Halkigt värre på vägen

Ja, då är jag hos dottern igen. Jag åkte relativt tidigt för att ta mig ner till Sundsvall medan det var ljust. Och det gick bra. Snö på vägen mot Umeå, ett riktigt tätt snöfall söder om Umeå ner mot Ö-vik och det gick sedan över i duggregn. Vindrutan blev isig på nolltid och det hjälpte inte mycket med full spruta på värmen upp mot rutan. Tre gånger fick jag stanna för att skrapa rutan och jag garanterar att jag inte var ensam om att göra det.

Det var ganska kul förresten. Bilen har jag haft i snart två år och det var första gången som jag sett att det plötsligt började lysa någon form av information på instrumentbrädan. Du behöver fylla på spolarvätska var det första meddelandet. Så jag stannade på lämpligt ställe och tog fram dunken med spolarvätska som jag hade med mig. Fyra liter svaldes i den tanken utan att vätskan kom upp i den lilla halsen som jag hällde i.

Inför den tredje vindruteskrapningen hittade jag inte någon p-plats på lämpligt avstånd så jag rullade på. Då kom ett annat meddelande som sa åt mig att göra ren vindrutan. Jo, tack – jag hade noterat det. Det hade dock varit bra om bilen också talat om för mig hur långt det var till nästa p-plats.

Jag ringde faktiskt polisen också. Strax söder om Bygdeå kom jag ifatt en skåpbil. Föraren av den körde lite lurigt. En gång var han på väldigt långt ut till höger på vägbanan och inte mindre än fyra gånger var han över mittlinjen. Hastigheten varierade mellan 70 och 100. Så jag slog en signal och menade på att det kanske vore idé att kolla upp föraren. Om han (det var en han såg jag när jag körde förbi så småningom) var berusad, drogad, sjuk eller trött vet jag inte. Men man bör ju hålla sig på rätt sida av vägen i alla fall. Tycker jag. Jag hoppas faktiskt att polisen fick koll på honom in mot Umeå.

Det var kul att se att alla bilister tog det väldigt lugnt i duggregnet. Det blir ju väldigt halt när regn slår mot kalla vägbanor, vilket jag inte minst märkte när jag stannat och gick ur bilen. Det var väldigt halt. Men trafiken flöt på lugnt i 60 till 80 km/tim.

Dagens händelse måste väl vara jobb-bluffen i Växjö. 130 personer stod utanför grindarna till en lokal i morse. Alla skulle börja jobba som lagerarbetare och alla hade gått igenom anställningsintervjuer och skrivit på anställningsavtal. Några hade till och med sagt upp sig från sina tidigare anställningar för att börja det nya jobbet som var en smula bättre betalt än vad lagerarbetare normalt får i lön.

Det är naturligtvis sorgligt och tragiskt för dem som sagt upp sig för att börja ett jobb som inte finns. Och det är synnerligen märkligt att någon lurar så många på detta sätt. Det har ju uppenbarligen inte funnits någon vinning för den som lurat. Ja, alla står frågande inför det som hänt. Förhoppningsvis får man tag på den som gjort det, men det är högst osäkert om det finns något lagrum som agerandet kan prövas mot.

Det har varit och är väldigt kul att vara hos dottern. Farsgubben blir väl trakterad och mitt ordvrängeri får en smula stimulans. Ibland tycker hon att farsgubben är rena fars-gubben…

 

 

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.