Att längta bort

77 procent av dem som är i åldern 20 till 35 år drömmer sig bort till något annat land. Ett varmare land. Och ser man till hela befolkningen så är det 65 procent som gör det. Allt enligt en undersökning som Fastighetsbyrån har låtit göra (dn.se).

Jag är inte ett dugg förvånad. Själv tänker jag på det näst intill varje dag under året – utom när jag händelsevis är i ett annat varmare land. Som i dag till exempel när solen har hållit borta och temperaturen har maxat (åtminstone på min termometer) på tolv grader. Det är som inte alls kul då. Om en månad har både sommarsolståndet och midsommarafton passerat och fortfarande är det inte en någorlunda uthärdlig temperatur ute.

Fast – det ska erkännas – det är oändligt mycket bättre med tolv plusgrader än lika många, eller ännu fler, minusgrader. Men snart nog är vi där.

Åter till undersökningen. Spanien är det land som lockar flest och som 23 procent av de 1000 tillfrågade anser vara det bästa landet att flytta till. Sedan kommer i fallande skala Italien, USA, Thailand, Frankrike och Grekland.

Själv står min håg till den afrikanska kontinenten. Under åren har jag lärt känna Egypten tämligen väl och där skulle jag absolut inte ha något emot att tillbringa sju-åtta månader varje år. Eller i alla fall ett halvår från oktober till och med mars. Men då får inte aprilmånaden vara som den var i år – kallare och obehagligare än mars. Jag skulle nog inte heller ha något emot någon varmare del av USA eller varför inte andra länder i Afrika. Asien måhända – Thailand är det ju 41 år sedan jag besökte och Malaysia är ju trevliga länder rent klimatmässigt.

Nåväl, vi får se vad som händer. Det är ju ett visst steg att ta, men det är inte så stort som man kan tro. Tiotusentals svenskar har redan tagit det och sett i ett ännu större perspektiv är det miljoner människor som av ett eller annat skäl tar sig till ett annat land. Oftast av tvingande omständigheter på flykt från förtryck, krig och våld, men också frivilligt för att söka sig en annan framtid.

Att man kan bo var som helst råder det inte någon tvekan om. Överallt där det bor människor finns ju levande bevis för att stället är beboeligt. Så det behöver man inte vara rädd för. Och där det finns människor finns det också gemenskap och kontakter. Svårare än så behöver det inte vara.

Fast ett villkor för min del är att det ska vara varmt och skönt mest hela tiden. Det är ett klimat som jag nog aldrig skulle kunna bli trött på.

About these ads

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.