Jo, dagen tycker jag har utnyttjats. Men den är ännu inte slut. I och för sig gör jag mig inte några illusioner om att jag kommer att bege mig ut för att också njuta av en varm kväll. Ibland är jag nämligen utomordentligt seg när det gäller att ta mig för något. Vi får se vad som händer.
Tidigare i dag när jag tog min promenad runt Sunnanå gick jag ganska lugnt och kände mig halvt om halvt som tjuren Ferdinand. Ingen power-walk utan mer strosande för att hinna lägga märke till saker och ting, blommor och småkryp, fåglar, bilar och – ja, det som kom i vägen för ögonens rörelser.
Sedan har jag, vilket var länge sedan känns det som, uppdaterat sskbloggen med två inlägg. Det var kul. I morgon drar höstsäsongen igång för Sunnanå i norra damettan när laget drar norrut till Kalix för att möta Assi. Det blir litet spännande att se hur det går. Jag kan inbilla mig att spelet kommer att kännas litet ovant och fyrkantigt efter att bara ha spelat en match (träning mot Skellefteå FF:s 17-åringar) på en månad. Alla kan nog räkna ut att jag hoppas och tror på en Sunnanåseger.
Nej, nu ska jag se om det blir något jag hittar på. Det är ju faktiskt alldeles för fint för att sitta inne och titta på OS – hus spännande det än kan vara. Roligt förresten att Sara Algotsson Ostholt tog Sveriges första medalj i årets spel. I fälttävlan.
Ta med kameran när du är ute och går din slow-walk. Du kanske hittar en insekt som är värd att plåta… och så öppnar sig en ny värld… långt bort från OS.
Ett bra tips. Har faktiskt börjat försöka komma ihåg den när jag går ut, men missar då och då.