Rogivande pendling

En gång i världen bilpendlade jag mellan Uppsala där jag bodde och Norrtälje där jag jobbade på Norrtelje Tidning – Roslagens Tidning (NT-RT) som tidningen hette då. Det var ungefär sju och en halv mil mellan orterna och jag trivdes med pendlandet. På väg till jobbet varvade jag upp och på väg därifrån varvade jag ner. Efter att nu har kört fram och tillbaka till Umeå för strålningen varje vardag (det är bara tio gånger kvar nu) så börjar jag faktiskt känna det som en del av dagen, en del av vardagen, att sitta i bilen.

Jag har alltid tyckt om att köra bil och att pendla fram och tillbaka är faktiskt ganska rogivande. Det har blivit en del av dagen och då är det bara att acceptera den och göra det bästa av den. Och det bästa man kan göra, eller rättare jag kan göra, är att sitta där och fundera på saker som jag tycker om att tänka på och kring. Vissa planer har börjat få konturer och så småningom är det väl bara att sätta igång med det som jag nu tänker att jag kan göra.

Kanske lurar jag mig själv. För när tiden ges har jag kanske hittat på något annat. Vilket väl i och för sig är OK i så fall. För då var nog inte mina första planer särskilt bra.

Nej, det blir bara snack det här. I dag hälsade jag på en gammal vän i Umeå. Vi har känt varandra i snart 40 år. I och för sig träffas vi inte så ofta, men när vi ses är det som om vi inte har varit ifrån varandra. Det är skönt med sådana vänner. Kanske blir det så att vi ses lite oftare i framtiden.

Knappt hann jag hem från Umeå förrän det var dags att byta lite kläder och bege mig ner till Scandic där Sunnanå SK hade sin – som de kallade det – jubileums after work. Klubben fyller ju 75 år i år och det fanns verkligen ett behov att samlas till en gemensam träff där vi käkade mat, umgicks med trevliga samtal, lite frågesport förstås, presentation av äldre gentlemän som var stora stjärnor på sin tid och – ja, bara hade kul under enkla former. Efter det kikade vi på EM-kvalmatchen mellan Sverige och Ryssland.

Eftersom jag inte kände mig 100-procentig for jag hem när storbilden gick ner, men jag hade god behållning av kvällen. Två matcher återstår för tjejerna att spela innan säsongen är över. Till helgen borta mot Halmia och lördagen därefter hemma mot Sirius. Som det ser ut nu så finns det uppenbar risk för att det då kan komma att handla om att spela sista hemmamatchen på en ny gräsmatta som kan vara täckt av snö.

Det har ju regnat ett dygn nu och till i morgon bitti har vårt statliga meteorologinstitut SMHI, siat att det ska vara snöblandat. Tur att jag satt på dubbdäcken. Det kan behövas. Och i morgon bitti får jag sällskap i bilen av en tidigare arbetskamrat som ska neröver och frågade om hon fick följa med.

Nu återstår tre kvart av det här dygnet. Sängen får vänta ytterligare en stund. För nu ska jag hinna koppla av efter en intensiv dag med bland annat David Letterman.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Rogivande pendling

  1. MRA skriver:

    Synd att man inte hann kvalificera sig för någon lista. Men grattis SSK. Bara positiva minnen.

Kommentarsfältet är stängt.