Fritt val på onsdag?

En bra dag går mot sitt slut. Jag hade hoppats på att få tid – eller rättare ge mig själv tid – att motionera genom att promenera en smula. Men jag kunde tyvärr inte motivera mig själv när tiden väl gav utrymme för det. Men det är ingen annan än mig själv som lättjan drabbar. Dagen har bjudit stimulerande arbete och så några timmar med Inger Arnesson i Sunnanå där vi pratade om vad vi kan tänkas hitta på framåt vårkanten. Det är något som vi ska gå vidare med så snart som möjligt för att kolla om det går att konkretisera. Lite spännande tankegångar tycker vi.

Men det som är verkligt spännande är morgondagen och till vilket resultat som Sverigedemokraterna kommer efter sitt gruppmöte i morgon. Efter gruppmötet ska ju partiet tala om hur det ska rösta om budgeten; om partiets ledamöter ska lägga ned sina röster efter det att partiets eget förslag röstats ned, om de ska rösta för allianspartiernas förslag eller om de rent av ska rösta med regeringens förslag.

Från regeringens sida är man verkligt desperat. Jag hörde intervjun med finansminister Magdalena Andersson i SVT:s Aktuellt och det hon försöker säga är att det är allianspartiernas ansvar om landet kastas in i en politisk kris. Det tyder på, som jag tycker, politisk omognad, frustration och desperation. Låt oss betona faktum – det är och har alltid varit och kommer alltid att vara regeringens ansvar att få igenom sina förslag.

Att framför allt Socialdemokraterna nu försöker lägga skulden på allianspartierna är smått löjligt. Allianspartierna presenterade redan före valet sin gemensamma ekonomiska politik (som skulle ha blivit ett budgetförslag om de fyra partierna vunnit valet) och förklarade även att det förslaget gäller som alternativ till det som en eventuell ny regering lägger fram. Att vika från den linjen skulle innebära att all trovärdighet försvinner. Det alternativet bör inte finnas på kartan.

Det finns ett scenario inför morgondagens besked som jag inte har hört någon föra fram och spekulera kring. Och som skulle ge Sverigedemokraterna ytterligare maximal uppmärksamhet, som inte behöver vara negativ för partiet. Det alternativet är att partiet – i det dilemma som partiet själv skapat (om det inte lägger ner rösterna utan röstar på endera av de två alternativen som återstår så blir det konsekvenser av det som kan bli svåra att hantera) – bestämmer sig för att de 49 ledamöterna får rösta efter egen övertygelse och inte efter någon partilinje.

Det skulle göra omröstningen till en verklig rysare eftersom ingen riktigt på förhand skulle veta något om hur alla tänker rösta och faktiskt röstar förrän de 49 ledamöternas fingrar verkligen söker sig till omröstningsknappen i riksdagsbänken. Sverigedemokraterna kan då hävda att de är ytterligt ”demokratiska” genom att inte diktera någon partilinje samtidigt som ansvaret läggs på enskilda ledamöter. Deras respektive ansvar blir förstås i medialt hänseende mindre för vilket beslut som än fattas eftersom medierna knappast kan komma att fastställa exakt vems röst eller vilkas röster som avgjorde frågan. I synnerhet om det är några som lägger ner sina röster, några som röstar på regeringens förslag och några som röstar på allianspartiernas förslag. Vems ”fel” är det då om resultatet tar en vändning som nog ingen vill ha?

Ja, det är kul att spekulera. Om det är så att regeringen skickar tillbaka sitt budgetförslag till finansutskottet och det inte blir någon lösning där heller så blir det faktiskt enligt gällande lag finansutskottets ansvar att fatta de beslut som behöver fattas efter årsskiftet. Och om inte finansutskottet fixar att kunna fatta beslut så är blir det årets budget som fortsätter att gälla. Det vill säga 2014 års budget – med samma anslag till verksamheter – blir också 2015 års budget.

Resultatet av det är att S-MP-regeringen då får driva sin politik med en borgerlig ekonomi. Det är ingen tvekan om att regeringen Löfven står inför svåra problem. De kommer inte att bli lättare under mandatperioden (det har ju bara gått ett par månader sedan regeringen tillträdde).

Alldeles oavsett hur omröstningen i riksdagen går på onsdag, kan det inte fortsätta så här. Statsminister Stefan Löfven måste ta sig en ordentlig funderare på hur han vill ha det under de närmaste fyra åren.

 

 

 

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.