En dag att minnas – alltid

Förintelsens minnesdag är i dag. För 70 år sedan kom de allierade styrkorna till Auschwitz och kunde befria dem som fortfarande levde och fanns kvar i nazisternas koncentrationsläger där. Men det var först då – eller snart därefter – som världen fick vetskap om dessa läger. Det hade ryktats om dem, men ryktena var inte bekräftade så vitt jag har blivit informerad.

Snart stod omfattningen av utrotningen klar. Miljoner judar och romer och andra hade förts till Auschwitz och andra koncentrationsläger för att möta döden. Det var ett mördande som hade industrialiserats. Världen hade aldrig någonsin skådat något sådant tidigare. Och man sade att det aldrig, aldrig någonsin skulle kunna ske igen.

Nazisternas utrotningsförsök av judar och romer var fruktansvärt och avskyvärt. Och minnet av förintelsen ska vi alla bära med oss och förhoppningsvis kommer även våra barn att bära minnet vidare. Vi ska bära minnet inte bara en gång om året på denna Förintelsens dag, utan helst alla dagar.

Till vad nytta det nu kan göra? För det som aldrig mer skulle hända upprepar sig gång efter annan. På Balkan rasade ett krig där den ena gruppen försökte förgöra den andra. Där fanns också koncentrationsläger där de fängslade svältes och dödades. Minns vi offren från det kriget? I Rwanda slaktade hutuer omkring 800 000 tutsier 1994 under några månader. I Syrien pågår sedan snart fyra år tillbaka ett krig som president Bashar al Assad – som tillhör en gren av shiaislam – för mot sunnimuslimer i det egna landet. Det var länge sedan jag såg någon uppgift om hur många som dödats i det kriget. Den senaste siffran, som är något år gammal, talade om 140 000 döda. Minst lika många har fängslats och försvunnit. Inga har något från dem i alla fall.

Det senast nämnda kriget har fått nya inslag. IS krigar mot shiamuslimer och mot regimen Assad. IS är en våldsrörelse som obekymrat tar livet av allt och alla som inte anpassar sig till dess knäppa tolkning av vad islam innebär. Ja, det finns flera exempel på att även de som ”konverterar” till deras tolkning tas av daga därför att de varit så kallat ”otrogna”.

Exemplen på folkmord kan mångfaldigas och minnet av förintelsen under andra världskriget tycks i det här perspektivet redan ha förbleknat. Rimligtvis borde världen vara konsekvent i sitt fördömande av det som hände då och det som händer nu. Och då tänker jag även på dagens Israel och hur dess regim behandlar palestinierna. Förtrycket är hårt och när det bär iväg till israeliska militära attacker mot Gaza blir de oskyldiga offren bland palestinierna väldigt många.

Hela tiden sker övergrepp mot och mord på enskilda och grupper. Brott som enbart grundas i hat mot personer som råkat födas in i en folkgrupp eller som bekänner sig till en tro.

Det verkligt sorgliga är att hatet tycks spridas. Intoleransen mot våra medmänniskor med andra rötter, tankar och religiösa uppfattningar ökar ute i världen och här hos oss. Hatet tycks ha lättare att finna sympatisörer än någonsin humaniteten, förståelsen och respekten. Solidaritet, medkänsla och empati är känslor och gärningar som trycks undan och det tycker jag är så sorgesamt. Enligt min uppfattning är pendeln på väg att svänga åt helt fel håll och jag är dessutom rädd för att det är bra bit kvar innan den svänger tillbaka  så att världen än en gång – och förmodligen för en begränsad tid – blir en bra värld att leva i. Inte bara för oss utan för alla.

Men då, när det inträffar, är jag nog inte med. Såvida jag inte blir 100+…

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.