LO:s utmaning

Det blev en högst varierad dag i dag där koncentrationen inte var på topp. Jag hade ett jobb att göra, men solen sken så väldigt gott. Så det blev att varva tid framför datorn med någon halvtimme då och en annan halvtimme då på balkongen. En sjukilometerspromenad runt Sunnanå hann jag också med. Och så uppdaterade jag sskbloggen efter Sunnanås vinst borta mot Hammarby med 0–1.

Kul var det också att jag fick jobb också i morgon. Bara att ladda för det.

– – –

I kvällens Agenda fick artisten Loreen mer uttala sig om sina besök hos oppositionella i Azerbajdzjan och förklara sitt ställningstagande. Det gjorde hon bra. Det behövs fler som henne, som även om de har andra roller att spela, faktiskt ger uttryck för vad de känner och tycker.

Jag har också tagit mig för att faktiskt läsa det tal (på den länken går det att klicka sig fram till det) som den nyvalde ordföranden i LO, Karl-Petter Thorwaldsson, höll i dag. Det var intressant ur flera aspekter, tycker jag. Jag trodde nog att han, trots att han var klädsamt självkritisk till hur organisationen arbetat, mer skulle fokusera på vad som behöver göras för att öka trovärdigheten.

Nu blev det mycket sagt som jag ser som rent politiska frågor. I och för sig har han sagt i någon intervju att han vill ha lösare förbindelser mellan facket och Socialdemokraterna. Men i grunden talade han som den socialdemokrat han är och jag tycker nog att det lyser väl genom raderna att han hoppas på en S-seger i nästa val så att gammal ordning kan återupprättas.

Personligen är jag mer av den meningen att LO-förbunden fortfarande har fastnat i sin självbild från tider som flytt. Jag tycker mig ha så många exempel på att de fackliga företrädarna och de fackliga ombudsmännen faktiskt inte ställer upp på medlemmarna. Organisationen vill inte riktigt se och möta och förstå den situation som många medlemmar har hamnat i. Och när facket inte upplevs stötta de enskilda som kan ha bekymmer med sina arbetsgivare – ja, då sviktar förtroendet och då lämnar medlemmen facket (och sparar många hundralappar varje månad).

Kontentan av vad jag tycker är att LO-förbunden (framför allt) måste börja om från början genom att ta medlemmarna och deras situation på allvar. Jag tycker att facken har en viktig uppgift, men det borde inte få vara opåtalat att enskilda personer inte vågar säga vad de tycker med risk för att förlora anställningen. I sådana fall borde facket ställa sig i främsta ledet och agera för medlemmarnas bästa.

Jag minns ett program i serien som Uppdrag granskning gjort. Det handlade om en så kallad klädkedja där de anställda åtskilliga gånger klagat hos facket över hur de behandlades av företagsledningen. Vid kontrollen med facket visade det sig att kollektivavtal hade tecknats och att facket tydligen nöjde sig med det. Att företaget konsekvent och medvetet bröt mot kollektivavtalets bestämmelser var tydligen inte något som facket tyckt vara besvärande, trots medlemmarnas återkommande larm.

Det är sådant tillbakalutat beteende som raserat tilltron till många LO-förbund. Så nog har den nya LO-ledningen en hel del att arbeta med.

About these ads

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.