Tankar om SD – bland annat

I dag har jag varit i Umeå. Jag fick bland annat träffa en ny trevlig läkare och även denna gång var det en som hade sina rötter i Skellefteå. Så jag känner mig helt trygg. Det blir ju lite pendlande mellan dessa metropoler framöver och det känns också helt lugnt och tryggt. Jag tycker mig redan nu känna vägen ganska väl – jag vet i alla fall var fartkamerorna är åt båda hållen – men nu kanske jag får chansen att lära mig var de litet större guppen är. Eller andra egenheter på vägbanan. Det blir kunskaper utan värde för framtiden. Men dock kunskaper för stunden.

På väg hem stannade jag faktiskt på vägen norr om Bygdeå. På täkterna där hade kanske ett 100-tal tranor samlats och där stod de så lugnt och fint. De håller väl på som bäst att förbereda sig för den långa färden söderut. När jag bromsade in – i akt och mening att försöka få bra bilder på dem – så vaknade de till. Ja, de är förstås alltid på alerten, men förbirusande bilar bryr de sig inte om.

Så fort jag stannade blev det oro i flocken. Och när jag gick ur bilen höjdes varningsropen och alla gav sig av. Skränande försvann de till en annan täkt ett par hundra meter bort och där stod jag med mitt 200 mm objektiv och kunde inte göra något annat än att försöka fånga de bortflygande tranorna, gå tillbaka till den illa parkerade bilen och åka hem.

DSC00229

Jag har inte hunnit med att gå igenom nyheterna i dag. I alla fall inte som jag vill göra. Jag har dock noterat att Folkpartiets ledare Jan Björklund inte tänker avgå som partiordförande. Han har enligt egen utsago ”enhälligt stöd av sin partistyrelse” att sitta kvar och jag är helt övertygad om att han nu ser sig själv som oppositionens främste talesperson nu när Fredrik Reinfeldt förklarat att han ska sluta.

Som gammal militär är Björklund förstås drillad i uppfattningen att det alltid måste finnas någon som har befälet. Men kanske kan någon i den enhälliga partistyrelsen upplysa honom om att partiet faktiskt bara fick 5,4 procent av rösterna och att det i stället är Centerns Annie Lööf som sitt partis 6,1 procent är den naturliga chefen för oppositionen i väntan på att Moderaterna ska hitta en ersättare till Reinfeldt.

Nåja, det får de väl bråka om – alliansvännerna.

Jag har funderat en hel del på det här med Sverigedemokraternas framgångar. Min käre bror förde in på tankegångar som har sin grund i ett annat perspektiv.

Det är ingen tvekan om att Sverigedemokraterna har sitt ursprung i rasistiska och nazistiska ideologier. Partiet har förstått att det måste inta en annan attityd för att kunna växa i det demokratiska samhället som vi lever i. Den grundläggande ideologin döljs under den matta av vanliga politiska budskap och program som måste till för att partiet ska kunna fungera i de politiska församlingar som de har och har vunnit inträde i. Den stora frågan är att invandringen till Sverige ska begränsas.

De övriga partierna har alltsedan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen gjort sitt allra bästa för att isolera partiet. Jag tror inte att det har varit en smart strategi utan fastmer en strategi som Sverigedemokraterna tidigt räknat med och som gynnat dem; de får sympatier för att vara undanskuffade och de har fått oförtjänt mycket uppmärksamhet. Men av det slag som de vill ha… När medierna har granskat partiet och deras företrädares rasistiska yttranden – ja, då vill Sverigedemokraterna straffa dessa medier genom att stänga dem ute från information. Vilket i sig är oerhört talande för den underliggande auktoritära ideologin i partiet.

Ser man till valresultatet så visar det sig att lite drygt 780 000 väljare röstade på Sverigedemokraterna. Det säger sig självt att alla dessa 780 000 personer inte är edsvurna rasister som hatar alla som inte är renrasiga svenskar sedan generationer tillbaka. Några kanske är det, men jag är tämligen övertygad om att de allra flesta inte är det, utan att de är personer som du och jag och som inte hyser särskilt extrema åsikter om egentligen någonting. De kanske bara är trötta på de andra partiernas oändliga grälande och tjafsande om siffror och statistik och om vem som är bäst när det gäller snart sagt allt. I den jordmånen är Sverigedemokraternas budskap enkelt att begripa – vi tar en del pengar från invandringen och satsar dem på välfärden i stället.

Jaha, det begriper folk. Och får kanske mer sympati för detta enkla budskap i takt med att Sverigedemokraterna som parti får ”pisk” av de andra partierna bara för att de för fram det.

Någonstans har det sedan länge gått troll i den politiska debatten om invandring, flyktingmottagande och åtgärder för att få till stånd en bra integration. Jag är inte människa att ge något förslag till hur i hela friden debatten ska kunna rättas till, men jag tror att det är fel att klassa alla som gett SD stöd som rasister och antidemokrater. Balansen mellan behandlingen av väljarnas val och partiets grundläggande ideologi är inte lätt att hitta. Men jag tror inte att den uppnås genom att ställa både väljare och parti helt offside.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.