En lång sekund

Tid är något lustigt att tänka på. Ibland tycker man att tiden rusar och att man inte hinner med någonting. Ibland går den så oändligt sakta, så att varje minut känns som plågsam timme. Då hinner man inte heller med någonting. Men tiden mellan någonting kan också variera starkt. Jag sitter och funderar på det när jag nu så här på kvällningen har slötittat på mixedstafetten i skidskyttet och nu på damernas störtlopp i VM i Beaver Creek i USA.

I skidskyttet var det överlägsen norsk serie. Ja, i och för sig var det inte så många sekunder mellan Norge och Tjeckien, men det var ingen diskussion om vem som skulle vinna. Det svenska laget kom in som 15:e lag och klarade sig i alla fall från att bli varvade på den korta banan. Fem minuter någonting var laget efter segrarna.

Marginalerna blir verkligen små i störtloppet. Det är ganska kul att lyssna till kommentatorerna. När en åkare tappar några hundradels sekunder eller kanske en tiondels sekund, så är de plötsligt borta. Vårt hopp, Kajsa Kling, som kom fyra på sista genrepet, eller genomåkningen som det heter, i går, gick i mål över en sekund efter den som leder. ”Över en sekund” är en evighet i störtloppet som ändå håller på i en minut och 40 sekunder någonting.

Men en sekund är sannerligen inte någon lång tid. Om än det är det i tävlingssammanhang. En sekund – det är knappt man kan mäta det om och när man tittar ner på klockan för att se hur lång eller kort den stunden är. På en sekund hinner man verkligen inte göra särskilt mycket och i förhållande till att någon är en sekund efter när man kört utför ett berg i mer än en och en halv minut så är det ”dåligt” enligt kommentatorerna. De aktiva själva tar det som ett misslyckande.

Men jag tycker att det är väldigt bra gjort. Det är sannerligen inte mycket som skiljer åkarna åt och de är alla jätteduktiga. Men så ska det väl också vara under ett världsmästerskap.

Dagen har varit väldigt god mot mig. Fredagskorsordet i DN är fortfarande inte klart. Jag får klura mer på en del saker. Tvätten fixades och ströks under förmiddagen och så har jag tagit en timmes promenad i relativt rask takt. Vädret var ju så skönt. Milt i luften och strålande solsken, som dock ännu inte når alla ställen. Men för varje dag klättrar solen en liten, liten bit högre på himlen och dagarna blir allt ljusare. Till min glädje noterar jag att det inte längre är nermörkt klockan fyra på eftermiddagen. Jag välkomnar verkligen ljuset.

Ute i stora världen ska det bli intressant att se om och i så fall hur Den tyske förbundskanslern Angela Merkel och den franske presidenten Francois Hollande lyckas komma överens med den ryske presidenten Vladimir Putin. Det sägs att det är sista, eller nästan sista, chansen att komma komma fram till en fredlig lösning på konflikten och kriget som rasat i snart ett år i Ukraina. Merkel och Hollande landade i Moskva för ett par timmar sedan och det dröjer säkert ännu en stund innan några besked kommer om hur förhandlingarna går.

För det handlar om förhandlingar. Ryssland vill ha en stor del av östra Ukraina så att landet kan knyta ihop vägarna till Krim som annekterades förra året. Ryssland arbetar medvetet för att nå detta mål genom att skicka både soldater och vapen av många olika slag in i Ukraina för att stötta de så kallade separatisterna. Ukrainas armé har inte hittills haft möjligheter att hålla emot.

Det är svårt att sia om utgången, men mycket talar för att Ryssland når sitt mål utan att världen i övrigt lägger sig i det. Annat än att fortsätta med och förmodligen skärpa de sanktioner som riktas mot Ryssland och som har påtagliga effekter på den vanliga ryssens vardag. Vad det i sin tur kan leda till återstår att se.

Ja, så är det med det mesta som är på gång överallt. Ingen utgång av ett händelseförlopp är given. I alla lägen gäller det att bida sin tid.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.