Flygminne jag vill glömma

Hela dagen har känts som en söndagsförmiddag. Fråga mig inte varför. Tyst, lugnt och stilla. Självklart har ingenting blivit gjort. Förmodligen ska man ha sådana dagar också…

I morgon är det midsommarafton och jag tycker faktiskt synd om alla dem som kanske rest långt för att fira midsommar med nära och kära. Traditionellt kopplar vi ihop den kommande helgen med fint väder. Men så ser det inte ut att bli. Här uppe hos oss har meteorologerna aviserat en topptemperatur på nio grader. Därtill regn och lite blåst. Inte lär det bli några sillfrukostar i det gröna inte.

På nyheterna har de talat mycket om att halva Stockholm är avspärrat sedan en person hotat spränga sig själv och andra i luften. Tydligen har han riktat hot mot både Socialdemokraternas och Moderaternas partihögkvarter. Politiska motiv ligger bakom, sägs det.

I ett sådant här händelseförlopp ska det bli intressant att se hur det slutar. Förhoppningsvis kommer polisen att kunna prata mannen till sans och vett eller också slutar det på ett sätt som ingen önskar. Lite spännande är det att följa det på distans i alla fall.

Intressant så det förslår är också det faktum att Örnsköldsviks flygplats blir den första flygplatsen i världen med fjärrstyrd trafikledning. Det är Saab som tillsammans med Luftfartsverket har utvecklat tekniken som nu ska dras igång.

Just flygplatsen i Örnsköldsvik har jag dåliga minnen från. Under tiden som jag höll på att ta flygcertifikat och var ute på min EK (ensamkommando) – jag flög från Umeå till Skellefteå och sedan till Lycksele för att ta kurs mot Ö-vik och sedan hem till Umeå igen – gjorde jag bort mig just i Örnsköldsvik.

Jag var då fylld av känslor och upplevelser och hade inför studs-och-gå på flygplatsen där glömt att kolla lufttrycket varvid jag kom in alldeles för lågt. Eftersom det var en SAS-kärra precis före mig, som naturligtvis skulle landa först, hann jag inte och ville jag inte göra en 360 innan min landning. Det var alldeles för nära till trädtopparna.

Så jag smög mig in efter SAS-planet. Det gillade inte flygledningen i tornet på flygplatsen. Men jag gjorde min studs och drog iväg under tiden som SAS-planet vände längst bort på landningsbanan.

I tornet visste de förstås vilket plan jag flög och det var inte någon konst för personalen där att ta reda på att det var en rookie som var ute och prövade sina vingar. Men gissa om jag fick skäll av flygläraren när jag kom tillbaka. Det var inte någon rolig dag, men en dag som gav erfarenhet. Saken blev ju inte bättre av att jag insåg att jag gjort fel och inte snackade med tornet i Ö-vik därför att jag skämdes.

Så var det och allt blir historia. Som i sinom kan berättas, vilket nu är gjort. Tilläggas kan  att jag aldrig någonsin gjorde om samma dumhet.

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten (Norran). Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och tidigare verksam i egna firman Brola. Nu ägnar jag mig åt denna blogg och fritt skrivande för det egna höga nöjets skull. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Detta inlägg publicerades i Uncategorized och märktes , , , , . Bokmärk permalänken.