Olika insatser

Vid halvelva-tiden i förmiddags samlades vi som ska jobba med röstmottagningen i vårt valdistrikt vid vår lokal. Den skulle ställas i ordning. När jag kom dit visade det sig att ordföranden och vice ordföranden redan var där och hade gjort det mesta av arbetet. Så när alla var på plats gick det väldigt fort att fixa till det som var kvar. Ordföranden fördelade arbetsuppgifterna och jag har förstått att jag ska göra detsamma som jag gjorde i EU-valet – hälsa väljarna välkomna, dela ut kuverten till valsedlarna och vara allmänt behjälplig. Det var kul då och blir garanterat lika kul i morgon.

Det sägs att förtidsrösterna är väldigt många fler än tidigare val. Sägs det så, så är det så, vilket i sin tur bör innebära att det inte blir lika många som kommer till vallokalen för att rösta. Hustrun och jag gör dock vårt till för att upprätthålla traditionen att rösta i vallokal. I EU-valet gjorde vi inte det eftersom vi inte visste hur det skulle fungera när vi samtidigt arbetade i var sin vallokal. Men nu ska vi göra det. Och jag dessutom i den vallokal där jag är röstmottagare. Det ska jag göra när jag har en paus. Och om jag inte skulle få göra det (av någon anledning som jag inte vet) så får man bege sig ner till kommunhuset och rösta där.

I kväll ska sittande statsministern Fredrik Reinfeldt möta statsministern in spe, Stefan Löfven i någon form av duell i TV4. Den tänker jag inte titta på. Faktiskt tycker jag att jag har hört nog och jag kan nästan lova att inget nytt kommer att sägas.

Läste ni förresten om att ledaren för Sverigedemokraterna Jimmie Åkesson är en storspelare. En halv miljon har han spelat bort och bara på någon timme lär han ha spelat för 50 000 spänn. Det är ju hans sak förstås, men personligen skulle jag inte vilja att han var i närheten av någon kassalåda. Att spela stort och ofta tyder på ett visst spelberoende, vilket i sin tur också betyder vissa risker. Det finns många tragiska öden i spåren av spelberoende.

Själv har jag ett sådant – jag kan nämligen inte låta bli att lämna in mina stående rader på stryktips, måltips och lotto. Jag spelar för ungefär 150 spänn i veckan och det händer att jag får tillbaka en tjuga eller två någon gång när det slår till ordentligt. Då och då spelar jag också 25 kronor på det som heter eurojackpot. Jag gjorde det den här veckan och anledningen till det vara bara en – jackpoten var på långt över 560 miljoner kronor.

Det var en spelare i Finland som vann 565 miljoner kronor någonting. Så utifrån ett geografiskt perspektiv var jag inte så långt ifrån att ta hem den gigantiska potten. Det var tydligen andra gången som en sådan där storvinst hamnat i vårt grannland. Själv hade, som ni säkert förstår, inte ett enda rätt.

Spelet får nu vara till dess att de stående raderna ska lämnas in igen. I stället är det resultatet av det politiska spelet som känns angeläget att få reda på. Insatser i form av röster från väljarna kommer att göras hela dagen i morgon. Och på kvällen sätter vi oss i vår vallokal och börjar räkna rösterna. Runt om i landet gör tusentals och åter tusentals valarbetare samma sak.

Visst blir det spännande!

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Knuffar också i kväll?

Jodå, ni kan vara helt säkra på att jag kommer att lyssna också i kväll på den avslutande partiledardebatten i SVT. När partiledarna drabbade samman i går i TV4 var upplägget lite roligt med insprängda dueller i debatten. Men jag tänker mig att de åtta nu börjar bli lite trötta på varandra. Vad jag förstår är det – åtminstone – femte gången de möts samtidigt för att debattera.

Jag tror att jag kommer att känna igen alla argument från alla deltagare. Ändå kommer jag att sitta där. Det kan ju hända något överraskande. Ja, inte för att jag tror att Stefan Löfven än en gång knuffar bort Annie Lööf när hon vill räcka över ett papper som Löfven tidigare efterlyst. Nej, men han kanske knuffar bort någon annan. Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt kanske – ur en eventuellt kommande regering som domineras av Socialdemokraterna? Alliansens företrädare har ju länge velat ha besked om hur Löfven ska klara att fixa en regering och få ihop en politik som någorlunda lever upp till alla löften som avgivits.

Den hand som Löfven sträckt ut över blockgränsen i förhandssnacket kommer inte att anammas av de mindre partierna i alliansen i alla fall. Lööf garanterat, men även Björklund, Hägglund och Reinfeldt uppfattar säkert den utsträckta handen numera som en knuffande näve. Måhända att Sjöstedt får känna av den i kväll..?

Ja, nu är det inte långt kvar till dess att valet ska äga rum, rösterna räknas och vi får nya styren i kommuner, landsting och riksdagen. På sina håll kanske det inte blir så stora förändringar, på andra håll blir det säkert maktskiften. Här i Skellefteå undrar jag om det kommer att ske. Allianspartierna har förvisso varit på alerten på det lokala planet, men det har också Socialdemokraterna varit. Det är ju ganska stor förändring som måste ske om allianspartierna ska kunna ta makten och då måste nog både Vänsterpartiet och Miljöpartiet också alliera sig med alliansen för att få till stånd ett sådant där regnbågsstyre som tvingar Socialdemokraterna i opposition.

Nej, det tror jag inte riktigt på. I landstinget hoppas jag däremot på en förändring och på riksplanet tror jag faktiskt att det skulle vara bra om allianspartierna får fortsätta regera.  Men bara då om Moderaterna försvagas så att de övriga partierna faktiskt får mer att säga till om. För nytänkandet är inte särskilt utpräglat nu hos Moderaterna på riksplanet och hur det är i de andra partierna är det inte så många som vet, eftersom deras visioner inte alltid släpps fram. Inte ens i valrörelsen som ju bygger på att partierna ska visa upp en enad fasad där bara kända åsiktsskillnader ventileras.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , | Lämna en kommentar

För 13 år sedan…

Jag har inga anteckningar som jag kan gå tillbaka till. Men stillsamt funderar jag i kväll på när jag kom hem från jobbet i dag för 13 år sedan. Det var då terrorattacken mot World Trade Center ägde rum. Jag minns att jag satt i mitt arbetsrum på Norran och hörde på nyheterna att ett flygplan flugit in i ena byggnaden. Oklart vad det var för plan. Snart stod det klart att det var ett passagerarplan och jag som först fick intrycket att det var ett litet sportplan.

Jag slog på TV:n och såg vad som hände. Och såg hur ett andra plan drog in i den andra byggnaden. Efter det var sig ingenting likt den dagen. All planering kastades över bord och vi lade om tidningen. Jag minns klart hur Kaisu Salmi fixade förstasidan. TV:n stod på hela tiden och när tid fanns kollade nog alla in vad som hände. Hur byggnaden rasade och dessförinnan hur folk hoppade ut från byggnaden förmodligen efter att ha övervägt vad som var ”bäst” eller skonsammast – att brinna inne (ingen trodde då att byggnaderna skulle rasa samman) eller att dö snabbt vid nedslaget mot marken.

Då var dådet ofattbart och än i dag när jag ser bilder från händelsen är det lika ofattbart. Attacken mot WTC blev också början på kriget mot terrorismen. Irak och Afghanistan blev krigsskådeplatser. Sakta har det utländska militära engagemanget i dessa länder avtagit. Men sedan trupperna försvunnit eller börjat dras tillbaka har våldet ökat igen. Det hot som finns i dag är IS (eller tidigare Isis). USA har redan engagerat sig i kampen mot dessa hänsynslösa mördare genom flygangrepp.

I går kväll meddelade president Barack Obama att USA ska kriga mot IS, men inte med marktrupper. Däremot ska flygangreppen fortsätta och då även mot de ställningar som IS har i Syrien. Förhoppningsvis får USA stöd av en lång rad allierade som förfäras och skräms av den mordiska hänsynslöshet som IS praktiserar.

Men visst är det konstigt. USA och västvärlden har länge fördömt den syriska presidentens Bashar al-Assad, krig mot sin egen befolkning; ett krig som resulterat i att 100 000-tals människor skjutits ihjäl och lika många försvunnit spårlöst och gjort uppåt åtta miljoner syrier till hemlösa flyktingar, varav ett par miljoner finns i angränsande länder. Nu inträffar det märkliga att al-Assad som fått öppna en front mot IS plötsligt får stöd i detta krig av USA och dess allierade, som ju tidigare varit nära – men tyvärr aldrig fullföljt planerna – att starta krig mot Assad.

Med perspektiv på det som man känner till har hänt under de senaste decennierna i regionen kan man verkligen fråga sig om det någonsin kommer att bli lugnt och fredligt där. I alla fall i perspektivet av min egen livstid. Det är väl högst tveksamt, men skulle förstås vara väldigt välkommet. Regionen har ju en sådan potential, som nu ödeläggs eller förslösas på ett rent skrämmande sätt.

Jag har tagit en tur i den närbelägna skogen i dag igen. Och jag kan meddela att det blir en förändrad dragning av elljusspåret. I dag går det ner i en liten svacka så att man ser pulkabacken vid E4. Den delen försvinner och i stället dras spåret gent över den lilla kullen. Jo, jag snackade med de som arbetar där och litet mer har jag lärt mig om det som är så intressant för så många Skelleftebor (jag tror att jag i det avseendet håller på att bli en ”riktig” sådan efter 15 år i stan). En av dem som jag träffade på där uppe i spåret är brorsa till Elisabeth Eriksson på Norran. Så nu vet ni det…

Med mig ut i skogen hade jag nya kameran, som jag livligt och entusiastiskt försöker lära mig. Jag kan inte visa alla misslyckade bilder och töntiga motiv, men här är ett som stötte på. Ja, inte så att jag gick in i det, men det hängde där på en skör tråd – lövet som fastnat i ett spindelnät.

DSC00151

Och de här växterna tyckte jag lyste så fint i den natur som blir alltmer höstlik för varje dag som går. Tacksamt dock att det är så varmt och fint på dagarna.

DSC00150

Snart ska jag titta på TV4:s slutdebatt mellan partiledarna och i morgon kväll är det samma uppträdande och förmodligen väldigt lika argument när de möts i SVT. Just nu är det nästan bara för mycket.

Jo, det här med bilderna. Det är ännu för tidigt att säga något om kvaliteten, men jag är övertygad om att jag med övning och övning och mera övning så småningom kommer att ta lite bättre bilder även på motiv som rör på sig…

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , | 1 kommentar

Frihetsberövad i fängelset?

Ursäkta en amatör inom juridiken. Men ska det och måste det gå till så här? Vilket det förmodligen måste och ska eftersom det ändå har hänt. Konstigt är det i alla fall.

Det handlar om Anders Eklund som är dömd för morden på Pernilla Hellgren och Engla Höglund. Han är, om jag förstår det rätt dömd till livstid för de två morden. Men så hände det nu i veckan att han även misstänktes för mord på en då sexårig flicka i Sävsjö i Småland. I samband med det anhölls Anders Eklund. I dag när åklagaren konstaterade att det inte finns några dna-bevis eller att flickans kropp fortfarande är borta, så hävdes anhållandet som var ett så kallat utredningsanhållande.

Åklagaren hävdar att Eklund varit på orten den dagen flickan försvann. Eklund förnekar detta. Men åklagaren menar att Eklund är fortsatt misstänkt. Eklunds advokat, Leif Silbersky tycker att det är följdriktigt att Eklund inte längre är anhållen och säger bland annat i en kommentar till TT att ”det har inte framkommit något som kan motivera att han skulle vara frihetsberövad.”

Det som är konstigt för mig är att Eklund ska anhållas när han redan sitter i fängelse. Får han sitta i ett speciellt rum då? Och har de rum på anstalterna för dylika fall? Och hur kan advokaten hävda att han inte ska behöva vara frihetsberövad? Han är ju frihetsberövad därför att han begått två mord och han kommer att vara frihetsberövad länge än. Hur stor är friheten på anstalterna om man nu kan berövas på den friheten? 

Nja, jag tycker att det är helt felaktig benämning. Den senare. Och kanske är det så att även en fängslad person måste anhållas om han eller hon misstänks för ett nytt brott, för att allt ska gå rätt till. Jag tycker i alla fall att det är konstigt. 

I dag har jag jobbat under förmiddagen. Under eftermiddagen dristade jag mig till en promenad i skogen här utanför och jag kunde då konstatera att arbetet snart är klart med att gräva ned elledningar och betongfundament som elstolparna ska sitta i längs elljusspåret. Senast nästa vecka är grävjobbet klart sa en grabb som jag snackade med.

Det ser inte så kul ut när det är nygrävt och det är en del träd som fällts och andra som säkert mår jättedåligt då rötterna förstörts. Tids nog rättar det väl till sig, men det kan ta väldigt lång tid. När lamporna väl kommer upp så får vi väl tro att det blir så kallade led-lampor som lyser bra, men drar lite ström.

Det nya kamerahuset engagerar mig. Många nya symboler och inställningar kan göras. Hur de ska göras är en annan fråga och därför ringde jag till en fotograferna på Norran, som jag ju känner väl, och frågade om det gick för sig att han kommer förbi och kikar på kameran. Proffsen vet ju så mycket mer än jag. Jodå, det gick jättebra. 

Nu visade det sig att det inte var så lätt gjort som väl både han och jag hade trott. Kamerorna är olika och inställningarna likaså. Men han hjälpte mig enormt mycket genom att hitta en webbadress där det finns en ”hjälpguide”, som förklarar vad alla knappar och förkortningar och inställningar är. Den siktar jag på att skriva ut och därefter är det väl bara att öva och öva och ta väldigt mycket bilder i olika situationer för att så snabbt som möjligt lära sig kameran. Jag tror att jag också i morgon ska ta den med mig till affären så får de ge kloka svar på de mest akuta frågorna.

Nu börjar utfrågningen i TV4 av oppositionens partiledare. Den ska jag försöka kika på så mycket som möjligt. Det tycks ju bli väldigt spännande i valet eftersom alliansregeringens partier nu i rask takt krymper de tidigare så stora opinionsförsprånget som de rödgröna partierna har haft. Olika mätningar visar olika resultat men det är – översatt till röster – kanske litet drygt 100 000 röster som det handlar om för att allianspartierna ska komma helt ifatt och gå om. Det är inte särskilt många röster om man betänker att det finns mer än sju miljoner röstberättigade. Spännande blir det.

Och spännande är det för dottern som i dag kom till Berlin. En av de första som hon såg på kanske 200 meters avstånd över ett vatten var Angela Merkel. Jo, jo – dottern ser till att uppleva saker som jag också gärna hade upplevt.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Utbildning och kamera

Det blir ett sent inlägg i dag också. I kväll har vi varit på utbildning. Valmyndigheten vill att alla som jobbar i vallokaler på söndag ska ha utbildning, även om vi gick på utbildning också inför valet till Europaparlamentet i maj. Valen till riksdagen, kommunen och landstinget är ju lite speciella, inte minst för att de är fler och det blir större koll för oss som fått ansvaret att ta emot rösterna. Allt måste och ska gå rätt till och det är mycket att tänka på.

Jag tyckte det var jättekul att arbeta som röstmottagare i maj och jag är helt säker på att jag kommer att tycka att det är minst lika kul att göra det på söndag också. Ja, redan på lördag blir det en insats när vallokalen ska ställas i ordning. Att jag missar valvakan i TV må väl vara hänt och det visste jag att jag skulle göra när jag anmälde mitt intresse att vara röstmottagare. Valvakor har jag sannerligen kollat in tidigare och nu är det ju inget akut som ska skrivas.

I dag har jag också fattat beslut om att acceptera strålningen. Den drar väl igång snart nog och nu är det bara för mig att invänta någon kallelse. Men jag är full av tillförsikt. Personalen som håller på med det må vara den enda i landet, tillsammans med sina kolleger förstås, som alltid gör ett strålande jobb.

Det mest spännande i dag har varit att jag fått mitt nya kamerahus. Omedelbart ställdes jag inför det som jag alltid ställs inför när det gäller ny teknik – hur gör man? Hur ställer man in kameran för att alla finesser ska kunna utnyttjas? Jag är rädd för att en eller annan fotograf som jag känner kommer att få en signal och en bön om att de ska ställa upp i 20-30 minuter för att åtminstone förklara det mest grundläggande. Jag ska exempelvis, enligt vad som sägs, kunna ta upp till tolv bilder i sekunden. Men var hittar jag den inställningen? Jag har suttit halva eftermiddagen och någon timme nu på kvällen utan att klura ut det. Och då blir jag så otroligt less på mig själv. Men jag hoppas på att få hjälp. Instruktionsboken var nämligen väldigt fattig på information om dessa nyttiga detaljer.

Dock är jag säker på att jag kommer att bli väldigt nöjd med kameran. Den är mångsidig, så vitt jag förstår, och ligger väl i klass med mer namnkunniga märken som Nikon och Canon. Ja, jag tror till och med att den, åtminstone i den här prisklassen som det gäller, är vassare. Men så är det också en Sony. Sony A77 ll närmare bestämt. Om jag sköter mig blir det bättre kvalitet på bilderna här på bloggen; i den mån nu bilder tas som jag väljer att lägga ut.

Kameran i all ära. Med ett halvt öra har jag lyssnat på utfrågningen av Jan Björklund och Annie Lööf i TV4. Snart är det dags för Fredrik Reinfeldt och Göran Hägglund att frågas ut. Det blir nog så att jag lyssnar mer helhjärtat på dem. 

Publicerat i Uncategorized | Märkt , | Lämna en kommentar

Valen i veckan

Nog har jag märkt att det börjat bli mörkare ute. Det tyckte jag märktes så smått redan i juli. Augustis så kallade kräftkvällar bjöd på mörker och lyktor och nu när nästan halva september har gått så är det näst intill mörkt redan nu vid åttasnåret på kvällen. Men det är inte förrän 26 oktober som sommartiden slutar och dessförinnan har jag garanterat fått på dubbdäcken. De brukar åka på under första halvan av den månaden. Det kan jag i och för sig kanske ompröva. Det var ju faktiskt ett antal år sedan som vintern kom redan i början av oktober och sedan låg kvar till april. Jag ska gå in på Balders väder för att kolla statistiken. Kanske blir jag klokare då, men känslan är att vintern kommer senare och stannar längre.

Dagen har bjudit på träning på morgonen och arbete på förmiddagen. Men mycket tid har jag faktiskt ägnat dilemmat om jag ta erbjudandet om behandling för alla eventualiteters skull eller om jag ska avstå och chansa på att inga tumörceller finns kvar – vilket läkarna inte tror, men naturligtvis inte heller kan garantera. Det är inte något enkelt val, tycker jag, eftersom behandlingen kan ge bieffekter som inte är särskilt trevliga. Jag gissar att jag aldrig får svaret på vad som var det riktiga valet när jag väl valt.

Föga anade jag för bara ett par veckor sedan att slutskedet av valrörelsen skulle handla om det valet. Jag var helt inriktad på den traditionella valrörelsen och så fort beslutet är fattat (det måste fattas senast i morgon) så får jag inrikta mig på det politiska tänkandet. För där blir det bara alltmer spännande för varje dag som går. Ja, i och för sig händer väl inte så mycket mer än att framför allt Socialdemokraterna och Moderaterna grälar med varandra, men också de övriga partierna vill vara med och munhuggas. 

Eftersom jag har bestämt mig för vilka partier som får mina röster – jo, de ska splittras, som jag sagt tidigare – blir det kul för mig om en vecka att sitta och kika på valmyndighetens resultatsidor. Jag är intresserad inte bara av hur det går här i Skellefteå och i angränsande kommuner (i tio års tid har jag nogsamt följt och skrivit om politiken i de kommuner där Norran har och har haft täckning). Jag är också intresserad av hur det kommer att gå i de kommuner där jag har arbetat tidigare och i ytterligare andra kommuner som jag har fångats av. 

Landstingsvalet här i Västerbotten ska bli verkligt spännande. Som vanligt har debatten om sjukvården hamnat i bakvattnet av de nationella och strikt kommunala frågorna. Men jag är nyfiken på att se om Doroteauppropets fortsatta kamp för en likvärdig vård i hela länet kommer att innebära att Socialdemokraterna och Miljöpartiet tappar röster. Jag hoppas på ett maktskifte i landstinget, men jag vet inte om jag riktigt tror på att det är möjligt att åstadkomma. Socialdemokraterna är av tradition tunga i länet och det ska nog mycket till för att partiet ska tappa stort i landsting och kommuner.

Nej, nu ska kolla Sveriges EM-kvalmatch mot Österrike i fotboll. Kanske jag återkommer i kväll, kanske inte. Ha det gott.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Sansad ton i duell

Det blev ju faktiskt en relativt sansad och lugn debatt mellan ledarna för Moderaterna och Socialdemokraterna – Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven – i kväll. Reinfeldt är ju sittande statsminister och Löfven hoppas kunna efterträda honom efter valet om en vecka. Så det var en statsman och en statsman in spe som möttes. Rapporter från tidigare debatter mellan de två så här i valrörelsens slutskede har talat om att de två kunnat ryka ihop ordentligt. Nu gick det uppenbarligen lugnare till, vilket förmodligen till en del kan förklaras med att det var SVT som sände duellen mellan de två. SVT har definitivt större publiksiffror än Aftonbladets och Expressens webbsändningar av debatter och dueller, för att nämna några exempel.

Så när SVT sänder gäller det att hålla sig i skinnet och det gjorde nog de två. Tidvis var det nästan ett samtal mellan de två, men det framstod ändå tydligt att de har olika politik. Personligen fick jag en känsla av att Stefan Löfven fick bättre tillfällen att orda om sitt partis politik än vad Fredrik Reinfeldt fick. Det kan bero på att Löfven utmanar och Reinfeldt försvarar. Och enligt den gamla devisen att ”anfall är bästa försvar” pratade Löfven mest. Och tilläts göra det (hade jag en känsla av; jag mätte inte tiden). 

Det som gladde mig var att båda verkade lägga sig vinn om faktiskt tala om sin politik och inte bara kritisera den andres. I en direkt kommentar efter duellen var det någon inkallad statsvetare som skulle kommentera och han hade tydligen räknat tiden för olika inlägg och kommit fram till att 20-25 procent av tiden användes till att kritisera den andres politik, vilket är lite i sammanhanget. Vi får väl tro på det. Båda duellanterna tror jag vann på den nedtonade debatten.

Det sakliga innehållet i debatten var inte några nyheter från någondera sidan. Deras argument är väl kända och jag behöver sannerligen inte upprepa dem här. Inte heller vad jag tycker om dem.

Så här mot natten rekommenderar jag ivrigt en lång artikel som jag läste med stor behållning i dag i Dagens Nyheter. Den är intressant, men ger sannerligen inte hela svaret på den journalistiska förflackning och förfuskning som vi upplever i dag. Läs den gärna.

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar