Höjd status för Palestina

Efter en tidig morgon och en förmiddag full av praktiskt hushållsarbete, en del administration och betalningar av räkningar samt DN:s lördagskorsord är det dags att skrida till handling. Men innan det kan göras har jag också kokat risgrynsgröt vilket gav mig tid till att också klara ut en sudoku; man är ju tvungen att sitta nära kastrullen för att se till så att inte mjölken kokar över.

Eftersom jag har en del att pula med så har jag inte riktigt hunnit med att kommentera det som hände i går kväll i New York – nämligen att FN:s generalförsamling vid en omröstning höjde Palestinas status till observatör utan medlemskap. 138 länder sade ja till detta och nio sade nej – däribland Israel och USA. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu var förstås kritisk till den upphöjda statusen för Palestina och menade att det var en ”tom gest” som sannerligen inte kommer att göra vägen till fred kortare. USA är inne på liknande formuleringar.

Jag tycker det är ytterligt märkligt. Israel vill inte ha några förhandlingar om de riskerar att resultera i att dess regeringen får göra några som helst avsteg från vad själva tycker. Israel fortsätter oförtrutet att bygga ut sina olagliga bosättningar på Västbanken och för varje dag minskar utrymmet för palestinierna, som ju dessutom inte kan röra sig fritt eftersom de hela tiden stöter på israeliska kontroller.

Det som nog krävs för att fredsprocessen ska ta ett steg framåt och verkligen resultera i seriösa förhandlingar mellan Israel och Palestina är att USA sätter ned foten ordentligt. USA ger Israel hjälp i form av rena pengar och av vapen – det senare för att hålla den israeliska armén i toppskick inför varje form av hot som Israel upplever.

Formellt har alla parter accepterat den så kallade tvåstatslösningen där Palestina upprättas enligt de gränser som gällde 1967. Men det är många svåra frågor som är kvar att lösa innan en sådan lösning blir en realitet – ersättningen till de palestinier som tvingades fly för sina liv i samband med att Israel bildades, rätten för dem att återvända och Jerusalems status för att nämna några exempel. Den senast nämna frågan skulle kunna lösas genom att Jerusalem, en stad med stor religiös betydelse för tre olika religioner, sätts under FN-styre. Det har jag föreslagit många gånger tidigare. Ingen skulle då kunna hävda att staden ”tillhör” den ena eller andra eller tredje parten utan är en stad öppen och välkomnande för alla.

Vi får väl se vad som händer nu efter Palestinas statushöjning. Förhoppningsvis kan förhandlingar komma till stånd, men det är bara en förhoppning. Israels bestämda inställning, uppbackad av USA, att fortsätta med olagligheterna och i varje situation hitta på metoder att förgifta vardagen för palestinierna talar dock inte för det.

Konflikten Israel – Palestina fortsätter därför att vara ”alla konflikters moder” och den som bär det huvudsakliga ansvaret för det är Israel.

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten (Norran). Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och tidigare verksam i egna firman Brola. Nu ägnar jag mig åt denna blogg och fritt skrivande för det egna höga nöjets skull. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Detta inlägg publicerades i Uncategorized och märktes , , , , , . Bokmärk permalänken.