Driv hos gästerna i Skavlan

Jag var ju först tvungen – ja, det kändes som att jag ville – titta på både Babbens program där Pia Sundhage var gäst och på Skavlan där Marit Björgen och Johan Olsson var några av gästerna, innan jag sätter mig och skriver några rader.

Jag blir så fascinerad av personer som drivs av en övertygelse och mot ett mål. Idrottare av olika slag – fotbollsspelare eller skidåkare eller aktörer inom vilka sporter som helst – som siktar på att bli bra (eller bäst) lägger ner oerhört med tid och har en väldigt hård disciplin för att nå sina mål. Men det gäller inte bara idrottare. Det gäller alla som verkligen vill lyckas eller vill förändra något.

Drivkrafterna kan vara så olika. Ta den sista gästen hos Skavlan, Azita Rafaat. Hon är från Afghanistan och har varit eller är (jag hann inte uppfatta det) en av de få kvinnliga parlamentarikerna i landet. Hon har bara döttrar men en av dem uppträder hela tiden som pojke. Det har hon gjort i fem år nu. Hon är verkligen inte den enda som gör så. Runt om i landet är det många som klipper och klär sina döttrar som pojkar för att de ska få en bättre chans i livet.

Azita Rafaat har själv under tre, fyra år när hon var ung uppträtt som pojke på heltid. Nu åker hon runt i världen för att upplysa alla som vill lyssna och ta till sig av budskapet om hur oerhört förtryckta kvinnorna är i Afghanistan. Sedan 2006 har situationen försämrats högst väsentligt och det blir värre för varje dag som går.

Det här är ett budskap som kanske bäst skulle ha serverats på söndag när det är Internationella kvinnodagen. Å andra sidan kommer hon definitivt att tala om det någonstans då. Men i kampen för en mer jämställd värld är det viktigt att så ofta som möjligt ta upp de här frågorna och på olika sätt försöka påverka så att politiker (män) bättre förstår hur orättvisa villkoren är mellan män och kvinnor och så att kvinnor kan känna stöd för sin kamp.

Bara för en kort tid sedan blev jag en smula uppretad när jag såg ett inlägg på Facebook där en av våra vänner i Egypten – en ung smart flicka som läser juridik – plötsligt skickade ut ett inlägg om kvinnligt språk. Det gick ut på att när kvinnor säger nej så menar de ja och när de säger till någon (en man) att försvinna så menar de egentligen att de vill att han ska stanna. Och så vidare. Hon tror uppenbarligen på detta och sprider det alltså vidare.

Det är ju bara kvalificerat skitsnack och jag blev som sagt upprörd. Jag har lovat att prata allvar med henne och förklara min inställning när vi kommer ner dit igen.

Det var också intressant att lyssna till Jens Stoltenberg som nu är Natos generalsekreterare. Och nog är det så att världen har förändrats under de senaste åren. Klimatet, det politiska, har blivit tuffare med hårdare motsättningar i samhällena. Jag är rädd för att den hittillsvarande utvecklingen inte visar sig bli särskilt positiv.

Innan TV-kvällen tog sin början var det en dag som många andra. Med träning på morgonen, tvättstugan och pyssel i hemmet samt en någorlunda lång promenad i finvädret.

Och nu går jag med jämna mellanrum ut på balkongen för att njuta av den för årstiden milda natten med det fantastiska månskenet. Vilket jag inte har lyckats fånga på bild. Förhoppningsvis lär jag mig så småningom att plåta i mörker. Det är i alla fall något jag vill kunna.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.