Rysslands smyginvasion

I dag har jag kostat på mig att göra i stort sett ingenting. Handlat lite mat och postat ett brev som måste skickas är väl det som jag har gjort. Många ineffektiva timmar framför datorn, administrerat lite e-post och så flera korta stunder där jag slumrat till. Det senare gissar jag är en reaktion på att jag nog varit ganska spänd den senaste tiden och en spänning som släppte i går.

Så egentligen finns det inte något att skriva om. Inte när det gäller mig själv och det gör nu ingenting. Det är ju fullständigt oväsentligt för de allra flesta.

Det jag orda om en smula är att situationen i östra Ukraina blir allt värre. Nu är det helt säkert att det finns ryska trupper inne i landet och att dessa skickas dit i akt och mening att besegra de ukrainska styrkorna som försöker slå ner de proryska separatisterna. De senare innehåller helt säkert också ryska soldater. Den ryske presidenten Vlaidmir Putin kör ett dubbelspel som är upprörande: åt ena hållet säger han att situationen måste lösas via förhandlingar och politiska överläggningar, åt andra hållet skickar han in ryska styrkor. Syftet är uppenbarligen att smyginvadera de östra delarna av Ukraina så att även den delen av landet läggs under Ryssland på ett sätt som liknar tillvägagångssättet när Krim annekterades.

I kväll samlas FN:s säkerhetsråd till ett möte för att behandla den akuta situationen i Ukraina. Men en behandling av ärendet där lär inte leda till någonting efter Ryssland sitter där på en permanent stol och dessutom har vetorätt. Så – än en gång – är FN handlingsförlamat. Å andra sidan lär enskilda länder och EU inte sitta still utan i stället utöka sanktionerna mot Ryssland. För så här får man helt enkelt inte bära sig åt. Men det struntar Putin uppenbarligen i. Han tycker att han har all rätt att göra som han gör i sann diktatorisk anda och ingen vågar annat än att tycka som han gör. Skulle någon mot förmodan hysa en annan åsikt så är han eller hon borta inom kort från positioner och försörjning, såvida rent av fängelse inte väntar.

Jag har ju hittills kommenterat de utfrågningar som SVT har gjort av partiledarna. Det har jag gjort samma kväll som de äger rum. Jag lär väl göra det i kväll också, men ser inte fram emot det eftersom jag missar en timme friidrott när Diamond League-tävlingarna äger rum. Men så får det väl bli. Sista timmen hinner jag i alla fall se och det får man väl vara nöjd med.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Glad och lättad

Jag är glad och lättad ska ni veta. Väldigt glad. I juni låg jag under kniven, som jag berättat om tidigare, och då skars en grej bort som visade sig innehålla en liten tumör. Så det blev uppföljande röntgenundersökningar här i Skellefteå som inte visade något annat än en liten prick på lungan. Definitivt besked skulle jag få från onkologen i Umeå.

Naturligtvis jagade jag upp mig och befarade det värsta, vilket jag mentalt beredde mig på. Att vara rökare straffar sig ju förr eller senare och på ett eller annat sätt – det är bara att konstatera.

I dag var jag ner till onkologen för att ta prover och snacka med läkare, förresten en läkare med sina rötter i Skellefteå. Då visade det sig att det inte alls var lungorna. I stället vill de försäkra sig om att i möjligaste mån minimera risken för att den bortskurna tumören ska ha lämnat några spår genom att erbjuda mig strålning. Jag tror att jag kommer att nappa på det. Fem intensiva veckor med en dos varje dag blir det i så fall. Ska snacka ordentligt med familjen först om det.

Glad över det positiva beskedet, på onkologen tror de egentligen att inget av tumören finns kvar utan att jag är frisk, kommer jag att sova gott i natt.

Glad blev jag också i kväll när jag fick reda på att Sunnanå vann bortamatchen mot Bollstanäs med 0–3. Just nu sitter laget på planet hem. Redan i morgon får det väl börja ladda för hemmamatchen på söndag; en match som ska spelas på Sörvalla. Det var länge sedan som Sunnanå spelade där om man bortser från matchen som spelades där när konstgräset invigdes.

Och nu leder Malmö mot Salzburg med 2–0 i matchen som ska avgöra vilket lag som ska få spela i Champions League. Står sig det resultatet går Malmö vidare till den turneringen. Vore kul.

Jag kollade också med mycket stort intresse Uppdrag granskning i SVT i kväll. Det handlade om Sekabskandalen och då med fokus på Örnsköldsvik där dess kommunalråd Elvy Söderström (s) fortfarande hävdar att det inte var någon skandal (vilket är en skandal i sig). När jag jobbade på Norran körde vi hårt på ledarplats när vi kritiserade Skellefteå Krafts och därmed Skellefteå kommuns engagemang i Sekab och alla de märkliga satsningarna i Polen, Ungern, Tjeckien och i ett par afrikanska länder.

Skandalerna avlöste varandra och slutade med att den drivande personen, Per Carstedt, som – visade Uppdrag granskning – fick över 600 000 kronor för att försöka hitta en köpare till verksamheterna i Afrika (detta förutom att fem miljoner kronor betalades till ett norskt konsultbolag som var ute i samma ärende utan att lyckas). Till slut hittades en köpare – Per Carstedt – som köpte den afrikanska verksamheten, värderad till 200 miljoner kronor, för 400 (fyrahundra) kronor.

Jag hävdar fortfarande att om jag vetat att verksamheten var till försäljning för en sådan ringa summa så skulle jag ledigt ha kunnat betala det dubbla. Och då för att återställa och säkra marken till den befolkning och de nomader som nu inte kan nyttja marken.

Jag är glad att konstatera att det vi skrev på ledarplats i Norran var korrekt och jag är glad över att kritiken här uppe ledde till att politikerna slutligen vaknade, att VD och styrelse i Skellefteå Kraft fick lämna sina platser. Äventyret Sekab har ju kostat vårt kommunala energibolag uppemot 600 miljoner kronor – om inte mer. Nog var det en skandal alltid och jag kommer så länge jag lever att fundera på varför i hela friden inte den affären resulterade i att Socialdemokraterna tappade röster i förra valet. Tvärtom – partiet fick egen majoritet.

Få se hur det blir i årets val. Det är inte långt kvar till det nu.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Gaza, Ukraina och Åkesson

I dag har jag jobbat på ganska duktigt – om jag får säga det själv. Jag har dessutom ätit lunch ute på stan med en gammal bekant som jag har haft mycket att göra med både under min tid på Norran och därefter. Det var ett givande möte på alla plan och den diskussion vi hade om vissa förhållanden i stan var givande. Tycker jag. Det var ett samtal som gav energi.

Den stora nyheten i dag är väldigt glädjande. Nämligen att Egypten har lyckats få både Israel och palestinska Hamas till en överenskommelse om vapenstillestånd. Hamas har tydligen lovat att inte skicka in fler raketer mot Israel samtidigt som Israel har gått med på att till en viss del häva blockaden mot Gaza så att visst byggnadsmaterial och hjälpsändningar kommer in i den slutna enklaven.

Det är glädjande att överenskommelsen är träffad. Några källor säger också att islamiska Jihad är med på noterna, vilket i så fall stärker möjligheterna att vapenstilleståndet kan hålla en något längre tid än vad som annars skulle ha varit fallet. Det är ju inte bara Hamas utan även andra grupper som skickar raketer mot Israel.

I Vitrysslands huvudstad Minsk har den ryske presidenten Putin mött Ukrainas president Porosjenko. Mötet har varit utsatt en längre tid, men det kommer naturligtvis att fokusera på den akuta situationen i östra Ukraina där det nu är helt klart att ryska soldater finns på ukrainsk mark. Ryssarna säger att det är ett oavsiktligt misstag att de passerat gränsen, men det får man väl tro vad man vill om.

Den stora frågan är om Putin och Porosjenko verkligen kommer fram till någon form av överenskommelse som minskar spänningen. Det är ju definitivt positivt att de möts öga mot öga, men i det läge som råder och med tanke på Rysslands aggressiva hållning och uttalade vilja att inkorporera öven östra Ukraina till Ryssland (på samma sätt som Krim annekterades), så får man kanske inte hoppas för mycket. Det som man eventuellt kommer överens om kan inte anses bli ett faktum förrän Putin verkligen visar det. Det är ju väl känt att han kan strunta i överenskommelser och faktiskt kan ljuga alla rakt upp i ansiktet. Han är helt enkelt inte trovärdig.

Kvällens begivenhet var annars SVT:s utfrågning av Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson. Mats Knutson och Anna Hedenmo, som i vanligt ordning svarade för utfrågningen, borde – tycker jag – ha hållit i frågeställningarna bättre. På samma sätt som tidigare tilläts Åkesson glida iväg utan att ge konkreta svar mer än att han gång på gång upprepade sitt budskap.

Visst trängdes han hårt bitvis när det gäller de ekonomiska uträkningar som partiet har gjort när det gäller partiets förslag att höja a-kasseersättningen samtidigt som ingen ska behöva betala in någon avgift för att vara med i a-kassan. 5,4 miljarder ska det kosta enligt partiet, medan regeringskansliets siffror visar att det kostar åtminstone 2,5 miljarder mer, uppåt åtta miljarder.

På detta hade inte Åkesson något svar annat än han litar på de egna siffrorna utan att veta hur de räknats fram. Det var inte sista gången som han hänvisade till organisationen och vad den gör utan att han riktigt vet hur det räknats fram.

Jag tyckte också att det verkligen var synd att Anna Hedenmo inte krävde att få ett svar från Åkesson på frågan om hur han skulle välja inför en situation där han och hans son måste fly från landet därför att de är hotade till döds. Skulle de då välja att stanna i ett överbefolkat flyktingläger med brist på läkemedel, vatten och mat och skolgång i en förhoppning om att hjälp skulle ges där eller skulle han försöka ta sig till ett annat land. Den frågan ställdes med anledning att Åkesson så ofta hänvisar till individen och individens val, men tyvärr följde Hedenmo inte upp frågan utan tillät Åkesson att smita från den.

Det blev mycket tal om invandringspolitik, vilket både är förvånande och inte förvånande. Åtskilliga gånger har Åkesson i radio och TV och i olika program fört fram partiets politiska käpphäst att invandringen och asylmottagningen kostar för mycket pengar och att det är bättre att hjälpa flyktingar i närområdet. Deras närområden, närmare bestämt.

Det blev också frågor om av invandrarna bidrar med. 47 procent av alla städare i landet kommer från andra länder, 36 procent av alla taxi- och busschaufförer, 33 procent av våra läkare och lika stor andel av våra apotekare. Åkesson tror inte att detta i särskilt stor utsträckning är personer som varit asylsökande. I det sammanhanget vill jag hänvisa till vad kloke Lars Ströman på Nerikes Allehanda skrev i en ledare som utformats som en annons liknande den som Sverigedemokraterna fått publicerad i tidningen. Läs den gärna.

Jimmie Åkesson är munvig och, som jag skrev tidigare, ”hal” och svår att intervjua. Dock trodde jag att de erfarna SVT-journalisterna skulle kunna komma åt honom bättre genom att avtvinga honom konkreta svar. Jag må säga att jag häpnade över Åkessons påstående att ”sysselsättningen är ointressant så länge arbetslösheten ökar”. Att inte paret Knutson och Hedenmo nappade på det förstår jag ärligt talat inte. Jag hade också önskat att fler politikområden skulle ha tagits upp.

Att Åkesson inte heller gav något besked om hur partiet ska göra när frågan ställs i riksdagen vilken statsminister som ska få stöd. Uppenbarligen satsar Åkesson på att bli vågmästare med ännu större påverkansmöjligheter än partiet haft under den innevarande mandatperioden.

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Jordgolvshuset är sålt

Det råder bostadsbrist i landet. Jag hörde att statsminister Reinfeldt nämnde vid en intervju att det i år kommer att produceras 40 000 lägenheter, vilket är det mesta på många, många år. Men det tar tid innan bostadsbristen släpper. Här i Skellefteå är det bara Skebo som bygger hyreslägenheter och som i all nyproduktion blir det höga hyror. Jag tror att Skebo räknar med att en trea kommer att kosta ungefär 9000 kronor i månaden.

Det är en smula fascinerande egentligen. Alla talar om att det måste byggas mycket mera. Och alla har rätt i det. Vad jag emellertid inte riktigt kan förstå är hur det ska gå till för de som sedan hyr lägenheterna att kunna betala. En nyproducerad trea i ett flerfamiljshus kostar väl ungefär 2,5 miljoner kronor att få färdig. Jag tror nästan att det är billigare att bygga ett hus, men det vet jag inte. Jag har som inte hängt med i prisutvecklingen vare sig på vanliga konsumentprylar eller på lägenheter och hus. Inte mer än att jag förstått att det är dyrare än allt var tidigare.

Byggbranschen har alltid haft ett rykte att dras med. Att det förekommer en hel del svartjobb och slarv. Jag vet inte hur det är med det heller. Som i alla branscher finns det perfekta och duktiga yrkesmän och det finns fuskare och rufflare som bara är ute efter pengar.

Men att det ska vara så dyrt, förstår jag ändå inte riktigt. Alliansregeringen har nu aviserat att man ska lätta på en del regler för att lättare kunna bygga. Det är bra och riktigt. Jag har nämligen en mycket bestämd känsla av att det är en förlamande regelsamling i form av byggnormer som måste följas; normer som i många fall inte har någon betydelse, men som fördyrar byggnationerna. Att marken kostar mycket och ska ingå i kalkylen är självklart. Och så har vi det här med de stora byggföretagen som åtminstone tidigare mer eller mindre fördelar de stora jobben mellan sig. Helt säkert finns det också ett sådant fördyrande ”samarbete” bland småfirmorna. Även här i Skellefteå.

Byggmaterialsidan är också något som man kan misstänka bidrar till högre kostnader. Byggmarknaderna har förvisso blivit fler under senare år, men de ser nog till att priserna inte blir alltför låga och att ingen marknad ligger särskilt märkbart under de andra i priser. Annat än på enstaka produkter.

Ja, ja – det är som det är och det är svårt att komma åt det. Och inte finns det längre kvar några journalister inom media som ges tid att granska sådana här saker. Jo, en del journalister finns det förstås, men de har ju knappt utrymme längre för att klara en grundläggande samhällsbevakning. Än mindre göra stora granskande jobb.

Apropå bostadsbristen som finns litet var stans. Såg ni huset som var till salu i Gällivare? Ett litet hus med tre rum på 90 kvadratmeter och med – jordgolv! Utgångspriset var 175 000 kronor och nu är det sålt för 400 000 kronor. Så stort är behovet av bostäder i Gällivare. Bara så ni vet.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Kompromissvillig Fridolin

Stillsamt och lugnt. Först nu framemot kvällningen har jag pratat med en människa för första gången i dag. Känns nästan ovant. Skulle inte förvåna mig om jag plötsligt börjar prata för mig själv – bara för att höra en levande röst. Men så illa ska det väl inte behöva vara.

Jag har förstås inte varit ute i dag. Det har kommit några riktiga skurar och om man som jag aldrig brytt sig om att skaffa regnkläder (vad ska man med sådana till när det bara är några steg till bilen?) så lockar inte blött väder. Alltså har jag suttit inne och tittat på regnet. Både det som var utanför fönstret och det som var på TV. För jag följde tämligen noga VM-deltävlingen på cyekl i Vårgårda. Emma Johansson, som ligger tvåa i sammandraget, gjorde sig inte rättvisa utan kom tia efter tre och en halv timmes körning. Men det är fascinerande att titta på cykeltävlingar, tycker jag. Kanske är det något som hänger samman med att jag hade en tävlingshoj själv en gång i världen.

I kväll tittade och lyssnade jag på SVT:s utfrågning av Miljöpartiets Gustav Fridolin. Som vanligt var det Anna Hedenmo och Mats Knutson som svarade för utfrågningen och i början fick den vältalige Fridolin det svårt. Slutligen kröp det fram att de 10 000 kronor mer i månaden till lärarna som partiet lovat ut och som ska ges under en åttaårsperiod i praktiken är 2 000 spänn. Resten är de vanliga löneförhandlingarna, som dock varken Fridolin eller någon annan har en aning om vad de ger.

Jag tycker att han också fick det besvärligt att svara på frågorna om det militära försvaret, medan han var klockrent tydlig när det gäller invandringen och att den får kosta vad den kostar eftersom det handlar om människor som flyr från krig och död. Den klara inställningen gladde mig.

Långsiktigt är Miljöpartiets ambitioner självklart lovvärda. Vi lever i en värld vars resurser vi snabbt tömmer och vars miljö vi kontinuerligt förstör. Så kan det ju inte fortsätta. Var och en av oss kan göra det vi kan för att bidra till en bättre värld i framtiden för våra barn och barnbarn. Men de riktigt stora åtgärderna ligger utanför våra händer. Då måste politiska och helst globala beslut tas – och följas. Är jag alltför luttrad för att tro att det någonsin kommer att hända? Egoismen både hos oss som människor och egoismen som stater visar för att värna sina, som det heter, intressen är bedövande och väldigt kortsiktig.

Nåväl, i slutet av utfrågningen kom man in på frågeställningen om en eventuell rödgrön regering och det som skiljer partierna åt. Och då började det låta lite svajigt, om jag tolkar det rätt. I stort sett all politik som Miljöpartiet står för är, åtminstone enligt språkröret Gustav Fridolin, partiet berett att kompromissa bort. Visst, Fridolin har rätt i att politik sannerligen är att kompromissa. Det var inte det som störde mig, utan mer hans iver som lyste fram inför den högst påtagliga utsikten av att sitta i en regering om drygt en månad. Huvudsaken är att målen finns där någonstans i framtiden. Men hur långt i framtiden?

På tisdag är det Jimmie Åkesson som får sitta mitt emot paret Knutson och Hedenmo. Det vill till att de två är ordentligt taggade för att klara av att få svar från Åkesson som är en ”hal” och svårintervjuad politiker. Vid det senaste framträdandet – jag tror att det i Agenda – tilläts Åkesson att bara upprepa det han sagt utan att svara på konkreta frågor. En sådan utfrågning till vill jag inte vara med om. Inte när det gäller Åkesson och inte när det gäller någon ledande politiker.

Om tre veckor så här dags har väljarna sagt sitt. Då sitter jag och många andra i vallokalerna och räknar röster. Kanske har vi så här dags, två timmar efter det att vallokalerna stängt, klarat av att räkna rösterna till riksdagsvalet. Sedan blir det valet till kommunfullmäktige och därefter till landstingsfullmäktige. Det blir en spännande söndag.

Men den största spänningen blir nog dagarna därefter när valresultatet ska tolkas och allt ska rättas till med de nya konstellationer som möjligen dyker upp på alla plan – det nationella, det regionala och det kommunala.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Skön promenad

En lugn och stilla dag. Ganska behagligt ute, vilket innebar att jag lite överraskande för mig själv begav mig ner till älven för att gå rundan från Lejonströmsbron och bort mot Mobacken för att gå tillbaka på andra sidan. En skön promenad. Det var länge sedan jag gick den rundan och jag tror inte det har hänt sedan vi flyttade upp till Moröhöjden för ett år sedan.

Så här en bit in på säsongen och när hösten nalkas så ser man att växtligheten har brett ut sig. Jag vet inte om det är så men jag har en känsla av att det växer mer och mer i vattnen.

SONY DSC
Kanske syns det en bild här ovanför. Det ser i alla fall jättekonstigt ut när jag skriver. Tanken var i alla fall att visa växtligheten.
Går man vidare i början på vägen på den norra sidan så ser det lite bedrövligt ut i skogen i närheten av gångvägen. Många träd har tydligen brutits av av blåst eller bara ruttnat bort, vilket den här stubben klart visar.
SONY DSC
Just nu är det lågt vattenstånd i älven. Men tidvis har det varit högre och på södra sidan är det en del mark som dragits med i flödena när de varit som starkast. En bit är på väg nu också och det behövs väl inte särskilt mycket mer vatten och/eller strömmande vatten förrän den här lilla biten ska dras med och föras ned för älven.
SONY DSC
Det roligaste jag hittade var den här märkliga och färgglada svampen. En sådan har jag inte sett förut, vad jag minns i alla fall. Den är garanterat inte ätbar, men vacker där den står.
SONY DSC
Så – dagen i övrigt då? Jo, regeringen finns på Harpsund för den årliga kräftskivan. Men där ryms också allvar. Alliansens valplattform ska snickras ihop och det ekonomiska läget är utgångspunkt för den.
Finansminister Anders Borg hade en presskonferens tidigare i dag – traditionellt inslag från dessa höstliga sammankomster på Harpsund – och då berättade han att ekonomin i och för sig är bra men att utgifterna växer så pass att det kan komma att bli både skattehöjningar (för banker och försäkringsbolag) och besparingar 2017 och 2018.
Jag vet inte – men det är väl troligt att han har rätt. Han är ju inte den ende som talar om behovet av att höja skatten. I och för sig tänker sig Borg och alliansregeringen att det är nödvändigt för att bygga upp resurserna inför nästa lågkonjunktur, medan oppositionen mer tänker sig högre skatter redan nästa år för att bekosta dyra vallöften.
Vi får väl se vad som händer efter valet. Hur det blir hänger ju intimt samman med hur väljarna röstar.
Jag är också väldigt glad för att Sunnanå i dag vann borta mot Kvarnsveden i Borlänge. Bror min är i Borlänge just nu, men jag han var upptagen med annat och såg garanterat inte matchen även om han inte var särskilt långt ifrån platsen där den utspelades.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Minnen och katastrofer

För ganska länge sedan påbörjade jag ett projekt som jag snart nog lade på hyllan. Tanken var att jag skulle skriva ned vad jag minns av mitt liv. Min barndom, ungdom, mitt arbetsliv och – ja, allt jag kommer ihåg. Jag har tänkt på det länge och vid många tillfällen när bekanta och personer som stått en nära plötsligt har dött. Då sitter man där och funderar på vad det var de sa, som gällde både farfar, farsan och morsan till exempel. Ingenting finns kvar och jag saknar ibland den kunskapen. Vad den nu ska vara bra för.

Själv minns man ju det man vill minnas och på det sätt som man vill minnas det som man tycker sig komma ihåg. Säkert har minnena blivit tillrättalagda med tiden eftersom det – åtminstone i mitt fall – inte finns några anteckningar som jag kan gå tillbaka till. Någonstans i källaren ligger en mängd svartvita negativ och diabilder som kan ge perspektiv på minnena eller rent av väcka minnen till livs. Det kan vara kul att gå tillbaka till.

Men att jag nu i dag återupptagit mitt avsomnade projekt beror inte på något annat än att det kan vara kul för dottern så småningom att veta vad fadern pysslat med och vad han varit med om. Dock är jag inte säker på att jag kommer att ta upp allt. Mycket tok har man gjort under åren, dock aldrig något olagligt, vill jag påpeka. Men tok har det varit i alla fall…

Detta har jag alltså pysslat med under några timmar i dag. Och det är faktiskt givande. För under tiden som jag sitter och skriver, så väcks nya minnen till livs. Det är som om skrivande förlöser det som någonstans finns där i minnesbanken och som behöver lockas fram. Undrar bara hur mycket som kommer fram.

Jag talade också med min bror i dag. Han är bättre på namn än vad jag är och minns kamrater och grannar och andra betydligt bättre än jag. Jag minns dem som personer, men namn har jag alltid haft en förmåga att tappa bort och glömma. Kanske beror det på att jag flyttat så förtvivlat mycket under åren. Gång på gång har jag fått lära mig nya namn på nya orter och då har jag väl förtryckt de namn och de människor som inte längre finns i min dagliga omgivning. Vid en snabb beräkning kommer jag fram till att jag har bott i 15 städer genom åren och att jag på en del orter har flyttat flera gånger. Jobbet på Norran, som förde mig till Skellefteå, var den nionde orten där jag jobbat på tidningar. Inte sjutton kommer jag ihåg alla arbetskamrater som jag haft under åren.

Kanske kommer mer fram när jag sätter mig och går igenom och faktiskt försöker teckna ned vad jag varit med om. Det finns ju en hel del kamrater på Facebook som kan hjälpa mig att minnas, men jag har en känsla av det bara är det pinsamma som då kommer fram. Vem vet.

Detta om detta. Och nu något annat. Ryssarna har i dag kört in drygt hälften av de lastbilar och långtradare som landet skickat som humanitär hjälp till de städer i Ukraina som de proryska styrkorna håller. Några av dessa städer sägs ha varit utan el och vatten i ett par veckor och folket lider. Ryssland skickade in dessa ”hjälpsändningar” trots att de ukrainska myndigheterna inte har tillåtit dem att åka in i landet. Det ryska agerandet är självklart en provokation, vilket jag tycker framgår tydligt av den kommentar som en rysk potentat uttalat, nämligen att Ryssland inte på något sätt accepterar att hjälpkonvojen stoppas.

Vän av ordning kan då fråga sig vad som händer om ukrainska myndigheter faktiskt försöker stoppa de hjälpsändningar som faktiskt inte begärts av folket i de utsatta städerna och som inte godkänts av de ukrainska myndigheterna. Kommer ryssarna då att skjuta sig fram till målet och med våld dela ut den humanitära hjälpen.

Jag anar och tror mig se helt andra intressen bakom denna humanitära hjälp. Om det är så att Ryssland så värnar om civilbefolkning som råkar illa ut i en krigsmiljö, så hade det för åratal sedan varit mer klädsamt om Ryssland och president Putin agerat mer humanitärt i Syrien. Men där skyfflas vapen in i stora mängder till den syriske presidenten Bashar al-Assad så att han kan fortsätta att mörda sitt folk. I Syrien vill Ryssland bara hjälpa presidenten och hans anhängare att klamra sig kvar vid makten. I Syrien må folket dö och drivas på flykt bäst det går. Det rör inte Putin i ryggen. Tvärtom han bidrar verksamt till dödandet.

Jag tror att det var i dag som jag såg en ny siffra på hur många människor som dött i Syrien sedan presidenten började slakta sitt folk. FN uppskattar nu, enligt en beräkning som gjorts av fyra olika källor, att mer än 191 000 personer har tagits av daga under de tre och ett halvt år som kriget pågått. Det är 191 000 personer, vars namn är kända och vars död är bekräftad. Till det kommer ytterligare minst 100 000 personer som bara försvunnit och aldrig sedan dess har hörts av. Garanterat att också dessa är mördade. Många miljoner människor har flytt. Ett par miljoner människor har lyckats ta sig utomlands och minst fyra miljoner människor är på flykt i Syrien, där de drivs från en plats till en annan mellan regeringsstyrkor och IS och andra stridande parter. Den humanitära situationen för dessa flyktingar är inget annat än en katastrof; en katastrof som har blivit vardag och som få bryr sig om i dag när nya flyktingsituationer har uppstått i grannlandet Irak och som fångar mediernas intresse. Inte ens Aljazeera bryr sig särskilt mycket om vad som händer i Syrien längre.

Nej, så här på fredagskvällen ska man tala om annat. Men jag har inget mer att säga. Ber att få komma åter i morgon. Någon gång.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar