Samveten och jobb

Det är rackans vad tiden går. I och för sig är det väl så att tidens gång är konstant i den betydelsen att en minut är en minut var vi än är. Men den insikten fördunklas en smula ju äldre man blir. Tiden går fortare. Eller rättare sagt – jag upplever att tiden går fortare. Och ändå är jag i takt med tiden på ett sätt som jag inte alltid var när jag yrkesarbetade.

För hur ofta har inte det hänt att man suttit ena dagen och skrivit att ”i dag ska den och den möta den eller den” eller att ”i dag ska den eller den nämnden fatta beslut om det eller det” – ja, ni förstår. Då var man hela tiden en dag eller ibland flera dagar före den tid som gällde just då. Ibland kunde jag bli lite ”tidsvill”.

Den villan har jag inte nu när jag har häcken full att hinna med tidens gång. Och det utan att jag gör något särskilt, som jag tycker. Fast i dag har jag skrivit lite för Sunnanå. I morgon får jag gripa mig an något annat. Tvättstugan till exempel. Kanske blir det också en promenad eftersom jag börjar känna mig gångbar igen. Det är skönt.

Plötsligt har det blivit en väldig diskussion om en barnmorska ska kunna vägra att utföra en abort. Frågan är inte helt ny, känner jag. Det var ju en god stund sedan som en barnmorska inte fick ett jobb därför att hon av samvetsskäl vägrar utföra abort. Nu ska landstingsstyrelsen eller om det var landstingsfullmäktige i Kronoberg snart besluta om personalen ska kunna vägra att utföra vissa vårdaktiviteter utifrån samvetsskäl. Nu hör jag på radion att det inte kommer att bli något sådant.

I riksdagen svarade i dag statsminister Stefan Löfven på frågor om detta. Han gav klart besked, tycker jag. Nämligen att vården ska vara lika över hela landet och om det sker saker som kan snedvrida den principen – ja, då är regeringen beredd att agera lagstiftningsmässigt för att undanröja sådana saker.

Det jag funderade på när jag lyssnade vidare på nyheterna var att den barnmorska som är upphovet till den här diskussionen tydligen också vägrar att vårda patienter som genomgått en abort och att hon även inte medverkar till att ge råd om preventivmedel. Det är ju lite extremt må jag säga. Och den tanke som for genom mitt huvud var att hon är så nitisk i sin uppfattning så borde hon i konsekvensens namn ha bojkottat dessa saker under utbildningen också. Men då hade hon väl inte fått någon examen. Lite inkonsekvent av henne, tycker jag det är.

I det här sammanhanget ska jag väl inte lufta min käpphäst och väl kända åsikt att jag faktiskt tycker att kvinnan inte alltid ensam ska få bestämma om en abort ska göras eller inte. Så har jag tyckt sedan senare delen av 70-talet, men jag har förstås inte fått något gehör för denna min åsikt. Vilket jag i och för sig kan förstå. Grundtanken i mitt resonemang är att samhället också måste ta hänsyn till mannens situation och mannens vilja att få barn. Gissningsvis betraktas min åsikt som extrem.

Må så vara. Jag strider inte för åsikten. Jag har den bara.

Och därmed är det väl färdigordat för i dag.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.