav ett ord till svar.

Bitvis var det litet dramatiskt. När cyklisterna gav sig ut på den första raksträckan direkt vid starten, var det en stackare som fick punktering. Han fick snabbt hjälp och själv var han jättestressad. Fyra minuter tog bytet.

Sedan rullade det på. Folk från många nationer och av alla storlekar och typer defilerade förbi på sina cyklar. En del trampade med kraft, andra gav sig tid att tacka för hejaropen och andra åter såg bara bestämda ut. Det var ju nio mils cykling som låg framför dem.

Vi gick därifrån eftersom vi var tvungna att checka ut från hotellet. När det var gjort och väskorna i bagagerummet sökte vi oss upp till tävlingsbanan igen. Nu hade de övergått till halvmaran. Det var litet glest i början. Men en grabb var totalt överlägsen – Michael Raelert från Tyskland. Han hade en motorcykelpolis framför sig och innan vi såg honom gå in på det andra sjukilometersvarvet hade Pontus Lindberg passerat för en bra stund sedan. Vi väntade på honom – framför sig från den plats där vi såg honom låg 2,5 kilometer i solig raksträcka och tillbaka. Sedan kom polisen och efter honom i vådlig fart denne Raelert. En stund därefter kom Pontus (jag uppskattar att han ändå låg på en placering 13–15 vid det tillfället). Men han och alla andra var totalt chanslösa mot den fantastiske Raelert, som faktiskt låg i topp redan efter simningen.

Nåväl, vi hämtades med buss för vidare färd mot flygplatsen. Hotell efter hotell uppsöktes för att plocka upp hemresenärerna. Avstängningarna av gatorna i Alcudia gjorde det besvärligt att komma fram, men vi kom i tid, checkade in och flög hem. Det gick alldeles utmärkt.

Och nu när datorn har kommit igång ser jag att Sunnanå vann den svåra bortamatchen mot Sundsvall i dag med 0–2. Det gläder mig. Nu blir det omstuvning av bagaget och så hemfärd i morgon någon gång. Hörs väl igen då.

About these ads

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.