Myndigheters makt

Ofta är det så att det vi omges av ser vi inte alltid. Vi blir – som det heter – hemmablinda. Det är väl i och för sig inte något att hymla med att vi har det väldigt bra och tryggt här i landet jämfört med hur det kan vara och är i andra delar av världen. Vi har vår variant av demokrati, vi har vår välfärd, vi har trygghet för våra barn och äldre och vi har vårt rättssystem. Vi litar på våra myndigheter – uppfostrade som vi är att de alltid gör rätt och att deras uppgift är att oväldigt följa bestämmelserna.

Då och då – allt oftare verkar det som – inträffar saker som gör att den självgoda bilden av vårt samhälle krackelerar. Det är bra att så sker eftersom sådana händelser blottlägger brister och fel. Brister och fel som den breda allmänheten inte bör och inte ska acceptera.

Den långsamma men uppenbara anpassningen hos allmänheten till uppfattningen att myndigheterna alltid gör rätt har inneburit att myndigheterna på ett destruktivt sätt tagit ”befäl” över allmänheten. Gång på gång visar det sig att myndigheterna anser sig kunna agera mot enskilda på ett sätt som inte skulle tillåtas mellan exempelvis ett privat företag och dess kund, mellan två företag eller mellan två enskilda personer.

I dag skriver den politiske redaktören i Dagens Nyheter Peter Wolodarski om detta i sin söndagskrönika. Som vanligt är hans tankegångar väl formulerade och synnerligen tänkvärda. Hans avslutande fråga som föregrips av flera exempel är om dessa fall ”visar att Sverige i själva verket har allvarliga brister i rättssäkerheten” är angelägen att ställa och än mer angelägen att få svar på.

Min uppfattning, som delvis grundas på minnesbilder av saker som hänt och delvis grundas på en genomläsning av en del fall som drivits av Centrum för rättvisa, är att det finns mycket allvarliga brister i rättssäkerheten. Så utifrån min utgångspunkt vore det angeläget att något parti tar sig an den här problematiken.

Det är emellertid något som jag inte tror att något parti egentligen är intresserad av att göra. Jo, möjligen de mindre partierna i alliansen som står långt bort från den egentliga makten – Kristdemokraterna och Centerpartiet. Att inneha makten innebär i dagens samhälle faktiskt att de politiska partier som har mest att säga till om har ett reellt intresse av att utöva makt. Det i sin tur innebär att de har ett intresse av att myndigheterna har möjligheter att ”vinna” över medborgarna när det uppstår intressekonflikter.

I det fallet är Socialdemokraterna och Moderaterna lika goda kålsupare. Vänsterpartiet må tala vackert om individernas frihet men hela partiets ideologi vilar på tanken om den starka staten som alltid vet bäst. Folkpartiet litar jag inte på i detta avseende; det finns många batonger i dess tolkning av liberalism. Miljöpartiet vet jag inte var jag har, men också i deras fall verkar det som om staten och myndigheterna i sitt maktutövande ska kunna köra över individernas rätt för den goda sakens (miljöns) skull. Sverigedemokraternas politik har jag inget till övers för.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Myndigheters makt

  1. Lars-Erick F skriver:

    Oj så bra. Detta måste jag länka till ….

Kommentarsfältet är stängt.