Katastrofen fortsätter

Oförtrutet pågår kriget i Syrien. Regimens styrkor slår med helikoptrar och stridsplan och stridsvagnar hårt mot områden som hålls av Fria syriska armén. Bombardemanget är ihållande och våldsamt. Hundratals människor dör varje dag. Det är framför allt civilpersoner som drabbas, men soldater på båda sidor får också plikta med sina liv.

I dag uttalade sig den svenske utrikesministern Carl Bildt och sade att ju längre konflikten varar desto större är risken för sekteristiskt våld när Assad-regimen faller. Det är nu inte någon nyhet. Sedan länge har det stått tämligen klart för envar som följt konflikten mellan regimen och oppositionen under det ett och ett halvt år som protesterna mot Assad har varat, att det som väntar sedan är hämnd.

I och för sig är hämnd oacceptabelt, men under rådande omständigheter är det både förståeligt och förklarligt att sådana känslor dominerar hos miljoner syrier som under de senaste 18 månaderna har utsatts för väldiga grymheter. För aldrig tidigare har väl en diktator så urskillningslöst och slumpmässigt gett sig på att kriga mot den egna befolkningen. Och det bara för att den vill ha bort honom från makten.

Mina kontakter med vännerna i Syrien är sporadiska. Den senaste kontakten i helgen gav beskedet att situationen är desperat. Det är brist på mat, vatten, el och mediciner. Många dagar kan gå utan att folk ens får tag i bröd att äta. Överallt inne i Damaskus är det checkpoints och det finns flera vittnesmål om att personer ibland har skjutits ihjäl vid dessa kontrollstationer utan någon synlig anledning.

En rad städer är helt förstörda. Homs, Idlib, Aleppo, Daraa – för att nämna några exempel. Men även inne i Damaskus är förstörelsen stor. Vissa stadsdelar, där striderna är som mest intensiva, är ruinerade.

Flyktingsituationen är svårt. Mer än 200 000 personer har flytt till grannländerna och Turkiet har nu nått en punkt när de inte kan ta emot fler. På andra sidan gränsen till Turkiet väntar nästan 10 000 syrier på att få en chans att ta sig över gränsen och till en trygghet som innebär att de i alla fall inte riskerar att skjutas ihjäl eller bli dödad i sitt hus när det rasar samman efter en bomb från ett flygplan eller granater från helikoptrar och stridsvagnar.

Men flyktingvågen är än större inom landet. Folk tar med sig det de kan bära och flyr till bekanta som bor i ett annat område eller i en annan stad. Ja, det behöver inte vara bekanta. Min kontakt berättar att i hans hus sover flera familjer i trappuppgången. Likadant är det på många, många andra ställen.

Situationen är desperat och förtvivlad. Det känns sannerligen inte lättare att se detta krig utspelas samtidigt som man vet att ingenting görs från andra stater. Ryssland och Kina har låst möjligheterna till insatser genom sina veton i FN:s säkerhetsråd. De diplomatiska ansträngningar som gjorts har inte lett till någonting. FN-observatörerna har lämnat landet som nu är utlämnat till sitt eget öde där världens blodigaste diktator dagligen och stundligen dödar sin befolkning (häromdagen visades offren från ytterligare en massaker, den här gången från en av Damaskus förorter, där cirka 240 personer mördats) och den Fria syriska armén kämpar emot så gott den kan.

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten (Norran). Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och tidigare verksam i egna firman Brola. Nu ägnar jag mig åt denna blogg och fritt skrivande för det egna höga nöjets skull. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Detta inlägg publicerades i Uncategorized och märktes , , , , . Bokmärk permalänken.