Perssons örfilar

Det blir ett sent inlägg det här. Under dagen har det liksom inte hänt något särskilt. Jo, telefonen ringde och det var ett par äldre bekanta från England som ringde och önskade God Jul. Ja, jag skriver äldre bekanta. Men kanske är vi släkt. Jag vet att en av de två hade någon anknytning till farsan och Kalmar i alla fall. Hon flyttade till England där hon gifte sig och fick barn. Nu bor de ett tiotal mil norr om London och har gjort det i många år.

För sju år sedan var vi i krokarna och då passade vi på att hälsa på dem, vilket var fantastiskt trevligt och roligt. Genom morsan har vi haft kontakt i alla år och nu har vi direkt kontakt med varandra. Verkligen inte så ofta som vi borde ha kontakt, men det är alltid roligt att prata med dem. Liksom det är att prata med deras dotter och hennes man. Dottern är för övrigt väldigt begåvad och när hon tog sin andra akademiska examen så ställde sig professorerna på universitetet upp och applåderade. Det hade de aldrig tidigare gjort för någon.

Nåväl. Nu över till kvällens Agenda. Moderaternas kommande partiledare Anna Kinberg Batra intervjuades av programledaren Karin Hübinette. Nu hade väl den blivande moderatledaren inte så där väldigt mycket att säga. Mer kommer att sägas när hon väl är vald och ännu mer kommer säkerligen att sägas i den stundande valrörelsen.

Tydligt är i alla fall att allianspartierna går till val som ett tänkbart regeringsalternativ. Vad det nu kan vara värt. Ibland tycks det som om de sju partierna som står på respektive sida om blockgränsen fortfarande försöker tänka bort Sverigedemokraterna. Jag tror faktiskt att de sju partierna får vara beredda på att Sverigedemokraterna stärker sin ställning i riksdagen efter valet i mars. Jag hoppas att de inte gör det, men alternativen är tre: att de stärks, att de försvagas eller att de är kvar på ungefär samma nivå som nu.

Det innebär att alliansen – om den vinner valet i bemärkelsen att bli det största regeringsalternativet – kommer att ställas inför precis samma situation som regeringen Löfven hamnade i. Alliansens utsträckta hand som syftar till att skapa regler i riksdagen som gör att en minoritetsregering kan regera utan att ett stärkt eller försvagat Sverigedemokraterna kan sätta krokben för en sådan regering. Jag vet inte om det är läge och tid för att arbeta fram sådana regler före valet. De rödgröna är ordentligt stukade av att inte ha fått igenom sin budget och tvingats till beslutet att utlysa nyval (vilket sker den 29 december). I den sinnesstämningen är nog inte de rödgröna särskilt villiga att gå alliansen till mötes.

Apropå nästan ingenting måste jag få sagt att jag retade mig en smula på att Agendas programledare Karin Hübinette avbröt Kinberg Batra så mycket. Det måste ju vara intressantare för lyssnarna och tittarna att lyssna på hennes svar än på nya frågor från programledaren. Märkligt var också att Hübinette inte avbröt den tidigare statsministern Göran Persson när han intervjuades.

För som sista del av programmet visades en intervju med Göran Persson. Han är definitivt, visade det sig, en förespråkare för ett framtida samarbete mellan Socialdemokraterna och Moderaterna. En del av det han hade att säga var välmenande örfilar mot dagens socialdemokratiska ledare. Persson var inte imponerad av de val som Löfven har gjort.

Det leder mig till att spekulera i hur länge Stefan Löfven kommer att anses vara den bästa socialdemokratiska ledaren. Under den gångna veckan ändrade han snabbt uppfattning när LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson röt till om att S inte skulle gå till val med MP. Och nu spär Persson på misstroendet mot honom. Det går säkert hem i de socialdemokratiska leden; de led som inte kan vara så glada i att den regering som ändå röstades fram bara fick ett par månader med reell makt. Gissningsvis blir valet i mars också en ”socialdemokratisk folkomröstning” om Löfven som partiordförande. Förlorar Socialdemokraterna väljare i valet så blir Löfvens ställning väldigt skakig och i längden ohållbar. Tror jag.

Nu ska jag inte orda mer. Kvällen har väl nästan övergått till natt. Och så småningom blir det väl läggdags för att orka med en dag i morgon som innebär en del jobb och framför allt förberedelser för framtida jobb.

 

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , | Lämna en kommentar

På väg söderut – tror jag

För ett år sedan vid den här tiden var jag i Kairo. Men det var en dålig vinter här då också. I dag är det lite kallare och det finns ett tunt täcke av snö. Kan det vara någon centimeter?

Men jag är fascinerad över fågellivet. Aldrig någonsin tidigare har jag – som jag gjort den senaste veckan – sett björktrastar (så sent som i dag) och sidensvansar (i fredags) och, tror jag, trutar så sent på säsongen.

Men i dag på förmiddagen när jag var på Solbacken och till Apoteket såg jag en plog med trutar som hade siktet inställt mot söder. På betydligt lägre höjd än planen som hade startat från Luleå med destination Stockholm.

Oron hos björktrastarna är påtaglig och trut-plogen betyder väl att de arter som normalt har gett sig iväg för länge sedan, nu inser att det kanske är dags att dra söderut. I och för sig har jag läst att även flyttfåglar pallar med kyla så länge det finns mat. Men jag vill tro att de har det bättre längre söderut där det garanterat är plusgrader.

Dock – något har hänt och något händer med vårt klimat som kommer att innebära nya situationer för folk och fä (fjäderfä…).

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Något om tomteflyget

Ingenting anmärkningsvärt har hänt i mitt liv i dag. Sov en timme längre, läste tidningarna, löste korsord och kikade på Vinterstudion. Var ut och shoppade mat på Solbacken och noterade med stigande förvåning, vilket alls inte borde ha förvånat mig, att det var massor av folk ute och handlade. Det är ju bara en och en halv vecka kvar till jul och det är klart att det skulle vara mer eller mindre packat i affärerna.

December är ju en viktig månad för handlarna. För många är en månad som ska avgöra om det går ihop sig över året eller inte. Vi får väl tro att det gör det för de flesta. Handeln skapar många jobb, även om villkoren för de anställda inte är så goda alla gånger. Men det senare får man väl hoppas att den fackliga organisationen kommer till rätta med så småningom, vilket man i och för sig kan betvivla eftersom ingenting har hänt under många år.

Som någon av er kanske har noterat gillar jag att gå in på flightradar24.com och titta på flygplansrörelser. Under helgerna innan jul är det full fart på det så kallade tomteflyget. Det är i alla fall vad de som satt i flygkontrollerna för många år sedan kallade flygtrafiken från England och Irland till Rovaniemi. På den senare orten har man i många år satsat hårt och bra på tomten och vintern. Det attraherar framför allt britter har det visat sig. Folk åker dit över dagen eller så stannar de någon natt.

Det blir ett intensivt dygn för resenärerna, men det blir också ett dygn som få av dem glömmer. Det är ju lite exotiskt för dem att komma till det ständiga mörkret, renslädsturerna, de fladdrande och värmande eldarna och så tomtevärlden förstås.

Tomteflyget ger en del slantar till Sverige också, även om inte det är det första man tänker på. Utländska plan som passerar genom svenskt luftrum får betala en avgift för att de använder sig av den svenska flygledningen. Så är det i alla länder. Jag har försökt ta reda på hur mycket det är och det jag kommit fram till är att det utländska flygbolaget får betala ungefär 100 kronor per minut som planet befinner sig över landet. Jag reserverar mig för uppgiften – själv tycker jag att det låter mycket.

Men att det är en slant, står helt klart. Det förklarar varför den norska inrikestrafiken nogsamt undviker de där knölarna och uddarna som den svenska landgränsen sticker ut mot väster. Och i morse såg jag hur ett plan från England genade över Sverige för att över Östersjön gira norrut och dra vidare i internationellt luftrum. För de bolagen sparades det hundralappar om nu inte resvägen blev längre och det som sparades på avgifter åts upp av ökade bränslekostnader. Vad vet jag?

Jo, nog så pass mycket att jag avslutar skrivandet om min händelsefattiga dag. Jag har inte några illusioner om att det ska hända särskilt mycket mer heller innan det blir dags för sänggående i natt.

 

Publicerat i Uncategorized | Märkt , | Lämna en kommentar

Gott och småtrevligt under dagen

Starten på dagen var bra – en god stund på Friskvårdskompaniet. Det var fjärde gången efter det långa uppehållet och nu får jag i alla fall inte träningsvärk efter passen. Sakta, sakta ökar jag på belastningen. Skynda långsamt har jag ju tid med som glad pensionär. Sedan har det blivit traditionella hemmasysslor. Sådana ska ju också göras och jag känner det som mitt ansvar när jag bara går hemma sådana här dagar.

Glad blev jag när det snöade en liten stund. Så pass att det blev vitt på marken. Åtminstone ett tag. Det försvinner nog snart. Kikade därför på Weatherpal och ser att det under andra halvan av nästa vecka ser ut att komma in ett stort nederbördsområde. Det är kallt någon dag innan och förhoppningsvis blir det då vitt på marken. Snön behövs för att lysa upp tillvaron; det är ju så rackans mörkt ute och med fukt och regn på vägbanorna blir det halt och det blir så svårt att se gående och cyklister som inte har förstånd att sätta på sig reflexer.

Fram emot kvällningen var jag ner till bollhallen på Norrvalla. Där presenterades ett av klubbens nyförvärv – Riikka Ketoja. Hon hade åkt hit i dag tillsammans med sina föräldrar för att få en glimt av stan och för att skriva på kontraktet. Riikka är en tuff och teknisk spelare och hon har spelat i alla ungdomslandslagen i Finland och gjorde sin första A-landskamp för Finland i somras.

DSC01496

Riikka Ketoja och Sunnanås tränare Martti Tikkanen, som är väldigt glad över att Riikka valt att komma till Sunnanå.

Ja, mer än så blir det nog inte för nu börjar På spåret…

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

180-graderssväng

Det finns naturligtvis en del som tycker som jag och det finns andra som inte gör det. Det är fullständigt naturligt. Och jag vet inte hur många det är som eventuellt kan hålla med mig om att det känns lite för svängigt nu inom det socialdemokratiska partiet.

För en vecka sedan – efter omröstningen i riksdagen när regeringens budgetförslag hade fallit – var tonen från statsminister Stefan Löfven hård och bestämd. Socialdemokraterna och Miljöpartiet skulle då gå ut gemensamt i den extra valrörelsen. Därmed gav han också besked om att det skulle bli ett val där väljarna skulle ställas inför valet att antingen rösta på det rödgröna blocket, på alliansen eller på Sverigedemokraterna. Då, för en vecka sedan, var det inte tal om att sträcka ut händer över blockgränsen.

I dag ges ett annat besked av samme Stefan Löfven. Den socialdemokratiska politiken ligger fast och Socialdemokraterna går ut i valrörelsen utan gemensam politik med Miljöpartiet. Budgeten är överspelad, säger Löfven och i det har han förstås helt rätt.

180-graderssvängen är intressant. Inte minst mot bakgrund av att utrikesminister Margot Wallström för några dagar sedan och i dag LO-chefen Karl-Petter Thorwaldsson offentliggjort sina åsikter om att Socialdemokraterna bör släppa kontakten med Miljöpartiet inför extra valet i mars. De två har tydligen varit toppen av ett isberg som inom partiet starkt ogillar tanken på att Miljöpartiet ska vara med som partner i valrörelsen. Inför den opinionen måste partiordföranden och statsministern anpassa sig.

Konstigare än så behöver det inte vara. Det fungerar i de socialdemokratiska leden. Men utåt mot väljarna kan det onekligen tolkas som att Stefan Löfven är som en vindflöjel som anpassar sig efter den rådande vinden och att det inte spelar någon roll vartåt vinden blåser. Åsiktsförändringen kommer snabbt och till synes – bortsett från Wallström och Thorwaldsson – oprovocerat. Väljarna kan fråga sig när nästa åsiktssvängning kommer och det kan de göra utifrån fler exempel.

Inför valet i höstas var Socialdemokraterna helt bestämda i uppfattningen att Förbifart Stockholm skulle byggas. Och det var inte något snack om att Bromma skulle få vara kvar som flygplats till dess kontraktstiden går ut. Efter valet gick det inte lång stund förrän plötsligt arbetet på Förbifart Stockholm stoppades (ett stopp som lär kosta fyra miljoner kronor om dagen fram till maj när någon form av nytt beslut ska tas). Brommas framtida öde kortades drastiskt ner, vilket fick stora delar av Sverige utanför Stockholm att slå klackarna i backen: Bromma är en oerhört viktig flygplats för en lång rad orter ute i landet.

Det märkliga i dessa frågor var att Socialdemokraterna ändå hävdade att förbifarten skulle byggas och Bromma skulle få vara kvar. Vän av ordning kan då fråga sig varför besluten ändå togs att förkorta Brommas livslängd och stoppa förbifarten? Jo, det kan man fråga sig.

Nåväl, nu gäller att Socialdemokraterna tydligen – till ett annat besked ges – går ensamma till val. Det är bra. Jag förutsätter och hoppas att allianspartierna i en större utsträckning än i höstas också gör det. Må vara att allianspartierna är beredda att regera ihop efter åtta års väl fungerande samarbete, men nog kan partierna vara lite mer djärva i sina budskap och i sin politik än de var i höstas. Inte minst när det gäller att konkretisera vad de vill göra för att få integrationen av flyktingar att fungera bättre.

Tids nog ger sig det mesta. Efter jul- och nyårshelgerna drar allt igång igen. Redan i dag fick jag en förfrågan från valkansliet i Skellefteå kommun om jag vill arbeta i vallokalen 22 mars. Självklart kommer jag att svara ja på den frågan.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , | Lämna en kommentar

Intressanta tal i Oslo

I kväll blir det säkerligen till att titta på TV. Att kika på Nobelmiddagen hör liksom till i det här hemmet. Egentligen vet jag inte varför. Men jag sitter i alla fall inte och tittar på vad damerna har för klänningar eller eventuella smycken på sig (hur folk klär sig vid fest och i vardagen lägger jag mycket sällan märke till). Men det är lite kul att kika på människorna och se serveringarna och underhållningen som bjuds.

I eftermiddags fångades jag av sändningen från rådhuset i Oslo där Fredsprismottagarna Malala Yousafzai från Pakistan och Kailash Satyarthi från Indien fick sina diplom och guldmedaljer. Jag lyssnade till det tal som ordföranden i den norska Nobelkommittén, Thorbjørn Jagland, höll och jag lyssnade förstås till vad de båda pristagarna hade att säga.

Malala Yousafzai känner nog de flesta till. Hennes kamp för att framför allt flickor, men också alla barn oavsett kön, ska få gå i skolan höll på att kosta henne livet när hon för två år sedan sköts i huvudet av en taliban. Nu bor familjen i England och Malala går naturligtvis i skolan. Hon är den yngsta pristagaren någonsin och det lär hon förmodligen förbli under väldigt lång tid.

Flickan har en utstrålning som få och ett kurage som man önskar att man skulle ha en bråkdel av. Hon talar klart och enkelt och det hon säger är sådana självklarheter – egentligen – när man lyssnar på henne. Vetskapen om att det som är självklarheter för oss innebär ”krigsförklaringar” för andra skrämmer.

”Tänk att stora nationer som kan vara så starka när det gäller att kriga, är så svaga att arbeta för fred. Och varför är det så lätt och enkelt att skicka vapen och dela ut sådana till folk, när det är så svårt att skicka böcker och dela ut sådana till barnen?” Det är inte ordagrant citat, men något i den stilen var en del i hennes budskap till de som var i Rådhuset och som följde ceremonin via TV.

Kailash Satyarthi har ägnat decennier åt att frita barn som används som arbetare i fabriker i Indien. Det är ett farligt arbete eftersom de krafter som lockar till sig barnen, tvingar dem att arbeta oändliga timmar varje dag och som håller dem inlåsta vill hålla det hemligt för att tjäna pengar på barnens slavarbete. Jag har för mig att jag någonstans har läst att några av Satyarthis medarbetare under dessa fritagningar har mist livet.

Också hans tal var väl värt att lyssna till, även om jag inte fastnade för något som jag direkt kan referera. Barnarbete förekommer sannerligen inte bara i Indien. Officiellt är det förstås förbjudet, men kanske kan de indiska myndigheterna efter det att Satyarthis arbete belönats med Nobels Fredspris nu med större kraft ingripa mot detta slaveri.

Att Fredspriset delas mellan Kailash Satyarthi och Malala Yousafzai är fantastiskt, tycker jag. På olika sätt jobbar de med samma sak – att barn ska få utbildning. Och att det är så viktigt för utvecklingen i världen att barn i alla länder får chans att lära sig läsa, skriva och räkna och därmed också får smak på att skaffa sig mer kunskap.

Det var faktiskt en givande stund. Kvällens sändningar från Stadshuset i Stockholm blir nog inte givande på samma sätt. Men lite kul ändå.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Häftig rapport i USA

Minns ni det klassiska uttalandet från dåvarande utrikesministern Sten Andersson (S) att ”byken ska tvättas offentligt”. Den byk han talade om var den så kallade vapenbyken. I mars 1986 stod det klart att Indien köpte haubitsar av Bofors till ett värde av – om jag nu minns rätt – åtta miljarder kronor. Det var den största vapenaffären dittills. Ett år senare stod det klart att Bofors hade betalat drygt 300 miljoner kronor i mutor för att få affären. I Indien minns man fortfarande den här affären och från tid till annan aktualiseras den fortfarande. I Sverige är den glömd.

Det var i samband med att mutorna avslöjades som Sten Andersson deklarerade att vapenbyken skulle tvättas ordentligt. Faktum är att den fortfarande inte är tvättad. Fortfarande vet vi inte vem som fick pengarna till exempel. Nya vapenaffärer där mutor har använts har gjorts sedan dess.

Jag kom att tänka på detta när jag läser om att den amerikanska senaten i dag släppte sin rapport om hur CIA arbetat. Det gjordes via ordföranden i senatens underrättelsekommitté, Dianne Feinstein (som jag för övrigt intervjuade 1994 i samband med hennes valrörelse i Kalifornien för att bli omvald till senaten). Rapporten anses vara oerhört kontroversiell och både inom CIA och det republikanska partiet är man väldigt upprörd eftersom man dels inte ville att rapporten skulle publiceras, dels anser att dess slutsatser är felaktiga.

Rapporten visar att CIA använt sig av olagliga metoder när de har förhört fångar och misstänkta personer. Det vill säga dessa har förhörts under tortyr och ingenting har kommit fram under dessa förhör som CIA eller USA haft nytta av. Rapporten har man arbetat med i flera år och den är på totalt 6 000 sidor och är mycket genomarbetad. I rapporten finns omkring 35 000 fotnoter och allt bygger på mer än sex miljoner dokument.

Jag tycker det är rätt och riktigt att senaten offentliggör den sammanfattning på 500 sidor som tagits fram. Det är rätt och riktigt och precis som Dianne Feinstein sade vid presentationen att ”USA är stort nog att kunna erkänna när vi har gjort fel”.

Men självklart kommer det att bli högst oroligt runt om i världen. Många kommer att få vatten på sina kvarnar att USA är den stora och stygga i världen och det är alls inte otänkbart att det kommer att försöka göras olika dåd mot så kallade amerikanska intressen till följd av rapporten.

Men då vill jag omedelbart säga att den verksamhet som USA nu öppet visar världen att den har ägnat sig åt, den verksamheten bedrivs självklart av andra stater också. Vi har Ryssland, Kina och Nordkorea för att nämna tre exempel där den hemliga polisen sannerligen inte lägger några fingrar emellan för att få fram det som de tror är sanningen. Det finns många, många fler länder som ägnar sig åt tortyr också. Jag vågar inte tänka på hur det är flera arabiska länder. Och i en del afrikanska länder. Och i Sydamerikanska länder. Humanitet är väl inte det som står högst upp på meritlistorna hos dem som rekryteras till denna verksamhet och definitivt inte hos dem som bestämmer.

Avslöjandet är intressant också ur en annan aspekt, tycker jag. I London sitter Julian Assange på Ecuadors ambassad sedan flera år tillbaka. Julian Assange var och är mannen bakom Wikileaks som avslöjade en oändlig rad av hemlig information som de amerikanska myndigheterna inte ville ha ut. I dag är Assange misstänkt för sexbrott i Sverige och han vill inte på något sätt sätta foten utanför ambassaden eftersom han är rädd för att utlämnas till USA där han sannolikt skulle få ett livslångt straff.

I Ryssland sitter Edward Snowden som avslöjade USA:s hemliga avlyssningar av folk både i USA och utomlands. Klokt nog hade han dragit till Hongkong innan han släppte informationen som han hade och kom sedan till Ryssland där han har fått tillåtelse att vara så länge. Och dit USA:s rättsväsende inte når.

Dessa visselblåsares öden kommer onekligen i en annan dager nu när den här senatsrapporten har publicerats. Nu erkänner USA:s senat att den har gjort fel och agerat olagligt och det är ett avslöjande som är lika märkligt och uppseendeväckande som någonsin de hemliga dokument som Wikileaks tog fram och den hemliga och olagliga avlyssning som Snowden plockade fram i ljuset.

Snart, efter årsskiftet,  får emellertid republikanerna majoritet i både senaten och representanthuset i den amerikanska kongressen och eftersom republikanerna är skitförbannade på demokraternas avslöjanden om CIA, så lär vare sig Assange eller Snowden kunna räkna med att kunna koppla av från hoten om livslånga fängelsestraff.

Och i Sverige blev det i klart att Moderaterna föreslår Anna Kinberg Batra till ny ordförande. Det var ingen överraskning.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar