Ökad misstro

Ännu – efter klockan 13 – har jag inte varit ute i finvädret. Jag vill ut, men som vanligt är det litet olika omständigheter kopplat med slapphet från min sida som bidragit till att jag först nu sätter mig vid datorn för att göra det här inlägget.

Det jag funderat väldigt mycket på efter gårdagens besked att Wikileaksgrundaren Julian Assange beviljats asyl i Ecuador (dn.se), är vad i hela fridens namn som nu driver honom att agera som han gör.

Någonstans i botten av hans agerande ligger – kanske – en rädsla för att lämnas ut till USA. Efter att ha blivit misstänkt för sexbrott under sin vistelse här i Sverige 2010 drog han till England och vill inte komma till Stockholm för att bli förhörd. Detta just för att risken att bli utlämnad till USA och där ställd inför rätta och dömd för att ha publicerat hemligt material i Wikileaks.

Frågan är varför USA inte har begärt honom utlämnad från England, vilket borde ha varit enklare än att vänta på att han eventuellt blir återförd till Sverige för att här förhöras om misstankarna att ha begått sexbrott.

Ju fler turer som görs i det här fallet – och för varje händelse byggs prestigen på från alla parter – desto mer solkas i mina ögon Julian Assages rykte. Är han verkligen så oskyldig till sexbrotten som han själv hävdar? Och vill han inte undvika förhör och eventuell rättegång därför att han riskerar att bli fälld? Det måste ju vara genant och besvärande för honom att skaka galler för ett sådant brott, när han själv med benäget bistånd av sin beundrarskara framställer sig som det fria ordets främste riddare.

Någonstans på vägen från det han skapade Wikileaks till där han är nu tror jag att det gått överstyr med självuppfattningen. På något sätt tror jag att hans behov av att skapa rubriker har tagit överhand över allt annat och att detta – att på olika sätt och med jämna mellanrum – har övertrumfat den eventuella rädslan att antingen bli fälld för sexbrott i Sverige och/eller utlämnad till USA och där fälld för publiceringen av de hemliga dokumenten.

Jag har väldigt svårt att förstå hur han, yttrandefrihetens och det fria ordets riddare, annars kan liera sig med Ecuador och det opinionsförtryck som råder där. Vad har han för framtid där – om han skulle kunna ta sig dit? Visst, han skulle kanske kunna obstruera mot presidentstyret och bli gripen eller få sin asyl upphävd för att skapa nya dramatiska turer i någon slags global offerroll där han samlar sympatier för att alltid och överallt tvingas vara på flykt.

Någonstans finns hos mig en känsla av att Julian Assange saknar mod. Men om man lever och har skapat sig en identitet som sanningssägare och i sitt inre vet att man gjort rätt, då tycker jag att man också med högburet huvud och rak i ryggen också kan ta konsekvenserna av det – vilka de nu än kan komma att bli.

Att ständigt fly och hålla sig undan och i denna flykt inte dra sig för att gå in i fullständigt otänkbara oheliga allianser – ja, det blir ytterligt misstänksamt.

Så vad händer nu? Ingen vet. England har sagt att de griper Assange i samma ögonblick som han sätter en fot utanför Ecuadors ambassad i London. Så det blir väl så då, kan jag tänka mig, att Assange gör ett teatraliskt försök att maskera sig – kanske till kvinna – för att på det sättet lura den engelska poliskåren och ta sig ur landet.

Det skulle nog skapa nya fläskiga rubriker över hela världen och ge Assange den tillfredsställelse som han kanske är ute efter. Vem vet? Bara tiden ger svar.

About these ads

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.