Intern underhållning

I går höll jag på att leta efter någonting när jag stötte på en helt annan sak som jag glömt för länge, länge sedan – mitt autografblock. Det var ett kortvarigt intresse för min del och kan inte har sträckt sig över särskilt lång tid. Förmodligen var jag i tioårsåldern. Kanske elva eller tolv.

Den första autografen i det specialdestinerade autografblocket är Nils Karlssons namnteckning. Eller Mora-Nisse, som han kallades.

DSC01476

När jag tänker efter så tror jag mig minnas att vi var i Mora och träffade på honom i en sportaffär. Kanske var det hans egen sportaffär. Han var förstås van vid att skriva sina autografer.

I samma veva – det vet jag bestämt – så hade farsan (det var kanske han som gett mig det nya och tomma autografblocket, måhända efter mitt tjat) letat upp Anders Törnkvist, som också skrev sin autograf i blocket. På sidan efter Mora-Nisse.

Anders Törnkvist var också en god skidlöpare på sin tid. Samma år som jag föddes, 1947, föll det sig som så att Mora-Nisse och Anders Törnkvist gick samtidigt över mållinjen i Mora efter att ha kört från Sälen. Domarna dömde Mora-Nisse till segrare, men de två gick till en juvelerare i Mora och delade medaljen.

DSC01472

Bureås store son Orvar Bergmark, som började sin fotbollskarriär i Byske, var en av mina stora idoler i Örebro där han spelade både fotboll och bandy. Fotboll var hans stora sport och han gjorde 94 A-landskamper. I bandy blev det ”bara” 24 A-landskamper. En kort tid var han proffs i Italien och om jag inte minns alldeles galet så var han även med och spelade handboll för ÖSK. Det var ju så förr att spelarna höll på i många bollsporter.

En av dem som gjorde det var Olle Sääw. Jo, jag har hans autograf också. Också han spelade fotboll och bandy för Örebro SK – totalt över 1000 matcher. Bandy och ÖSK var och är synonymt för mig och någonstans har jag en tavla med alla spelarnas autografer. Jag vill tro (till dess att jag hittar den) att det är namnen på dem som tog hem SM något år och de är skrivna enligt den laguppställning som då rådde. Det vill säga målvakt, backar, vänster- center- och högerhalv samt kedjan från vänsterytter, via vänsterinnern över centern till motsvarande positioner på högerkanten.

Gunnar Ring i målet gillade jag skarpt liksom spelevinkern ”Stockis” Kihlgård som alltid spelade i en röd toppluva. Ja, jisses vilka minnen som dyker upp och jag ber om ursäkt för min nostalgitripp.

DSC01473

Ingmar Johanssons, Ingos, autograf har jag också. Den skrev han innan han blev världsmästare i tungvikt. Jag minns inte vilket år jag fick den, men det var vid något jippo när han visade upp sig i Örebro. Kanske var det 1958 efter matchen mot Eddie Machen på Ullevi. Det var tydligen en spektakulär historia: Eddie Machen hade till dess inte en förlust, men efter lite drygt två minuter i första ronden var matchen slut sedan stackars Eddie träffats av Ingmar Johanssons tunga höger.

Apropå Ingmar ”Ingo” Johansson – varför i hela fridens namn är Statoils lågpriskedja döpt till Ingo? För att man tror att det är ett slagkraftigt namn..?

Autograferna jag har har inget pekuniärt värde att tala om. Det har jag sett på tradera. Olle Sääws autograf är till exempel utlagd för ett utropspris på 14 spänn och ingen har bjudit. Men värdet som autograferna har i minnet är mycket högre. Det har i alla fall gett mig ett par timmars intern underhållning – om man säger så.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.