Stadsfesten och annat

Det är som alltid så här års. Dämpat hörs musiken från Stadsfesten upp till Läkarvägen. Det har under de senaste åren blivit litet lugnare och jag tror att det är en konsekvens av att det tidigare år varit en del protester mot det höga ljudet. Ett vet jag i alla fall – att jag inte skulle palla med att vara på plats. Hörs musiken upp hit så är det alldeles för högt för mig på plats. Tinnitusen – eller om det är något annat – har gjort mina öron känsliga för höga ljud.

Jag tycker på ett sätt synd om både arrangörerna och besökarna på Stadsfesten. Synd om dem därför att vädret är så grinigt. Kallt – bara tio-tolv grader på min termometer – och regnet hänger i luften. Det är alls inte behagligt.

Regelbundet klagar jag på det. Åtta, nio månader om året tycker jag att det är för kallt och eländet här. Riktigt illa är det från mitten av november fram till mitten av mars. Jag drömmer om de dagar när vi stadigvarande kan tillbringa den tiden – minst – i annat och varmare land. Under de senaste dagarna har jag hört flera här i grannskapet  tycka till, i negativa ord, om den uteblivna och hittillsvarande kalla sommaren.

En helt annan sommar är det på andra håll i världen. I USA råder plågsam värme på östkusten och därtill kraftiga oväder som i dag har dödat tio personer (dn.se). Mer än två miljoner människor i Washington DC och dess omgivningar förlorade strömmen under en period i i dag vilket orsakade stora problem i samhället. Varken i USA eller i andra västländer finns det någon vana att klara sig utan den nödvändiga elen. Och omedelbart blir konsekvenserna svårare än i samhällen som inte är så beroende av elektricitet. Jo, sådana samhällen finns.

Så småningom lär det på allvar gå upp för amerikanarna att de allt mer extrema vädersituationerna – oavsett om det är stormar, blöta eller torka, värme eller kyla – av allt att döma är en konsekvens av den globala uppvärmningen som till stor del orsakas av  utsläpp av växthusgaser. Sådana står USA till stor del för.

När den insikten väl drabbar USA så blir det nog annat ljud i skällan. Jag kan faktiskt i framtiden tänka mig att kampen mot klimatförändringarna och dess konsekvenser i vardagen blir oändligt viktigare att föra än den nästan paranoida kampen som i dag förs mot allt som kan klassas som terrorism. Klimatförändringarna och klimatförsämringarna kommer undan för undan att drabba allt fler och orsaka allt större kostnader för samhället. Jag skulle, så här på lördagskvällen, kunna gissa på att de stora och hittills relativt sett ovilliga nationerna att anta någon form av global strategi, kraftigt förändrar sin syn på problematiken inom tio års tid.

Det är så dags då. Konsekvenserna av vår livsstil och bristande respekt för naturen kommer att fortsätta i många decennier efter det att världen kraftigt skärper sig för att begränsa utsläppen som ruinerar klimatet. Om det nu är det som orsakar problemen. Jordens historia visar ju regelbundna uppvärmningar och nedfrysningar utan att, vad vi vet, bilarnas utsläpp var boven till de förstnämnda. Vi är helt säkert inne i en förändringens tid, men vi behöver inte skynda på den mot bättre vetande.

– – –

I Syrien fortsätter våldet. Uppskattningsvis 120 personer har dött i dag i olika former av attacker. Kofi Annan försöker att få ihop länder som vill få ett slut på regimen Assad och det går väl så där. En ny uppmaning riktades i dag till parterna om att avstå från våld samtidigt som det nu ska försöka åstadkommas en samlingsregering där även representanter från dagens regim finns med.

Jag tror att det är fullständigt utsiktslöst. Oppositionen mot regimen al-Assad vill inte under några omständigheter ha att göra med dagens Assadtrogna. Och då lär det inte bli något annat slut på konflikten än att den fortsätter intill dess att familjen och klanen Assad är borta från all makt. Hur långt det är kvar till dess att det händer vet ingen.

I dag behärskar den fria syriska armén cirka 60 procent av landet och striderna blir allt hårdare mellan den reguljära armén och den fria armén i huvudstaden Damaskus absoluta närhet. Desperationen hos den Assad-trogna armén blir allt mer märkbar och i takt med det ökar det våld som den utövar mot oskyldiga civila.

About these ads

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.