Hemligt i Skellefteå

I dag har det varit en bra dag, tycker jag. Jag har jobbat och jag har tagit en skogspromenad. I morgon ska jag nog försöka ta två varv eftersom jag i slutet av trekilometersslingan har blivit varm i leder och muskler och jag känner mig stark som en traktor, medan det i början är lite si och så med det efter den långa inaktiviteten. Jag tror att andra varvet kommer att gå som en dans. Och det kan jag ju fortsätta inbilla mig till dess att verkligheten visar hur det verkligen är…

Jag har dessutom gjort en smulpaj som jag ska festa på i kväll när dessa rader är skrivna. Smulpaj med vaniljsås. Ibland behövs det inte mycket för att jag ska tycka att livet leker.

Vad som hänt utanför väggarna har jag inte så mycket koll på. Jag har läst på norran.se att Folkparken tydligen nu har anställt en säljare av evenemang och dylikt. Men vem som har fått jobbet talar inte Folkparksstyrelsens ordförande om. Det är hemligt till dess att Folkparken får en ny chef (den tidigare slutade ju i februari) och en sådan rekrytering ska börja först nu.

Vad som förvånar än mer är uppgiften att Folkparken nu leds av en arbetsgrupp, eller vad det nu kan kallas. Men vilka som ingår i den gruppen är också hemligt.

En berättigad fråga är vad i hela friden de pysslar med där i Folkparken. Jag tror att det var en mycket stor miss att säga upp Sofia Andersson Lundberg. Hon är ett energiknippe som gjorde Folkparken stora tjänster under sin anställning. Det rykte som hon byggde upp är sedan en tid tillbaka raserat och det vill ett gigantiskt jobb av den nye anonyme säljaren och den än så länge frånvarande chefen och den hemliga arbetsgruppen om Folkparken ska resa från den nedslagning som Folkparksstyrelsen själv har orsakat.

Nu blir det inte mer för den här gången. Smulpaj, vaniljsås och Arga snickarn väntar.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , | Lämna en kommentar

Tips inför budgetavgörade

För varje dag som går kommer vi närmare den dag när riksdagen ska fatta beslut om vilken budget som ska gälla i landet under nästa år. Sverigedemokraterna sitter med sina 49 mandat på avgörandet och i dag hade partiet ett första möte i frågan. Internt förstås och ingenting från det har läckt ut mer än att man tydligen gick igenom såväl regeringens budgetförslag som alliansens budgetförslag. Syftet med det är att granska detaljerna för att försöka komma fram till vilken budget som, enligt Sverigedemokraternas uppfattning, är ”bäst” för Sverige. Omröstningen i riksdagen sker 3 december och jag tror inte att det förrän den dagen som vi får veta hur Sverigedemokraterna röstar – om de röstar för regeringens budgetförslag eller för alliansens. Eller lägger ner sina röster.

I riksdagen diskuterades det budget och skatter i dag. Jag må ju hålla med alliansen, vilket inte är någon överraskning för någon. Men jag förstår inte heller riktigt hur i hela friden regeringens skattehöjningar ska kunna resultera i fler jobb. Socialdemokraterna lägger sina åtgärder på en annan nivå och kommer med förklaringar som jag nog inte riktigt sväljer. En sådan är att alliansen försökte få in personer på arbetsmarknaden som stod längst ifrån den. Det regeringen nu vill göra är att försöka få in dem som står nära arbetsmarknaden eftersom detta, enligt deras logik, blir mer lyckosamt. Det vill säga fler får jobb än vad alliansregeringen lyckades med.

Det är förstås en tanke. Men det jag ser och förstår med den förklaringen är att de som står långt ifrån arbetsmarknaden kommer att stå kvar där och i princip kommer allt längre från den än tidigare eftersom mindre resurser kommer att läggas på att få dem i arbete. Skiktningen i samhället ökar med en sådan politik och det borde vara något som skulle få socialdemokrater – åtminstone av den gamla stammen – att säga ifrån ordentligt.

Nu får vi se vad som händer när beslut om budget väl ska tas. På något sätt tror jag att Sverigedemokraterna landar i att lägga ned sina röster när inte deras eget förslag får gehör hos de övriga partierna. Jag tror inte att partiet röstar på regeringens förslag och inte heller på allianspartiernas förslag. Att göra det senare skulle utlösa en parlamentarisk oreda – eventuellt nyval – som Sverige definitivt inte skulle gagnas av.

Men som alltid får vi väl se vad som händer.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Räddning och kiosk

Med gott om tid på förmiddagen och utrustad med ett lämpligt humör tog jag en uppfriskande promenad. Inte av den typ som normalt associeras med ordet utan en bilpromenad.

Jag åkte runt där jag tidigare gått mina rundor och dit jag nästan aldrig nu kommer. Det är märkligt vad delar av stan hamnar i ”skugga” när man flyttar. Det var en intressant liten stadsresa.

På norra sidan av Lejonströmsbron hade Räddningstjänsten övning. Som tur var fick jag rött ljus så jag fick möjlighet att kolla in lite vad brandmännen höll på med. De övade livräddning på isen. En av dem låg och plaskade i vattnet medan en kollega tog sig över isen med någon form av ”kälke” framför sig.

Gissningsvis var väl tanken att den som ska räddas på något sätt ska häva sig upp på den här kälken och därmed hamna på bärbar is och sedan på land. Tyvärr såg jag inte hur den delen av räddningen gick till. Jag hann inte heller se om kälken hade ett rep med sig så att någon på land kan dra tillbaka den. Men det måste den väl ha haft. För tänk om både räddaren och den som gått genom isen hamnar i vattnet och inte förmår att kravla sig upp på kälken utan bara hålla i den. Då måste det finnas starka armar på landbacken.

Jag såg också att Kaplankiosken öppnat. Den kiosken har länge, länge varit till salu och stått igenbommad. Jag tycker att det är kul att någon vågat dra igång den rörelsen igen, fast jag kan tänka mig att det tar en stund att få lönsamhet eftersom det tar tid att få ord om sig att kiosken är öppen igen. Och därmed att få kunderna att hitta dit. Hoppas att det går bra.

Ja, det var små intryck av förmiddagen. Och nu kan jag – om jag vill – gå ut igen för att parkera bilen på gatan. Där får man ju inte stå på tisdagar mellan 7 och 12. Eller också tar jag mig en liten middagslur…

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Fullmäktige på distans

Kan ni tänka er att jag i dag har suttit och lyssnat på ett fullmäktigemöte från halv nio till halv fyra? Ja, det var lunchpaus förstås och en halvtimmes så kallad bensträckare också. Att följa med på detta sätt i vad som händer är nödvändigt för det frilansuppdrag jag har. Och det kan ju tyckas vara ganska tungt att sitta på distans och följa en debatt. Men jag tycker faktiskt att det är kul.

I alla tider har jag ju suttit på fullmäktigemöten för att bevaka vad som händer och vad som sägs. Det började redan i Norrtälje, gissningsvis för drygt 40 år sedan (jag var ju bevars sportreporter först) och sedan har det fortsatt på de ställen där jag arbetat. Det är faktiskt en smula roande enligt min märkliga smak. Precis som att jag genom åren har funnit stort nöje att bevaka de politiska partiernas nationella sammandragningar och lyssna på debatterna där.

Tekniken i dag ger ju möjligheter att följa med i vad som händer på snart sagt alla ställen runt om i landet – och ute i Europa och då menar jag EU. Intresset från min del har väl svalnat en smula i och med att jag inte dagligen och stundligen måste skriva om vad som händer. Men när det sker så lyssnar jag gärna.

Andra saker pockar på som pensionär. Egentligen vet jag inte vad det kan vara. Men dagarna går och man har hela tiden något att göra. Ibland har jag fullt sjå med att faktiskt göra ingenting. Det är ganska skönt det också. Nu när jag känner mig frisk så ska jag försöka komma igång med med mina dagliga promenader. Jag var ute en sväng i går och det var jätteskönt och i morgon hoppas jag kunna börja bygga på längden så att jag snart kan ta min sjukilometersrunda. Fast jag vet att det kommer att börja ta emot..

På Aktuellt i kväll tog de upp fallolyckorna bland äldre. De är många och det är förfärande många som skadas och alltför många som dör av de skador som uppstår vid fallen. En bild under Aktuellts reportage fick mig att kasta mig på en av mina käpphästar som jag – när det varit läge för det – alltid sadlat och tagit en vända på. Jag förstår faktiskt inte varför det inte från början vid all nybyggnation görs ordentliga dörröppningar som möjliggör att rullstolar kan ta sig från rum till rum. Den saken borde ordnas också i samband med renoveringar av befintliga fastigheter.

Mitt budskap har alltid varit att det från början ska byggas – som det heter – handikappvänligt eftersom ett sådant byggande också underlättar tillvaron för boende som inte – än – har problem att röra sig. Men var så säker på att den tiden kommer för oss alla när vi funderar på varför i hela friden det finns trösklar och varför alla kontakter sitter nere vid golvet. Och mycket annat som är väldigt svåråtkomligt och besvärligt.

Jag är medveten om att jag kanske är ute i ogjort väder. Jag vet inte hur byggnormerna ser ut i dag och hur det blir i nybbyggnationer. Jag hoppas att de bostäder som Skebo håller på att bygga på gården till gamla brandstationen och de kåkar som förhoppningsvis Skebo ska bygga vid Balderskolans idrottsplats (korsningen Nygatan – Södra Lasarettsvägen) kommer att vara vänliga mot rörelsehindrade redan från start. Och att HSB:s planerade byggnation vid Repslagargränd också ska vara det.

Nej, nu får det vara bra för i dag.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , | Lämna en kommentar

Gubb-gnäll över kväll

Jag vill inte låta som en gammal gubbe, men kommer nog att göra det ändå. Låta som en gammal, gnällig och otacksam gubbe som ingenting begriper och ingenting kan uppskatta. Må vara. Men jag vill ändå ge utlopp för en del tankar som träffade mig i går och som fortsatt dansa i huvudet i dag.

I går hade jag förmånen att få se Julgalan här i Skellefteå. Det var andra kvällen och de artister som jag var bekant med var Fredrik Lindgren (från Skellefteå), Pernilla Wahlgren, Tommy Nilsson, Dr Alban och Nanne Grönvall. Jag såg verkligen fram emot kvällen; det är sannerligen inte så ofta som vi tar oss iväg på något stort arrangemang eller en show.

Mycket folk och trevlig stämning i ishallen. Och jag såg inte under hela kvällen någon som störande berusad, vilket gladde mig. Maten var god och allt flöt på riktigt bra.

Det jag har synpunkter på är själva showen. Det första och för mig tydligaste var ljudnivån. Precis som jag fruktat var den väldigt hög. Med min tinnitus var det rent av en plåga. Jag fick fysiskt ont i öronen och huvudet och i halvtid fick jag öronproppar av en vänlig ordningsvakt som jag träffade på. Tyvärr hjälpte dessa inte särskilt mycket även om det blev lite bättre.

Ljudet var så högt att jag inte uppfattade orden som sjöngs eller som pratades. Men låtarna – de flesta – kände jag igen. Jag fascinerades av ljusspelet, musikerna och dansarna. Men låtarna..?

Jag är full av respekt för artisternas arbete. Att kuska runt i landet och bo på hotell och transporteras till olika scener för ljudchecker och repetitioner innan föreställningen drar igång måste vara påfrestande på sitt speciella sätt. Att sedan jobba sent och få en ruckad dygnsrytm är en annan aspekt på tillvaron som nog inte alla kan palla med. Att hela tiden vara rädd om rösten och att minsta förkylning eller halsont kan spoliera ett framträdande och därmed inkomsterna är något som vi vanliga dödliga inte behöver bekymra oss särskilt mycket för.

Men vid ett sådant här tillfälle, när många artister träffas för att ge en gemensam föreställning, så blir det inte så många nummer som framförs av var och en. Det som slog mig var att artisterna till en del gjorde det väldigt lätt för sig.

Pernilla Wahlgren sjöng till exempel Piccadilly circus som hon första gången framförde 1985 – för snart 30 år sedan. De superhöga tonerna avstod hon dock från vilket förmodligen är en följd av tidens gång. Nanne Grönvall, som visade upp sin fantastiska energi, körde Avundsjuk, som i sammanhanget är en riktigt modern låt med bara 16 år på nacken. Tommy Nilsson drog tre låtar – Allt som jag känner från 1987, En dag från 1989 och Öppna din dörr från 1994.

Det är välkända toner och texter som väldigt många kan sjunga med i. Det är väldigt populära låtar, rent av så kallade örhängen, som publiken säkerligen vill höra. Men som artisterna har framfört tusentals och åter tusentals gånger. Förmodligen kan man väcka dem tjugo över tre en natt och be dem sjunga dessa låtar och de kan göra det nästan i sömnen. Hur mycket energi lägger de ner på att göra ett bra jobb?

Ja, det senare ska man kanske inte prata om eller ens kräva. För hur mycket energi och kraft lägger vi alla ner på de delar av våra jobb som har blivit lite rutinmässigt. Vi kan alla göra ett bra jobb utan att ge 100 procent hela tiden.

Jag är inte missbelåten alls över showen som sådan. Också jag gungade i takt med musiken även om jag hade ont i öronen. Men jag skulle nog ha uppskattat att få höra lite mer av modernare tongångar.

Förmodligen är jag helt ute i mina åsikter på grund av min ovana att besöka konserter eller shower. Hur otroligt korkad jag är i det avseendet visas inte minst av att jag –innan jag åkte iväg till Julfesten, stängde av ljudet på min mobiltelefon. För att inte eventuella uppringningar skulle störa artisterna!

Jo, jo – det var ju artigt gjort. Väl tänkt. För väl därinne fick jag känslan att jag inte ens kunde höra vad jag själv tänkte och jag lovar att jag inte skulle ha hört om min telefon ringt ens om jag hade haft den på högsta signalstyrkan.

Men en kul afton och rolig kväll var det definitivt. Och en sådan kommer jag att bära med mig länge. Trots dagens gnäll.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , | 3 kommentarer

Några helt korta rader

I dag blir det mycket kort och innehållslöst inlägg. Jag har nämligen inte gjort någonting. Jo, läst tidningarna noga. Löst DN:s lördagskorsord och ett par sudoko. Ansat skägget en smula. Med stort intresse läste jag det långa och goda reportaget om Femen i DN:s lördagsbilaga. Femens aktioner får alltid stor uppmärksamhet och många betraktar dem med ett visst överseende. Men gruppens medlemmar är seriösa och tror verkligen på sin kamp mot patriarkatet.

Jag vet inte om det är rätta sättet att på sikt åstadkomma jämställdhet – för det är väl dit vi vill komma – men Femens aktioner kan förstås vara en del i det arbetet. I alla fall får aktionerna mer uppmärksamhet än när ett partis medlemmar på sina interna möten försöker få gehör för tankar och åtgärder som syftar till en ökad jämställdhet. Kanske kan aktionerna förmå någon eller några att tänka till och försöka se bortom de ofta spektakulära aktionerna.

Jag gjorde ett inlägg på Facebook tidigare i dag om mina iakttagelser om björktrastarna. De håller på att förbereda flytten söderut. Senare i eftermiddag ska jag åka förbi travbanan för att se om de fortfarande är samlade där eller om de dragit iväg.

I kväll blir det kalas. Vi ska se julgalan och även äta där. Ser fram emot kvällen och den show som kan erbjudas. Det blir som alltid när något bjuds i underhållningsväg en helt annan upplevelse att vara på plats än att sitta hemma i soffan.

Dock finns det en sak som jag gruvar mig för – ljudnivån. Min tinnitus gör det svårt, ibland helt outhärdligt, att stå ut med den höga ljudnivån (det är skälet till att jag inte heller kan gå på hockey och se SAIK). Så hur trevligt det än kan tänkas bli, så är jag fullt beredd på att jag måste bryta tidigare och gå hem. Det vore ju tråkigt. För mig.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Kränkning konstaterad

Det är 33, nästan 34, år sedan den ryska ubåten U137 körde upp på grund i Gåsefjärden i Karlskrona skärgård. Det var – kan man lugnt påstå – en kränkning av svenskt territorialvatten.  All ubåtsjakt som förekommit sedan dess har varit förgäves i betydelsen att man inte har lyckats fånga in en ubåt från främmande makt eller klart kunnat konstatera att det varit främmande makts ubåtar inne i våra vatten.

Dagens händelse är definitivt presskonferensen där överbefälhavaren Sverker Göranson, statsminister Stefan Löfven (S) och försvarsminister Peter Hultqvist (S) meddelade att det svenska försvaret är helt säkra på en mindre undervattensfarkost var inne i Stockholms skärgård i oktober i år. Det kan de säga med den allra högsta graden av visshet.

Av något lägre sannolikhetsgrad, men bara lite mindre, kan försvaret också slå fast att samma eller någon/några andra ubåtar har varit inne i skärgården. Förmodligen har det varit åtminstone två farkoster som opererat på vårt territorium för något syfte som naturligtvis än så länge är okänt.

Försvaret kan inte säga från vilken nation som den kränkande ubåten kommer. Den vissheten har man inte till 100 procent. Men allt talar för att det är Ryssland; det är det enda landet som har kapacitet att skicka in och få dessa ubåtar med sina besättningar att fungera djupt inne i skärgården. Ett talande indicium är onekligen det ryska fartyg som låg utanför vår territorialgräns under tiden som ubåtsjakten pågick i skärgården. Dt fartyget låg där och inväntade order vart det skulle gå för att lasta. Det är en förklaring som låter som nonsens. Hur många stillaliggande lastfartyg finns det i Östersjön som bara ligger där under en vecka för att få besked om till vilken hamn man ska gå?

Det är bra att förvaret fick sådant korn på ubåten att man med 100-procentig visshet kan tala om att en undervattensfarkost varit här. Det är bra eftersom det visar att försvaret, trots de kraftiga bantningarna, har kapacitet att spåra undervattensverksamhet. Det är bra att statsminister Löfven nu säger att om det händer igen, så kommer svenska försvaret att  använda skarpa vapen för att försvara sitt territorium. Det vill säga – försvaret kommer att försöka sänka farkosten/farkosterna eller tvinga upp den/dem till ytan.

Under förutsättning att det var en eller flera ryska undervattenfarkoster som illegalt var inne i skärgården förra månaden, så är det en aggression som också den ligger i linje med det mer offensiva och provokativa uppträdande som rysk militär börjat ägna sig åt både i Östersjöregionen och på andra håll. I Ukraina inte minst. Kränkningen som ägde rum i Stockholms skärgård är dock allvarligare än att ett eller flera flygplan kommer in i svenskt luftrum under en kort tid.

I det här fallet är kränkningen planerad på ett helt annat sätt. Inte minst därför att den måste pågå under längre tid. Förhoppningsvis kommer det fortsatta analysarbetet att ge fler svar på alla de frågor som hopat sig.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar