Intressanta tal i Oslo

I kväll blir det säkerligen till att titta på TV. Att kika på Nobelmiddagen hör liksom till i det här hemmet. Egentligen vet jag inte varför. Men jag sitter i alla fall inte och tittar på vad damerna har för klänningar eller eventuella smycken på sig (hur folk klär sig vid fest och i vardagen lägger jag mycket sällan märke till). Men det är lite kul att kika på människorna och se serveringarna och underhållningen som bjuds.

I eftermiddags fångades jag av sändningen från rådhuset i Oslo där Fredsprismottagarna Malala Yousafzai från Pakistan och Kailash Satyarthi från Indien fick sina diplom och guldmedaljer. Jag lyssnade till det tal som ordföranden i den norska Nobelkommittén, Thorbjørn Jagland, höll och jag lyssnade förstås till vad de båda pristagarna hade att säga.

Malala Yousafzai känner nog de flesta till. Hennes kamp för att framför allt flickor, men också alla barn oavsett kön, ska få gå i skolan höll på att kosta henne livet när hon för två år sedan sköts i huvudet av en taliban. Nu bor familjen i England och Malala går naturligtvis i skolan. Hon är den yngsta pristagaren någonsin och det lär hon förmodligen förbli under väldigt lång tid.

Flickan har en utstrålning som få och ett kurage som man önskar att man skulle ha en bråkdel av. Hon talar klart och enkelt och det hon säger är sådana självklarheter – egentligen – när man lyssnar på henne. Vetskapen om att det som är självklarheter för oss innebär ”krigsförklaringar” för andra skrämmer.

”Tänk att stora nationer som kan vara så starka när det gäller att kriga, är så svaga att arbeta för fred. Och varför är det så lätt och enkelt att skicka vapen och dela ut sådana till folk, när det är så svårt att skicka böcker och dela ut sådana till barnen?” Det är inte ordagrant citat, men något i den stilen var en del i hennes budskap till de som var i Rådhuset och som följde ceremonin via TV.

Kailash Satyarthi har ägnat decennier åt att frita barn som används som arbetare i fabriker i Indien. Det är ett farligt arbete eftersom de krafter som lockar till sig barnen, tvingar dem att arbeta oändliga timmar varje dag och som håller dem inlåsta vill hålla det hemligt för att tjäna pengar på barnens slavarbete. Jag har för mig att jag någonstans har läst att några av Satyarthis medarbetare under dessa fritagningar har mist livet.

Också hans tal var väl värt att lyssna till, även om jag inte fastnade för något som jag direkt kan referera. Barnarbete förekommer sannerligen inte bara i Indien. Officiellt är det förstås förbjudet, men kanske kan de indiska myndigheterna efter det att Satyarthis arbete belönats med Nobels Fredspris nu med större kraft ingripa mot detta slaveri.

Att Fredspriset delas mellan Kailash Satyarthi och Malala Yousafzai är fantastiskt, tycker jag. På olika sätt jobbar de med samma sak – att barn ska få utbildning. Och att det är så viktigt för utvecklingen i världen att barn i alla länder får chans att lära sig läsa, skriva och räkna och därmed också får smak på att skaffa sig mer kunskap.

Det var faktiskt en givande stund. Kvällens sändningar från Stadshuset i Stockholm blir nog inte givande på samma sätt. Men lite kul ändå.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.