Under kniven i dag

I dag har jag varit borta från världen. Ja, jag har ju hela tiden funnits med förstås, men jag har inte på något sätt följt med i något som helst nyhetsflöde. Jag har nämligen från morgonen varit på lasarettet för att fixa en åkomma som jag dragits med. Så förutom att den utsatta tiden blev tre timmar försenad, nästan, har jag jag legat nedsövd och på uppvakningsavdelningen. En god vän skjutsade hem mig och då var det i sanning gott att få något i magen. Sedan blev det till att sova ytterligare några timmar.

Gissningsvis sitter väl alla alvedon och en gnutta av narkosen kvar i kroppen. På annat sätt går det inte att förklara tröttheten.

Som så många gör som måste besöka sjukvården är jag full av beundran över personalen som med professionalitet och gott humör fixar till mesta på bästa sätt. Det var ju rent trevligt att vara där, även om det nog också fysiskt kommer att kännas en stund framöver. Men det är ju ett ”gott” ont. Nästan som när massören grabbar tag om fotsulan: det gör rackans ont just då, men gör å andra sidan väldigt gott efteråt.

En sak som jag missade i dag var den avslutande partiledardebatten i riksdagen. Jag har förstått att det var mer fart på den i dag än vad de återkommande partiledardebatterna i kammaren brukar ha. Men så är det ju inte ens tre månader kvar till valet. Enligt ett referat hade partierna i alliansen tydligen som strategi att rikta in sig på och mot Miljöpartiet.

Ärligt talat förstår jag inte riktigt varför. Var det för att skrämma eventuella lyssnande sympatisörer till det partiet? Var det för att försöka få Gustav Fridolin och andra att inse att partiet är på väg åt ”fel” håll när det öppnat sig för att regera med Socialdemokraterna? Eller var det för att än hårdare driva partiet in i det så kallade vänsterblocket.

Personligen tror jag att det skulle ha varit en bättre strategi att vara en smula mjukare i tonen eftersom ingen i dag vet vad som väntar på natten mot den 15 september när valresultatet presenteras. Kanske är det så att det öppnas en möjlighet för allianspartierna att fortsätta regera om man på något sätt lyckas med att locka över Miljöpartiet?

Men – än en gång – jag har en bestämd känsla av att vi efter valet kan få en S-M-regering. Tidigare alliansregeringar och etablerade samarbeten har alltid slutat med att de mindre samarbetsparterna får betala dyrt för samarbetet/regerandet i form av mindre stöd i opinionen. Sverige har inte tidigare prövat att två ungefär lika stora partier på båda sidor av den så kallade blockgränsen samarbetar och/eller regerar tillsammans. Ett sådant samarbete skulle inte menligt skada någon part utan förmodligen i stället stärka partierna.

Om jag får rätt eller har rätt i detta får framtiden utvisa. Men jag tror faktiskt att en sådan lösning skulle vara bra eftersom den ger en stabil majoritet i riksdagen samtidigt som den naturliga spänningen mellan partierna skulle garantera att en sådan regering inte skulle hitta på några maktfullkomliga idiotiska förslag.

Och det var allt för nu.

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten (Norran). Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och tidigare verksam i egna firman Brola. Nu ägnar jag mig åt denna blogg och fritt skrivande för det egna höga nöjets skull. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Detta inlägg publicerades i Uncategorized och märktes , , , , . Bokmärk permalänken.