Jobb, grus och regionen

Så blev det en dag med arbete. Alltid roligt och något jag längtar till under de dagar när jag inte jobbar. Efter att ha varit ner på Friskvårdskompaniet och där kört mitt pass i ”mina” maskiner under tre kvart, så var det skrivande som gällde. Det höll jag på med fram över lunch. Sedan blev det så att jag stannade kvar vid datorn av pur slapphet, men det finns ju en del på nätet som ska kollas. Bland annat lyssnade jag på Nerikes Allehandas alltid lika intressanta opinions-poddar (jo, jag hade missat en som jag nu tog igen). Där försvann bortåt en timme. Nu på kvällen har jag tillbringat ett par timmar – drygt – med att följa ett kommunfullmäktige som sändes via nätet.

Det kan ju tyckas halvt knäppt att sitta och lyssna på ett fullmäktigemöte. Men jag alltid gillat att följa sådana möten och andra möten. Under min aktiva tid när jag har förmånen att få åka på partiernas nationella samlingar satt jag i regel och lyssnade på debatten för att sedan jobba med skrivandet och intervjuandet under lunch- och middagspauser. Det fick så gott som alltid till konsekvens att jag missade att äta.

En gång när jag kom hem efter en centerstämma som började på torsdagen och slutade på söndagen och skulle redovisa mina utgifter kom jag på mig själv med att jag bara ätit två gånger. Ätit lagad mat, vill säga. Frukost förstås på hotellet men sedan hade jag tydligen levt på kaffe, bullar och mackor som serverades i pressrummet. Det gick det också och jag tycker inte att jag har mått dåligt av det.

Nu för tiden äter jag i stället lite för mycket i förhållande till min fysiska aktivitet. Men det ska bli bättre med det senare ju närmare vi kommer sommaren och barmarken. Men apropå barmark, så har det på många ställen nu töat bort så mycket snö att trottoarer och vägar är snö- och isfria.

Då ser man vad den hittillsvarande vintern har inneburit för dem som sköter snöröjningen. De återkommande milda perioderna som orsakat halka har också inneburit att mängder av grovt grus ligger på gångvägarna. Stillsamt funderar jag på hur många ton som körts ut på trottoarer, cykelvägar och gator. Det måste vara väldiga mängder och redan ser jag fram emot de dagar när gruset samlas upp igen för att börja återanvändas om – kanske – åtta, nio månader.

I dag har företrädare för Region Västerbotten haft möten med gruppledarna för de politiska partierna i Skellefteå kommun. Det är främst Folkpartiet som kritiserat Region Västerbotten för dess arbete, men främst för att nästan allt arbete görs och alla anställda finns i Umeå. Det är lätt att hålla med i den kritiken. En hel del hade kunnat förläggas både till Skellefteå och till Lycksele och/eller till andra orter ännu längre in i landet.

Tydligen gav mötet inte någonting. Av rapporten i Norran att döma vill Socialdemokraterna att det ska föras samtal både norrut och söderut för att försöka få liv i tanken på en storregion som täcker åtminstone två, kanske tre, län här i Norrland. Om inte det lyckas så kan majoriteten tänka sig att börja jobba med strukturen på Region Västerbotten. Men oppositionen, och då uttalat via Folkpartiet, är mer inne på linjen att först och främst koncentrera sig på vad Regionen ska göra och hur det ska göras.

Förmodligen kommer ingenting av vikt att hända. Min erfarenhet har lärt mig att sådana här processer kan ta oerhört lång tid. Politikerna har olika viljor och uppdraget som väntar tolkas på olika sätt och så gnabbas och träter man om vad som gäller. Det kan hålla på väldigt länge. Min tro är att Region Västerbotten fortsätter som tidigare och att den växer lite undan för undan när det gäller antal anställda och så finns den där så småningom i en skepnad som inte så lätt låter sig omformas eller utsättas för effektiviseringar. Och då har vi inte bara en länsstyrelse och ett landsting utan även en Region som alla har sina uppgifter och sina små pampar som inte så gärna låter någon av de andra komma in och tassa på varandras områden.

Ja, det är ju bara vad jag tror. Och det tycker jag gör på tämligen goda grunder. Det har väl aldrig hänt att offentlig administration minskar. I alla fall inte där politikerna har ett avgörande inflytande över hur arbetet organiseras och drivs. I det sammanhanget ska det bli intressant att se hur många som kommer att arbeta i den statliga departementsorganisationen när regeringen blir riktigt varm i kläderna. För varje regering har ju antalet ökat och det finns väl en hel del som talar för att så blir fallet med Löfvens regering också.

Nej, nu slutar jag för i kväll. Och hoppas på att någon kanske hinner läsa inlägget innan ett nytt dygn börjar.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.