Glesbygdsdiskussion

I kväll kommer SVT:s Uppdrag granskning att visa på hur ”farligt” det kan vara att bo i det norrländska inlandet. Specifikt sägs att man ska ta upp landstingets senaste spargrepp – att dra in ambulansen i Åsele samt lägga ned ett antal akutvårdsplatser i inlandskommunerna.

Det visar sig nämligen att Åsele har den längsta genomsnittliga utryckningstiden i landet för ambulans – 32 minuter. Bjurholm har den näst längsta på 30 minuter. Det är alltså genomsnittstiden för ambulansen att nå den skadade eller sjuke personen. I många fall kan det dröja mycket längre innan personen kan få vård.

Landstinget med landstingsrådet Peter Olofsson (S) i spetsen anser att det inte finns något annat att göra än att lägga ned ambulansen och ersätta den med en så kallad akutbil. Akutbilen kan förvisso också göra goda medicinska insatser, men det blir insatser som ofta görs i väntan på ambulans. Och då kan det vara för sent. Tyvärr verkar det vara realistiskt att räkna med att några personer kommer att dö därför att de inte kommit under vård tidigare.

Ambulans- och akutvårdsplatserna i inlandet har blivit den senaste – kanske sista – stridsfrågan när det gäller de små kommunernas och de orternas överlevnad. Vi vet alla hur det har varit. Hur skolor tömts och ungarna fått börja bussas till närmaste större ort eller fått inackorderas i kuststäderna. Hur servicefunktionerna försvunnit. Posten försvann, macken lades ned, affären bar sig inte längre, bankkontoret ersattes av automater eller begränsade starkt sitt öppethållande.

Nu är det vården som står på tur. En sämre tillgång till akut vård när sådan behövs kan bli och riskerar att bli den absolut avgörande faktorn när potentiella in- och hemflyttare överväger att bosätta sig i kommunen. Är det litet si och så med skolor och service (det får alla glesbygdsbor i landet räkna med) så är det ändå överkomliga problem i det stora hela. Men kan man inte lita på att få vård när man behöver det – ja, då väljer man nog att tillbringa framtiden någon annanstans där tillvaron känns litet tryggare om något händer.

Utvecklingen är obeveklig, ser det ut som. Alla insatser som görs och gjort leder inte till och har inte lett till något annat än möjligtvis en utdragen pina och förlängd ”dödsprocess”. En berättigad fråga är om det finns något kvar att göra som kan vända utvecklingen.

Just nu är det ett väldigt drag i Norrbotten. Anledningen är gruvnäringen som upplever en veritabel guldålder trots att det ”bara” handlar om bergmalm. Nya gruvor ska öppnas och enligt prognoserna ska dessa gruvor vara långsiktigt produktiva. Problemet i dag är att det inte finns boende till alla de människor som behövs för att ta vara på naturresursen. Vågar kommunerna satsa? Vågar privata aktörer satsa? Om 20-25 år är kanske malmepoken över och då stannar inte de inflyttade kvar. De drar söderut eller till sina hemländer (jag tror nämligen att få arbetssökande svenskar i södra och mellersta Sverige är beredda att flytta upp till kylan, mörkret, snön och – myggen). Ett reportage nyligen i tv visade att det stora och ökande behovet av skogsröjning klaras helt med arbetskraft som kommit från andra länder. Det är ju, bevars, ett tungt jobb att kapa sly hela dagarna. Jobben i gruvorna är inte mindre slitsamma.

I Västerbottens inland är det inte några motsvarande gigantiska gruvsatsningar på gång. Inga som nämnvärt påverkar utvecklingen och gör den positivare i någon enda inlandskommun. Nyligen presenterad statistik visar att inte ens turistnäringen i länet har utvecklats positivt.

Så mot den här bakgrunden är kanske landstingsledningens beslut om att dra in på vården logisk. Men den är inte rätt.

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten (Norran). Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och tidigare verksam i egna firman Brola. Nu ägnar jag mig åt denna blogg och fritt skrivande för det egna höga nöjets skull. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Glesbygdsdiskussion

  1. Anders Thunberg skriver:

    Satsningen på gruvbrytningen är också tvivelaktig ur en annan synpunkt. För att utvinna 1 gr guld t ex behöver man bryta 10 ton berg. Det är inte svårt att räkna ut vad det betyder i energiåtgång (diesel m m), miljöförstörning (älvar vattendrag), transporter etc. Därtill kommer skadorna för renskötsel, byggande av vägar etc. Också de sociala sidorna av ”folkomflyttning” bör betraktas, barackläger för gruvarbetare och anläggningsfolk). Det finns alterantiv, en satsning på en långsiktig hållbar utveckling i harmoni med naturen, som kan ”rädda” Västerbottens inland…Låt oss fokusera på dem!

  2. Peter Dahlgren skriver:

    Anar jag en slags defaitism i ditt inlägg ”Utvecklingen är obeveklig… ” Jag vet inte, men ska vi klara framtiden, begränsa miljöhoten och dämpa växthuseffekten måste vi väl tillbaka till glesbygden. Vi måste odla och arbeta där vi bor. Med hjälp av ny teknik är det en möjlighet på flera orter där det finns någon slags basindustri. Jag vill gärna tro det… Och jag vill gärna se och höra den politiker som är trovärdig när han eller hon säger att hela Sverige ska leva.

Kommentarsfältet är stängt.