Media nappade på nyheten

Jag kan förstå att det känns viktigt för en del. Men för den stora och breda allmänheten..? Plötsligt dök den upp – frågan om nyfödda ska ha napp eller inte. Jag såg att det var en debattartikel i Dagens Nyheter i dag av barnläkare och andra i den professionen. Tydligen var de upprörda över att Socialstyrelsen tydligen har gett ut nya rekommendationer som kan tolkas som att föräldrar kan stoppa en napp i munnen på nyfödda. Läkarna och proffsen förstår inte varför Socialstyrelsen har kommit på något så dumt. För att det ska vara bra – bäst – ska barnen först lära sig dia. Om jag har förstått det rätt.

Faktiskt berör diskussionen inte mig särskilt mycket. Men så blir det väl med frågor som man inte är direkt inblandad i. Jag är inte någon småbarnsförälder och jag är inte tjänsteman på Socialstyrelsen och jag är inte barnläkare. Men jag fascineras ändå av diskussionen och den styrka som debatten fick. En debattartikel på morgonen i DN och sedan var det inslag i radion och på nyhetsprogrammen på kvällen.

Så antingen är det en mycket stor fråga av sådan vikt och tyngd att medierna kollektivt väljer att mjölka ut så mycket som möjligt ur den så snabbt som möjligt. Eller också är det så att medierna tyckte att det var en ”lätt” fråga att ge rubriker och uppmärksamhet. Det är ju alltid någon som har någon uppfattning för eller emot. Och som kanske kan svara på hur de själva har gjort eller skulle göra.

För min egen del har jag väl tappat stinget som journalist när jag inte förstod storheten i frågan när jag i morse bläddrade igenom DN och bara uppmärksammade ämnet för debatten, utan att gå igång på alla cylindrar. I perspektivet av den uppmärksamhet som frågan fick kan jag bara dra en slutsats – nog lever vi i ett tryggt och säkert land där vi inte behöver oroa oss för särskilt mycket. Om ens något.

Jag har också noterat att det finns flera goda medborgare som anmält sig som intresserade av att göra en insats i Västafrika och i de områden och länder som nu är hårt drabbade av ebolasmittan. Det tycker jag är både modigt och hedervärt och – ja, jag har svårt att hitta ord för det. Risken för att drabbas av smittan och därmed att riskera att dö finns ju där trots alla skyddsåtgärder i form av speciella heltäckande dräkter.

Jag vet inte riktigt vad som görs för att stoppa smittan – om den nu går att stoppa. Som jag har förstått det, så är det frivilligorganisationer och hjälporganisationer som Läkare utan gränser och andra som hittills har svarat för huvuddelen av insatserna. De gör ett fantastiskt jobb. Men så mycket mer skulle krävas av många länder, av världssamfundet, för att stoppa smittan och därmed de snabbt ökande dödstalen. De officiella siffrorna av antalet smittade och döda är nog så skrämmande, men mörkertalet sägs vara mycket, mycket större, vilket gör situationen än mer skrämmande.

I kväll ringde också den i somras återfunna klasskamraten från ettan och tvåan i Karlskrona, Glenn. Vi möttes ju i somras när han och hustrun passerade Skellefteå och vi hade en mycket god och trevlig kväll. Nu pratade vi länge och väl om havet, segling, jobb, svampplockning och krämpor. Ett trevlig och alltid givande samtal som jag tackar Glenn för.

Nu blir det inte mer för den här gången. I morgon väntar jobb på förmiddagen och så en ny resa ner till Umeå. Onekligen börjar jag kunna vägen vid det här laget.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.