Pilligt jobb i Stockholm

Har jag inte pressen på mig, så blir det inte heller något särskilt gjort. Så har det varit hela livet och så har det varit i dag. I korthet kan man säga att dagen har bjudit på en promenad in till stan och tillbaka till Moröhöjden, tidningsläsning i papper och på dator samt nu på kvällen ett par timmars möte med en grupp från Sunnanå.

Det blir bättre i morgon. Då ska jag jobba och så ska jag göra en grej till den bilaga som Sunnanå ska ge ut. Inte nog med det – ett par saker måste skrivas ut och vidarebefordras. Men det ordnar sig. När mer står på agendan blir det som sagt mer gjort.

Jag blev lite full i skratt i förmiddags i alla fall. En artikel i Dagens Nyheter beskriver hur 25 personer anställts för att ligga på knä på Lilla Västerbron i Stockholm. Där kryper de omkring och pillar loss små ståltrådsbitar med Moraknivar. Betongen som göts armerades med ståltrådsbitar vilket skulle vara särskilt bra. Men så hyvlades ytan och då kom ståltråden fram vilket har orsakat en lång rad punkteringar, vilket väckt irritation och vrede. Lilla Västerbron är tänkt att vara en ”dröm” för cyklisterna i storstan. Men det blev en mardröm. En annorlunda arbetsuppgift skapades emellertid. Jobbet var tänkt att sluta i dag, men ingenting tyder på att de 25 anställda under den gångna veckan har fått bort alla ståltrådsbitar.

Med stort intresse lyssnade jag till stordelen av kvällens SVT-program Min sanning där den tidigare socialdemokratiska ministern Thomas Östros fick svara på frågorna. 2012 lämnade han politiken och blev vd för intresseorganisationen Bankföreningen. Nu har han fått ett ännu ”finare” jobb som jag inte skulle ha något emot att ha, nämligen styrelseledamot i Internationella valutafonden i Washington. Ja, han blir mer än så. Han blir så kallad exekutivdirektör vid den nordisk-baltiska valkretsen i valutafonden.

För vanliga dödliga är det svårt att förstå vad en sådan direktör gör, men det är säkerligen något viktigt och förhoppningsvis kommer han att göra ett bra jobb också. Det är alltid lite kul att lyssna till personer som har fått en viss distans till sitt politiska arbete. Men jag undrar i mitt stilla sinne om allt som sägs verkligen är den sanning som programtiteln antyder. Jo, det kanske det är eftersom det heter Min sanning.

Och då är vi där igen – det jag skrev om för inte alls länge sedan. Vad är sant och vad är inte sant. Nu fick Thomas Östros möjlighet att ge sin syn på en del saker som hänt under hans resa mot toppositionerna. Det var som sagt intressant. Dock kan det hända att om jag hade fått chansen att leda samtalet att jag skulle fört in det på en del andra aspekter. Men det har inte med saken att göra. Hur program görs finns det få personer som har inflytande över. Och så ska det vara. Precis som i allt annat som medierna pysslar med; medierna är fria och det är de ansvariga där som fattar besluten och journalisterna som utför hantverket.

Nu varvar jag ner en smula och satsar på morgondagen. Det gör ni väl alla, kan jag tro.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.