Ljus och ljud har sin betydelse för hur man sover. Vid fyratiden i morse, efter bara några timmars sömn, vaknade jag av att några personer pratade. Ungdomar förstås som hade gått utanför ytterdörren för att röka. De var alls inte högröstade utan pratade i normal samtalston. Men i natten när bara någon enstaka fågel kvittrar och gläds över den redan uppstigna solen, så hörs även ett vanligt samtal bra.
Det var tji att somna om. Så jag väntade en stund och efter ett tag kom tidningsbudet i den gula postbilen. Stillsamt gladde jag mig åt att han stannade på varje våningsplan vilket innebär att Norran har fler prenumeranter i trappuppgången än tidigare. Ett tag behövde budet bara gå upp till första våningen och till vår dörr.
Så läste jag tidningarna fram till klockan sex, då ungdomarna tydligen kvartat in (de var ute flera gånger under tiden) och gick sedan och lade mig igen.
Nu känns det som om jag har förlorat några timmar. Men det är förstås en felaktig känsla. Dagen väntar och det är bara att göra sig i ordning för att se vad dagen bjuder.
