Solstånd hit och dit

Jag har låtit mig bli lurad. Jag har förlitat mig på vad almanackan säger. Den säger att vintersolståndet ska inträffa i morgon. Men under hela dagen har jag sett ett och annat inlägg på Facebook om att den kortaste dagen är i dag. Det vill säga att vintersolståndet är i dag.

De som säger så har rätt på ett sätt och de som tryckt almanackorna har rätt de också. Hur hänger det nu ihop? Jo, vintersolståndet inträffar i dag 23.03. Det vill säga mitt i natten. Men – och det är viktigt för att jag ändå ska känna att jag har haft rätt – den tiden är UTC (Coordinated Universal Time). Vilket i sin tur är den gamla Greenwich Mean Time, GMT. Skillnaden mellan GMT och UTC är bara en sekund.

Att tiden är i UTC betyder att vintersolståndet inträffar 00.03 i Sverige. Vår tid är ju en timme efter UTC/GMT. Så då hade almanacken rätt – om än hårfint – och jag också.

Nu gör ju inte det någon reell skillnad. Alltid är det så att jag går och längtar till vintersolståndet eftersom det är den dag efter vilken det sakta till en början blir ljusare varje dag. Om jag längtat till 22 december 00.03 eller skulle ha längtat till i dag 23.03 må vara egalt. Huvudsaken är att ljuset vänder åter.

Jag har kollat hur det ser ut inför nästa år. Jodå, då inträffar vintersolståndet 22 december – med marginal. Så det så.

Förmodligen är inte björktrasten, som brukar frekventera den rönn där bären av någon outgrundlig anledning ännu inte har blivit uppätna av fåglarna, medveten om att det nu är som mörkast på året. Jag förundras över att hon eller han fortfarande är kvar tillsammans med andra artfränder. Det är ju vinter nu. Snö och lite kallt och aldrig någonsin har jag så här långt norrut sett björktrastar vid den här tiden på året.

Men de vet nog vad de gör – fåglarna. Fåglar och djur har ju gåvor som vi människor inte har. Inför tsunamin som ägde rum för snart tio år sedan (26 december) stack djuren bort från de strandnära områdena och begav sig inåt landet och uppåt på höjder. Djuren visste att något var på väg att hända och satte sig i säkerhet.

Jag har också läst om hur en fågelart (minns inte vilken), som nyligen flyttat från sitt vinterviste och flugit 500 mil till sommaren i västra USA, två-tre dagar innan en orkan slog till mot området tog sin tillflykt 70 mil bort. När orkanen dragit förbi och det lugnat ner sig återvände fåglarna till ”sitt” område för att ta reda på redena och påbörja häckningen.

Vi människor har inte denna känsla för vad som komma ska. I stället är vi ibland dumma nog att inte ta varningar på allvar. Hur många är det som inte anammar myndigheternas maningar och ansträngningar att evakuera från områden som hotas av naturkatastrofer. De vägrar i tron att det inte ska bli så farligt och de vägrar för att de vill hålla koll på sina ägodelar.

Och vi här i Norrland – vi bryr oss inte särskilt när SMHI skickar ut en klass 1-varning om ymnigt snöfall. Kallt konstaterar äkta norrlänningar då att det blir dags att ta fram sopen. Klass 2-varningar innebär att snöskyffeln åker fram och när det blir klass 3-varningar – ja, då bereder sig sanna norrlänningar på att det kan vara snö på vägen. Allt detta har jag läst på Facebook. Och då måste det väl vara sant. Eller..?

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.