Mycket prat i riksdagen

I morse kollade jag in Fredrik Reinfeldts sista inlägg i en partiledardebatt i riksdagen. Ja, han är ju fortfarande ordförande i Moderaterna och ska vara det till någon gång i vår. Men det finns ingenting som talar för att han kommer att lägga ned särskilt mycket krut på det uppdraget. För formens skull var han ju tvungen att prata i dag och det han pratade om var hur det politiska landskapet förändrats under de 25 år som han varit aktiv. Samt naturligtvis hur de senaste åtta åren varit med honom som statsminister.

Sedan blev han avtackad av de övriga partiledarna och så fick han små gåvor av dem. Så vitt jag uppfattade det verkar det som om de övriga partiledarna – självfallet de i alliansen som jobbat nära honom, men även de i oppositionen – var ärliga när de talade om honom i uppskattande tongångar. Och så är det naturligtvis. Så ska det också vara. Man kan väldigt olika åsikter, men ändå uppskatta någon som person. Och framför allt respektera en annan person, vilket man för övrigt alltid ska göra.

Resten av partiledardebatten lyssnade jag på när jag åkte ner till Umeå. Nu, när jag inte längre är aktiv och förväntas skriva en snabb kommentar till debatten utifrån en given utgångspunkt, har jag kommit på mig själv att jag lyssnar på ett annat sätt. Det har jag gjort alltsedan jag slutade som anställd, men det har blivit mer påtagligt under senare år.

Det jag nu lyssnar på är vad partiledarna faktiskt säger. Det kanske man inte ska göra eftersom de slipade och riksdagsvana partiledarna inte säger så mycket. De är väldigt duktiga på att upprepa sig, om än det sker i vissa varierade former och uttryck. Och de svarar så gott som aldrig någonsin på frågor som de får från sina kolleger. Det är trist. Jag pratade helt kort om detta med en av dem som tar hand om mig i Umeå och vi var nog över överens om att klarare besked skulle öka intresset för partipolitik hos allmänheten och kanske allra mest hos ungdomar.

Regeringen är ju inte ens en vecka gammal och utifrån ett första perspektiv har i stort sett ingenting hänt. Förslag och tankar har förvisso presenterats men ännu saknas en reell prövning av förslagen i riksdagen. Det är väl då det händer om det händer något. Och det är då som regeringens regeringsduglighet sätts på prov. I dag räckte statsminister Löfven ut handen  till bland annat centerledaren Annie Lööf men det hade han inte mycket för. Avfärdandet av hans invit var kristallklar och det av ytterst förståeliga skäl.

Nog om det. Apropå ingenting, så ser det ut att bli blött några dagar. Det gör nu ingenting. Naturen behöver nederbörden.

Och med detta växlar jag skrivbordsstolen mot TV-soffan.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.