Något om framtiden

En dag i lugnets tecken. Sittande i solen. Promenerande. Kaffedrickande. Pizzaätande. Möten med folk. Därmed har allt det väsentliga berättats om det som förevarit. Det kan synas tråkigt. Enahanda. Men icke så – om inte annat kan man studera folk och det är alltid väldigt roligt och omväxlande.

Nu har jag också jagat rätt på telefonnumret till den svenska restaurangen här i stan. Den är rankad som en av de absolut bästa i Kairo och det sägs att den alltid är full med folk. Får kanske slå en signal för att se om man kan boka bord eftersom tanken är att jag ska bjussa vännerna; det blir väl enda gången i livet som man i så fall måste boka bord för att äta potatismos och köttbullar med lingonsylt.

I Dagens Nyheter (dn.se) läser jag en intervju med vice ordföranden i SAS, Jacob Wallenberg. Det mest uppseendeväckande i den var nog hans franka erkännande att bolaget bara hade kontanter för tio dagar när det omtalade förslaget till nya avtal presenterades i november. Ja, förslaget till avtal är ett sätt att uttrycka sig – facken tyckte att det var ultimatum som ställdes. Nu visar det sig att det var snudd på det – hade inte facken gått med på företagets krav hade bolaget konkursat och 15 000 anställda förlorat jobben.

Det faktum att bolagets styrelse de två sista dagarna hade en konkursadvokat med sig visar allvaret i situationen. Nu får vi verkligen hoppas att ekluten är passerad och att det bara kan gå bättre för bolaget; det är en tuff bransch som man verkar i.

Men det verkligt intressanta i intervjun med honom är hans tankegångar om den kris som vi är inne i. Han tror inte att den kommer att lösas i en handvändning utan blir mer efterhängsen än nog de flesta vill tro. Tänk, jag är benägen att hålla med honom. Kanske inte av samma skäl som han anger, utan mer för att de krisledande länderna i Europa och annorstädes inte ännu har förmått att förändra de destruktiva strukturerna, som bidragit till att skapa krisen.

Men han har helt rätt i att den höga arbetslösheten i Europa och ökande social oro samt framväxten av extrema partier är problematiska. Detta samtidigt som de demografiska problemet ökar för varje år. Den åldrande befolkningen som ska försörjas av allt färre (som dessutom inte får jobb) är ett växande problem som bara kan lösas av unga invandrare när konjunkturen vänder uppåt igen och nya jobb skapas.

Nja, detta får vara nog för den här gången. I kväll blir det en promenad upp till och i souken. Där finns alltid mycket folk att kika på. Och så ska det köpas en present till morgondagens bortbjudning.

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och tidigare verksam i egna firman Brola. Nu ägnar jag mig åt denna blogg och fritt skrivande för det egna höga nöjets skull. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.