Jo, jag spekulerar…

Det är egentligen ganska fantastiskt hur mycket det ordas om vad som ska hända i nästa vecka när riksdagen ska rösta om regeringens budget. Och om alliansens förslag och Sverigedemokraternas förslag. Det är varje dag något nytt scenario och de flesta går ut på att det kommer att gå åt helsefyr med regeringen Löfven. På ett eller annat sätt. Och alltid, alltid är det fokus på Sverigedemokraterna, som naturligtvis inte är dummare än att de maximalt ser till att utnyttja den publicitet som öses över dem.

Jag skulle tro att det är precis som de vill ha det. Och sedan när det kommer till kritan så lägger de ner sina röster och då blir det nya rubriker om varför de gjorde det och varför de inte röstade för regeringens budget som i alla fall ger fattigpensionärerna en lägre skatt (de som fortfarande jobbar ska ju beskattas hårdare).

Ja, ja – journalistiken lever sitt liv och den politiska journalistiken är ju inte alls väsensskild från övrig journalistik annat än att det förmodligen är betydligt mycket mer spekulationer och faktiskt hårdare bevakning av de stackare som journalistkåren av en eller annan anledning anser ska bevakas snart sagt dag och natt.

Kändisar utsätts ju för så kallade drev ibland. Men – rätta mig om jag har fel – nog är dreven mot politiker som anses ha gjort bort sig intensivare? Mer utsträckta i tid? Nu är det inte tal om några drev än men diskussionen om hur budgetomröstningen i riksdagen ska sluta har varit på den journalistiska agendan länge.

Det är i sig inte alls konstigt. Det beror helt enkelt på att budgeten är en stor och avgörande fråga och på att regeringen inte har en majoritet bakom sig i riksdagen. S-M-regeringen är i sanning en minoritetsregering och mycket av den socialdemokratiska kritiken mot alliansregeringen slår nu tillbaka med kraft mot Löfvens ministär.

Så här sade exempelvis Magdalena Andersson i december förra året när hon var socialdemokraternas ekonomisk-politiska talesperson: ”När vi har haft socialdemokratiska minoritetsregeringar så har vi sett till att vi har majoritet för våra förslag i riksdagen. Vi har förankrat dem via samerbeten med centerpartiet, vänsterpartiet och miljöpartiet. Det har den här regeringen totalt brutit den praxisen och lägger förslag som det inte finns majoritet för. Det är tyvärr inte oppositionens uppgift att lotsa igenom budgetar.”

Då ansåg inte Socialdemokraterna att det var deras, oppositionens, sak att se till så att regeringens budget gick igenom i riksdagen. Det är det inte heller i dag, hur gärna Magdalena Andersson än skulle vilja det. Då gick Socialdemokraterna ytterligare ett steg i processen att störa regeringen genom att bryta ut delar av budgeten och rösta ner de förslagen, vilket bröt en praxis sedan ett par decennier tillbaka.

I dag är det annat ljud i skällan. Men det lyssnar förstås inte allianspartierna på av det enkla skälet att de inte har anledning att göra det. Det är regeringens ansvar att få igenom budgeten i riksdagen och det skulle bli oerhört intressant – om det inträffar – att se hur Stefan Löfven och Magdalena Andersson skulle hantera situationen om det blir så att Sverigedemokraterna ger regeringen sitt stöd.

Skulle Löfvens utsträckta hand över blockgränsen plötsligt tas av Sverigedemokraterna, som Löfven inte vill ta i hand eller ens prata med, så bör väl statsministern åtminstone tacka vågmästarna för hjälpen. Tacka verbalt, menar jag. För det finns ju inte någon anledning för honom att tacka genom att anpassa politiken enligt de tio krav som Sverigedemokraterna har ställt för att stötta regeringen.

Å andra sidan är det kanske just detta som är på gång. Och jag vill gärna förmedla rådet till alla inblandade journalister att väldigt, väldigt noga ha ögonen på de förändringar som kan uppstå om regeringen gör allvar av sina tankar att återremittera budgeten till finansutskottet för en ny omgång inför riksdagsomröstningen. Där, i finansutskottet, kan justeringar göras som tilltalar Sverigedemokraterna. Enligt vad som har sagts från det partiet behövs det inte mycket – kanske bara en antydan till en viljeinriktning från Stefan Löfven – för att SD ska lägga sina röster på regeringsförslaget.

Om så blir fallet – jisses vad jag spekulerar – kommer inte ett kritiskt ord att riktas mot Sverigedemokraterna från regeringens sida för att de gör det. Detta trots att man från regeringen sidan redan nu har gjort klart att praxis är att ett parti som inte får gehör för sitt budgetförslag lägger ner sina röster. Och definitivt inte röstar med övrig opposition. Men om vågmästarna röstar ändå och röstar för regeringens förslag – ja, då kan väl knappast regeringen klaga på det.

Jag är övertygad om att det sker mycket nu bakom kulisserna och strategier läggs upp för olika tänkbara händelseförlopp. Jag tror också att det förekommer flitiga kontakter mellan enskilda ledamöter från snart sagt alla sidor.

Nog om detta. Hur det än slutar så kvarstår ett obestridligt faktum – den regering som landet har i dag har ett väldigt svagt parlamentariskt stöd och det kommer den att ha så länge den sitter kvar eller under hela mandatperioden.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Jo, jag spekulerar…

  1. João Pinheiro skriver:

    Ja, ja allt detta är sant. Men har alliansen bättre parlamentariskt stöd? Svaret är nej. Frågan är vem som gör upp med SD och mina pengar är på de borgerliga.

Kommentarsfältet är stängt.