Lång dag och få nyheter

Långfredagen är verkligen lång. Jag inbillar mig säkert – och kanske är det en känsla från det jag var liten och man inte fick göra någonting under denna dag som spökar – men tiden går sakta. Kanske lurar jag mig på ljuset. Kanske har jag bara tagit det lugnt och inte gjort så mycket.

Mest troligt är dock att det inte kom några tidningar i dag. Det fanns inte något att göra under hela morgonen och förmiddagen. När jag väl gick in på datorn för att läsa webbtidningar så har den minimala bevakningen inte resulterat i särskilt mycket att läsa. Utan nyheter blir det trist. Väldigt trist. Särskilt om man vaknar i stort sett i vanlig tid och inte har något vettigt att slå ihjäl tiden med.

Nu blev det ändå något att göra. Vi har tvättat den stora mattan i hallen. Och jag har tagit min promenad på cirka 50 minuter i det sköna vädret. Jag har suttit på balkongen och njutit av solen i lä och vi har förstås käkat potatis och sill. Allt i lugnt och fint tempo helt utan tillstymmelse till stress.

– – –

Det ju glädjande i går att Ryssland, Ukraina, USA och EU kom fram till en överenskommelse när de träffades i Genève. Man kom överens om att de proryska separatisterna som ockuperar byggnader i städer i östra Ukraina ska lämna dessa byggnader och dessutom ska de avväpnas. De kommer inte att ställas till svars.

Förväntningarna på att mötet skulle resultera i någonting var ytterst lågt ställda och därför var överenskommelsen glädjande, eftersom den visar att det – förhoppningsvis – går att åstadkomma en fredlig lösning på den kris som råder och en lösning som minskar spänningen i området.

När denna dag randades visade det sig emellertid att byggnaderna fortfarande är ockuperade och att separatisterna inte lämnar ifrån sig sina vapen. De säger sig inte lita på regeringen i Kiev och på den överenskommelse som har träffats. Så nu blir det väl Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov och president Vladimir Putin som får dra i trådarna för att denna del av överenskommelsen ska efterlevas.

För det är ju som den amerikanske utrikesministern John Kerry sa – att det är en sak vad som står på ett papper. Det betyder inte någonting om inte det som står också uppfylls och förverkligas.

Vi får väl avvakta och se vad som händer under resten av påskhelgen och under den närmaste veckan. Vill Ryssland ha en fredlig lösning på krisen så är det upp till det landet att bevisa det genom att sätta ner foten mot de grupper som de hittills har uppviglat och stimulerat till protester.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Vad mer vet de inte?

Vad bra att Skellefteå AIK vann i Karlstad. 2–0 i matchserien är bra, men det är ännu inte klart. Verkligen inte. Jag kollade matchen och tycker att den var mycket jämnare än siffrorna visar. Färjestad kommer till Skellefteå på påskafton för att spela den tredje matchen och om Färjestad vinner då så är det match igen i allra högsta grad. I och för sig tycks Skellefteå kunna mala ned vilket motstånd som helst. Men jag tar inte SM-guldet för givet. Inte än.

Jag måste bara skriva något om utfrågningen av statsminister Fredrik Reinfeldt, som riksdagens konstitutionsutskott höll i dag. Statsministern vidhöll sin uppfattning att han inte vetat något om att helstatliga Vattenfall skulle köpa det holländska bolaget Nuon för 89 miljarder kronor förrän medierna rapporterade om affären. Samma sak sade finansminister Anders Borg i tisdags. Båda lägger skulden på den tidigare näringsministern och centerledaren Maud Olofsson som inte vill infinna sig till konstitutionsutskottet.

Det hela är mycket lurt. Dels är det märkligt att Maud Olofsson inte ställer upp och berättar sin version. Eller rättare – att hon berättar vad hon minns. Hon har ju i tidigare sammanhang sagt att de övriga partiledarna i alliansregeringen hade informerats. Dels är det ytterst märkligt att varken finansministern eller statsministern visste någonting. Det är uppseendeväckande att exempelvis finansministern inte hade en aning om att ett statligt bolag går in i en affär som har potential att välta det statliga bolaget ekonomiskt. Det är uppseendeväckande att han inte visste någonting trots att det förekommit kontakter mellan näringsdepartementet och finansdepartementet på tjänstemannabasis.

Jag kan inte tro att finansministern och statsministern sagt hela sanningen och allt de vet när de utfrågades av konstitutionsutskottet. Var de helt ovetande om denna affär, som de hävdar att de varit, vad är det då mer som de inte har en aning om? Har de koll på någonting? Eller sitter de bara på taburetterna och gör ingenting? Är det inte dessa tunga ministrars förbaskade skyldighet att hålla sig informerad om vad som händer? Särskilt när det är av den dimensionen som Nuonaffären utgjorde.

I kväll visade SVT ett dokument som grävts fram som tydligt säger att finansdepartementet i alla fall visste mer än vad dess chef hävdar att departementet inte visste. Dokumentet informerar om och ber om tillåtelse att vara med och bjuda på Nuon och att det var väldigt bråttom. Om jag hann med att läsa ordentligt stod det också något om att näringsdepartementet ville ha hjälp med värderingen av Nuon av en konsult.

89 miljarder är otroligt mycket pengar. Visserligen var Maud Olofsson tuff och handlingskraftig som minister (i alla fall gav hon det intrycket), men jag tror aldrig att hon skulle ha släppt igenom en investering från Vattenfalls sida på ett sådant belopp.

Nuonaffären kommer att rulla på och flera handlingar kommer säkert fram, såvida de inte tryckts undan av topparna i regeringen. Än är inte allt sagt och jag tror – eller har en känsla av – att det så småningom kommer fram något som gör det väldigt besvärligt för Moderaterna. Och naturligtvis regeringen. Välkommet vore förstås om Jan Björklund och/eller Göran Hägglund yttrar sig. De ingick – och ingår – i regeringens absoluta inre krets. Vad visste de?

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Problemlösningen och annat

Jag har inte köpt något påskgodis. Visst skulle det ha suttit gott under den kommande helgen, men eftersom jag har en usel karaktär i vissa avseenden så vet jag av erfarenhet att jag snabbt skulle vräka i mig det. Och så skulle jag må dåligt. Bättre då att låta bli att frestas. Den last jag har är ju redan illa nog.

I går lovade jag att berätta om hur dottern framgångsrikt hjälpte mig med det problem som jag upplevde att jag hade med den nyinköpta externa hårddisken. Hon bara skrattade åt mig och bad mig ringa henne på Skype samt ta fram en spegel. Med den framför lilla kameran på datorn såg hon hur mitt skrivbord såg ut och kunde läsa de rutor som kom upp. Hon talade om för mig vilka knappar jag skulle trycka på och var jag skulle klicka. Och plötsligt fungerade det!

Tydligen ska man hålla på att skapa nya mappar och i dem lägga in det jag vill spara på hårddisken. Jag har ju tusentals bilder, som jag inte gärna vill mista och jag ser framför mig ett digert jobb att säkra dessa bilder. Det gör nu inte någonting eftersom jag från tid till annan har tid som kan spenderas på mer eller mindre tradiga uppgifter. Sedan finns det en hel del skrivet som jag också vill ha kvar. Det är redan sparat eftersom det redan ligger i färdiga mappar.

Men jag är fascinerad över den lite yngre generationens förmågor att hantera den nya tekniken. Samtidigt som jag är lite förbannad på mig själv att jag inte är djärvare. Om jag gör fel så brinner ju inte datorn upp, precis. Men det saknas grundläggande kunskaper eftersom jag i alla tider – första datorn började jag använda på Hudiksvalls-Tidningen i slutet av 1985 eller i början av 1986 – använt datorn som enbart en kvalificerad skrivmaskin. I mitt inre har det funnits en insikt att man kan göra så mycket mer, men jag har aldrig uppammat kraften att sätta mig in i allt som kan göras.

Nog om det. I förmiddags stack jag ner till Norrvalla för att se tjejerna i Sunnanå träna. Första hemmamatchen är ju på måndag mot Halmia (från Halmstad) och jag var lite nyfiken på hur träningarna under veckan varit. Jag tog några bilder och skrev på sskbloggen.wordpress.com – om ni vill titta.

SONY DSC

En av nyckelspelarna är Carina Holmlund som nu gör sin tionde säsong i Sunnanå. I premiärmatchen svarade hon för ett av lagets mål genom att slå en frispark direkt i mål. Hon har ett mäktigt skott, Carina. Och det roliga och lite unika med henne är att hon är lika duktig med högerfoten som med vänsterfoten. Att slå precisa passningar och skjuta hårt med båda fötterna var ju något som imponerade på förbundskapten Pia Sundhage när hon tog ut Carina i landslagstruppen i början av förra året. Tyvärr var Carina lite småskadad och krasslig under delar av förra säsongen. Om hon inte varit det är jag övertygad om att hon skulle platsat i EM-truppen.

I kväll är det hockey igen. Skellefteå AIK spelar andra finalmatchen borta mot Färjestad och det blir säkert så att jag i alla fall då och då går in och kikar på matchen som sänds i TV. Det vore kul om SAIK tar sin andra seger i finalserien. Men Färjestad är inte för inte i final och kan definitivt göra motstånd. Vi får se hur det går.

Att påsken har börjat gör mig ingenting. Det var faktiskt länge sedan storhelger faktiskt betydde något för mig. Jag är ju inte religiös och jag har inte upparbetat några traditioner som jag tycker det är värt att behålla. Så därför blir dagarna som vanliga dagar. Det tycker jag är skönt.

Men även om helgen går mig spårlöst förbi – ingen särskilt mat heller – så önskar jag mycket gärna alla vänner och bekanta en riktigt Glad Påsk. Må ni alla ha bra dagar. Det är ni värda.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , | Lämna en kommentar

Vore ej bra för Skellefteå

För många som jobbar stundar säkert sköna dagar efter torsdagen. Det är ju påsk och de som har vissa jobb kan räkna med att vara lediga i fyra dagar. Handelsanställda och personer inom exempelvis vården och omsorgen jobbar på som vanligt och förhoppningsvis får de genom sina avtal en liten extra slant för att de måste jobba på de röda dagarna. Journalister är förhoppningsvis igång hela helgen eftersom det hela tiden händer saker som är värda att rapportera vidare.

Men jag är dessvärre inte säker på att så är fallet. Tendensen har ju länge varit att så mycket material som möjligt ska förproduceras så att sidorna i tidningen ligger färdiga. Då behövs det bara några enstaka själar som bemannar webben, samtidigt redigerar och en ensam reporter som i värsta fall får klara sig utan fotograf. Jo, det är inte underligt att det inte finns så mycket att läsa i tidningarna som i alla fall jag vill ha.

Apropå jobb så har jag jobbat i dag. Faktiskt började jag sent i går kväll och väl klar med ett jobb framåt midnatt. Sedan var det bara att sova en skvätt innan jag gick på nästa uppdrag. Det är ju frilansarens privilegium att få jobba när hon eller han vill eftersom man inte är bunden till att sitta på ett kontor mellan vissa klockslag. En promenad på 50 minuter i morse stärkte benen och andarna.

Det har ju varit mycket tal om att Skellefteå kommun ska samarbeta med Umeå kommun när det gäller datalagring. Samarbeta betyder i det här fallet att allt läggs i Umeå. Det lutar väl åt att det blir så, men jag tycker att det är en dålig idé. I och för sig spelar det inte någon roll om datalagringen ligger i Umeå, i Skellefteå eller i något ”moln” (hur 17 det nu fungerar).

Men utifrån den bild som Skellefteå vill ge av sig själv tror jag det skulle vara olyckligt. Ända sedan den omtalade stordatorns tid, som kommunen engagerade sig i, har Skellefteå haft ord om sig att vara framåt när det gäller den nya tekniken. Under åren har det också utvecklats en lång rad företag som är långt framme inom detta område (om man nu kan klumpa ihop dem på detta grova sätt). Vi har mycket framgångsrika företag som växt fram ur smarta lösningar och det finns gott om kreativa människor som driver utvecklingen vidare.

Utifrån detta perspektiv, som inte kan räknas hem i kronor och ören, vore det ytterst olyckligt (tror jag) om Skellefteå släpper ifrån sig det här. Nog har kommunen råd att behålla sin del av det som ska sparas. Om det nu är det som det går ut på.

Påsk snart alltså. Jag får väl återkomma till den när det kommit ytterligare litet närmare.

 

Publicerat i Uncategorized | Märkt , | Lämna en kommentar

Frustrerad

Jag blir så vansinnigt frustrerad över mina tillkortakommanden med tekniken. I höstas köpte jag en extern hårddisk i akt och mening att säkerhetskopiera det som finns i datorn. Alldeles nyligen, för ett par veckor sedan, förklarade dottern för mig att den inte fungerade. Så jag reklamerade hårddisken och i dag kom beskedet att den inte gick att laga, varför jag fick ta ut en ny.

Den heter Seagate slim och jag tror att jag lyckades installera programmet i datorn. Det kom i alla fall upp nya symboler på skrivbordet, vilket talar för att hårddisken i alla fall har kontakt med datorn.

Men jag är inte människa att få in något i hårddisken. Jag trodde att det ska ske automatiskt på något sätt eftersom det finns något som heter ”autorun”, men när jag klickar på en annan symbol som heter Time Machine så finns det inte någon kontakt med någon annan hårddisk (det vill säga den jag installerat). Jag blir så irriterad på mig själv att jag inte kan förstå hur sådant här fungerar. Och förstås irriterad över att det inte fungerar som jag vill att det ska fungera.

Nu har jag en del jobb att klara av i morgon, men om jag får tid så kommer jag att ta med mig datorn och hårddisken till affären så får de förklara för mig hur det ska gå till. Fast i affären verkade de i dag inte veta mycket om Macar och hur de fungerar.

Dagen har annars varit god mot mig. En promenad ner till stan och tillbaka på förmiddagen gjorde gott. En smula shopping i bokhandeln och tipsinlämning stod på programmet. På eftermiddagen fick jag massage igen och jag gillar starkt den timmen. Massören är jätteduktig och kan inte berömmas nog. Visserligen gör det ont ibland, men efteråt är det ljuvligt och det känns som om man svävar när man går hem. Fantastiskt. Jag ska verkligen försöka hålla mönstret med massage var fjortonde dag. Det behövs – vill jag tro.

Nej, nu har första finalmatchen mellan Skellefteå AIK och Färjestad börjat och matchen sänds på tv. SAIK gjorde alldeles nyss 1-0 och nu blir det till att kika på fortsättningen av matchen.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Fåglar och Nuon

I dag blev jag så glad när jag såg årets första koltrast. Omisskännlig med sin svarta dräkt och klargula näbb. Härligt. Och nu i kväll tyckte jag mig höra björktrasten. Men jag kan ha hört fel. Dock är det väl snart dags för den att komma också. Samt sädesärlan.

Det är kul med fågellivet utanför fönstret och balkongen mot söder. Ett kråkpar har byggt ett bo högt uppe i en tall. De vaktar boet gott och har uppenbarligen upprättat ett revir på ett 100-tal meter runt om det. Häromdagen seglade en av kråkorna förbi balkongen och gjorde sedan en tvär 180-graderssväng när han – jag tar för givet att det var en han – passerade en annan tall. Han dök rätt in bland grenarna och det blev ett fasligt liv.

Ut från trädet kom två skator som gömt sig invid stammen. Kråkan var ettrig och följde skatorna som tog sin tillflykt till ett annat träd längre bort. Samma visa där. Kråkan efter och skatorna försvann. Då flög den aggressiva kråkan upp och satte sig högst upp på den högsta tallen i omgivningen för att spana. Under tiden lyfte den andra kråkan, honan förmodligen, och flög till sitt bo.

Så jag tror att det blir ganska fritt från skator i området här utanför. Åtminstone under tiden fram till dess att kråkungarna blivit flygfärdiga. Jo, jag måste också berätta (även om det naturligtvis inte intresserar någon) att jag tidigare sett dessa kråkor jaga bort en katt, som de nog tyckte kom alltför nära ”sitt” boträd.

Dagen har varit fylld med jobb under halva dagen och en god stund på eftermiddagen ägnade jag åt att deklarera. Eftersom jag en liten firma så ska en bilaga in. Förra året e-deklarerade jag för första gången och förstod då inte att man tydligen bara har en viss tid på sig att fylla i uppgifterna. Då hann jag inte med och fattade inte hur man skulle kunna gå in igen och komplettera, så jag fick gå ner till skattekontoret. Där var personalen hjälpsam, så allt ordnade sig. I dag klarade jag av det med litet en minut tillgodo. Det gjorde mig stolt. Nästa år kommer det väl att gå som en dans. Fast det är en dålig liknelse eftersom jag är dålig på att dansa. Det var i alla fall väldigt länge sedan jag gjorde det.

Städat bilen har jag också gjort. Sommardäcken ska på i morgon bitti och då kan det vara lämpligt med en ren insida, tänkte jag.

– – –

Ute i stora världen är det fortsatt spänt och bråkigt i och kring Ukraina. Men jag ska inte orda om det. Nu har tydligen CIA-chefen John Brennan varit i Kiev och i dag ska tydligen den amerikanske presidenten Barack Obama tala med sin diktatoriska och oberäkneliga ryska kollega Vladimir Putin. Så sägs det i alla fall.

I morgon fortsätter förhören i riksdagens konstitutionsutskott om den så kallade Nuon-affären. Det var Vattenfall som köpte det nederländska bolaget för rekordsumman 90 miljarder kronor någonting. Det var ett dåligt köp. Värdet på företaget som köptes har sedan dess fått skrivas ned med 40 miljarder.

Självklart vill riksdagen veta vad regeringen visste. Dåvarande näringsministern Maud Olofsson var den som var ansvarig för affären, men hon kommer inte till konstitutionsutskottet och låter sig förhöras. I morgon är det hennes statssekreterare Ola Alterå som ska ge sina minnesbilder av affären samt finansminister Anders Borg. Senare i veckan, på torsdag, blir det statsminister Fredrik Reinfeldt som ska höras.

Utåt sett är knäckfrågan tydligen vad Fredrik Reinfeldt visste om affären. Han har tidigare passat på den frågan. En tjänsteman har dock bekräftat – och står fast vid sin uppgift – att hon fått besked om att partiledarna i alliansen var informerade om affären och inte hade synpunkter på den.

Så småningom kommer kanske sanningen fram. Vi får hoppas på det. Dåliga affärer kan alla göra, men nog kan man erkänna att man i så fall har gjort dem. Å andra sidan är väl inte regeringen särskilt pigg på att gå ut med budskapet inför den stundande valrörelsen att den gjort den statliga affärshistoriens sämsta affär.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Bråk i världen

Situationen i Ukraina trappas hela tiden upp. I dag rapporteras dödsfall från en ”antiterroristoperation” som regeringen i Kiev har satt in mot proryska separister i staden Slovjansk i östra delarna i landet. Det syns faktiskt som om regeringen i Kiev långsamt håller på att tappa greppet om de östra delarna och utanför gränsen står ryska styrkor som uppges vara så stora som 40 000 man. Oroligheterna sprider sig till andra städer och det förefaller som om det är ett väl samordnat och regisserat av ryska myndigheter att skapa en situation som innebär att de östra, huvudsakligen ryskspråkiga, delarna av landet kommer att intas av ryska styrkor och delningen av landet blir ett faktum.

Ingen vet emellertid vad som väntar. Västvärlden och Nato lär inte stå helt vid sidan om och det finns en risk att det bränner till ordentligt – om den ryske presidenten Vladimir Putin inte sansar sig och håller sig utanför Ukraina. Det är illa nog att Ryssland annekterade Krim och skulle vara utomordentligt illa om landet också försöker lägga under sig en stor del av Ukraina. Men det är bara att avvakta för oss vanliga dödliga och se vad som händer.

När allt fokus ligger på Ukraina och den allt mer tillspetsade situationen där pågår sedan mer än tre år tillbaka ett krig i Syrien: ett krig som drivs av regeringsstyrkorna, som fortsätter att attackera och målmedvetet döda sin egen befolkning. Kriget har under åren utvecklats till ett allas krig mot alla.

Många olika hårdföra islamistiska grupper har dragits till landet för att kriga mot och för regimen. Inte sällan krigar dessa grupper mot varandra vilket förstås bara gynnar regeringsstyrkorna och den blodiga diktatorn Bashar al-Assad, som stöds aktivt av Ryssland och Iran.

Under åren har jag många, många gånger skrivit om Syrien. Jag har från mina besök i landet flera vänner där. Och jag har åtskilliga gånger beskrivit situationen för en av mina vänner som nu, tillsammans med tusentals olycksbröder och -systrar är instängda i området Yarmouk i huvudstaden Damaskus. Ingenting har förändrats där. Folk fortsätter att dö av svält om de nu inte dör av de kontinuerliga attackerna som regeringsstyrkorna utsätter området för. Ingen och ingenting kommer vare sig in eller ut från området.

Jag blev i dag väldigt glad när jag läste Dagens Nyheter. Reportern Niklas Orrenius och fotografen Anders Hansson inleder i dag en reportageserie från syriska gränsen genom det stängda Europa. Det är mycket läsvärt! Och jag blev glad när jag läste vad DN:s chefredaktör Peter Wolodarski skrev i sin krönika om Syrien.

Dagligen och överallt borde det skrivas artiklar om Syrien och vad som pågår där. Dagligen och överallt borde andra medier skildra vad som händer. Och detta för att på något sätt väcka omvärlden till insikt om situationen i landet och den flyktingkatastrof som president al-Assad har drivit fram när ungefär halva landets befolkning är på flykt antingen i landet eller i andra länder (där Libanon har fått ta emot omkring en miljon flyktingar).

Ibland jämförs kriget i Syrien med det som hände i Rwanda där 800 000 människor slaktades när landets hutuer och tutsier började förgöra varandra inför ögonen på närvarande FN-styrkor. Det var naturligtvis för dj-t, men förloppet var snabbt och omvärlden skyller nu bland annat på att det gick så fort att de inte riktigt förstod vad som hände förrän det var över.

Det kan man inte säga om Syrien. Presidentens krig mot sin befolkning är nu inne på sitt fjärde år och har inte mattats i styrka. Presidenten tycks med gillande av kollegan i Moskva, Vladimir Putin, var inriktad på att ha ihjäl så många som möjligt. I alla fall alla som inte direkt stöder honom, vilket väl bara hans egen folkgrupp, alawiterna, gör.

Nog borde något hända kan man tycka. Men vad? Hur skapar man fred? Hur åstadkoms försoning? I snart ett år har amerikanarna genom utrikesminister John Kerry försökt driva en fredsprocess mellan Israel och Palestina. De pyttesmå framsteg som ett tag tycktes ha åstadkommits har nu tagit stora steg tillbaka. Israel fortsätter med sin illegala bosättningspolitik som innebär att Israel i varje stund tar land från palestinierna på Västbanken. Varje dag vittrar möjligheterna till en fred och en tvåstatslösning bort. Vilket är djupt tragiskt både för palestinierna, israelerna och – för världen.

Den konflikten sägs ibland vara alla konflikters moder. Skulle den kunna lösas, vilket måste ske utifrån förutsättningen att Israel förändrar sin politik och attityd och gör avsteg från sina krav, skulle det förmodligen också gå lättare att åstadkomma fred och försoning i andra konflikter.

Men i Syrien dröjer det. Och i Ukraina har kanske den verkliga konflikten (och kriget?) inte ens startat…

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , | 1 kommentar