Jag vill bara, så här mitt på dagen när tvättmaskinerna går, berätta att jag blev riktigt duktig förbannad i morse. Det brukar jag inte bli. Min självbild visar att jag har ett gott humör och att det minsann inte är lätt att få mig att brusa upp.
Men i morse brast det. Totalt. Som vanligt skjutsade jag hustrun till jobbet vid sjutiden. Det var mysigt dimmigt. Efter Viktoriabron på väg söderut mot rondellen kommer en buss från Skelleftebuss i vänsterfilen. Jag ligger i 70 km/tim och bussen körde fortare. När den främre delen av bussen har passerat mig lägger sig bussföraren helt utan förvarningar i högerfilen och om jag inte hade tvärnitat så hade jag blivit mer eller mindre massakrerad. Ja, bilen åtminstone.
Det verkade som om busschauffören glömt bort att han körde en ledbuss och att han faktiskt hade 15-20 meter fordon bakom sig när han svängde in framför mig.
Att jag blev galen berodde naturligtvis på att jag blev lite rädd. Nu skulle jag min själ visa busschauffisen hur det var. Så efter rondellen drog jag förbi honom och svängde in precis framför honom. Sedan låg jag framför honom till dess att jag svängde in på Gymnasievägen. Då gav jag honom fingret. Han tittade bara konstigt på mig.
Men det kändes gott att få ”ge igen”. Även om han inte fattade någonting, busschauffören.
Klassisk reaktion!
🙂
Ursäkta att jag skrattar, men jag trodde aldrig att du skulle ge någon fingret…