Efterlängtat förbud

Snart är det sommarlov. Skönt för de allra flesta. Skollov är i alla fall för barnen och ungdomarna välkomna, även om barnens ledighet kan ställa till det litet i planeringen för föräldrarna. Som vanligt kommer lovet att se helt olika ut för varje individ.

Men för några kommer lovet att bli ett helvete. Än en gång kommer ett antal flickor som har sina rötter i andra länder att tas med på resor för att bli bortgifta. Ett par hundra flickor råkar ut för detta varje år. De senaste dagarna har vittnesmålen om sådana fall varit många. De flickor som flyr från dessa påtvingade äktenskap riskerar att misshandlas av släktingar eller rent av att dödas i den så kallade hederskultur som fortfarande råder i vissa kretsar.

I dag presenterade justitierådet Göran Lambertz sin utredning och ett lagförslag om förbud mot tvångsgifte och barnäktenskap (dn.se). Den som gifter bort någon mot sin vilja ska enligt detta lagförslag kunna dömas till fyra års fängelse. Barnäktenskap kriminaliseras och särskilt sådana som inte är juridiskt giltiga utan mer är traditionellt religiösa äktenskap.

Det är alldeles utmärkt att utredningen är klar och det man kan hoppas på är att den får en snabb behandling i riksdagen så att förbuden kan börja gälla senast vid kommande årsskifte. Förhoppningsvis kommer en sådan ny lagstiftning att bli till hjälp för de flickor som utsätts för hot om tvångsgifte.

Samtidigt som en ny lagstiftning börjar gälla är det helt nödvändigt att också informera om och försöka ändra attityderna till dessa äktenskap – ja, över huvud taget att på olika sätt bearbeta de så kallade hedersbegrepp som råder inom vissa kretsar. Sådana reella ansträngningar har hittills inte gjorts trots en rad uppmärksammade mord på framför allt flickor och unga kvinnor, men även i något enstaka fall på unga män.

Att det inte lyckats beror som jag ser det på att alltför många i dessa grupper fortfarande inte har tillräckligt med vardagliga kontakter med det svenska samhället där våra normer får möta dem som råder i andra kulturer. Vi upprörs lätt och gärna över de övergrepp och brott som sker, men i praktiken gör vi inte mycket för att skapa det givande mångkulturella samhället ur vilket gemensamma normer grundade på respekt för individen och individens val kan växa fram.

– – –

Sedan ser jag också i tidningen att Los Angeles har blivit den största staden i USA som förbjuder plastkassar i matbutiker. Plastkassarna ska fasas ut under 16 månader och under den tiden får kunderna anpassa sig till att antingen köpa papperskassar eller ta med egna väskor till affären för att få hem varorna som köps.

Jag tycker att det här bra. Plastkassarna kostar mycket energi vid tillverkningen och ställer till mycket elände i naturen eftersom plasten inte bryts ned. Gång efter annan har det konstaterats att det mitt ute i Atlanten och i Stilla havet flyter omkring otroliga mängder plast som förstör det ekologiska systemet.

Också här i landet borde vi lära oss att köpa mindre plastkassar. Även jag – oftast har jag en egen väska med mig som varorna kan stoppas ned i. Men jag glömmer den också och då är det så lätt att rycka åt sig en kasse. Det ska jag försöka sluta med och i alla fall bocka mig ner litet djupare vid kassan så att jag får tag på en papperskasse.

About these ads

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.