En helg för minnen

I morgon är det Allhelgonadagen. Det är då, har jag förstått, som våra tankar ska gå till de nära och kära som inte längre finns i livet. Det är en helg som bjuder på många ljus och vackra stunder på våra kyrkogårdar. Men som vanligt börjar helgen redan i dag, på fredagen. Det är ”Allhelgonaafton” och det är i dag som de allra flesta ljusen placeras ut på gravarna.

Men för den yngre generationen betyder gamla och icke längre närvarande släktingar särskilt mycket. Jag förstår dem. De ägnar sig hellre åt den tradition som kommit hit från USA och som är ordentligt etablerad vid det här laget – Halloween. Genom att sminka sig häftigt och helst skrämmande samt klä ut sig på ett matchande sätt, firar de helgen på det sättet.

För mig är det egalt hur folk gör. Jag lutar väl definitivt mer åt att stillsamt och frivilligt söka upp en kyrkogård för att göra ett besök där. Jag har ju inte några nära som är begravda här, men en stund i den miljön gör ändå gott. I och för sig behöver jag sannerligen inte någon speciell dag för att minnas dem som jag vill minnas. Det kan jag göra närhelst och om jag tänker efter så gör jag det förmodligen oftare än jag tror.

Samtidigt må jag säga att jag sedan många, många år tillbaka varje dag tänker på det sköra livet. När som helst kan vem som helst av vad som helst ryckas bort från livet. Inklusive jag själv, förstås, men det känner man förhoppningsvis inte av i så fall. Jag vet inte varför jag tänker så, men tror att det är en daglig påminnelse om att försöka göra det bästa av varje dag. Vi vet ju aldrig hur många dagar eller timmar vi har och i det perspektivet är det faktiskt viktigt att trivas. Framför allt med sig själv.

Eftersom det är helgdagsafton, på något sätt, i dag och just nu, så skriver jag inget mer. Annars hade jag tänkt att skriva om den öppna konflikten mellan miljöministern och landsbygdsministern. Den konflikten kom till ytan i går och är synnerligen uppseendeväckande.

Men det får jag väl skriva om en annan gång. Om det inte kommer något annat ämne i vägen och om jag faktiskt kommer ihåg att skriva om det…

– – –

Än senare på aftonen skickade dottern en bild till mig som jag får lägga ut här på bloggen. Hon och kompisen Hanna har sminkat upp sig och gett sig ut på stan. Reaktionerna uteblev dock. Hanna till vänster och Moa till höger. Varje Halloween brukar de faktiskt spöka ut sig framför allt för sitt eget höga nöjes skull.

Brevbilaga

Nog skulle jag ha reagerat om jag mött dem stan…

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.