Hemmaspöket

Det spökar för Skellefteå AIK. Den märkliga finalserien som efter fem matchen bara har bjudit på bortasegrar fortsätter. I kväll gick Växjö än en gång segrande ur kampen och får sätta sig i sitt svarta hydda plan och åka hem. Nu är det laget onekligen närmare en SM-seger än SAIK och det efter bara fyra år i SHL. Eller elitserien som jag nog kallar högsta divisionen fortfarande.

Man kan fråga sig varför spelarna inte riktigt fungerar på hemmaplan. Jag tror förstås att det har något med det psykologiska att göra. Förväntningar, press på att prestera, spänning i nerver och muskler – och så blir det inte som det nog var tänkt. Jag börjar tro att Skellefteå AIK får börja inrikta sig på att det är rackans duktigt att ha varit i final fem år på raken. Det är inte många lag som klarat det. Men fixar SAIK att vinna i Växjö på torsdag finns ju chansen fortfarande kvar på lördag. Vi får väl se.

En stor del av dagen har jag ägnat mig åt att sitta framför datorn och lyssna igen ett fullmäktigemöte. Ja, det är inte något fullmäktige här i krokarna. I fem timmar lyssnade på intressanta debatter och lite överraskande beslut. Det var roligt och jag kommer garanterat att ha nytta av de timmarna i framtiden i mitt frilansjobb.

Men efter att ha suttit på stjärten i fem timmar och ibland kikat ut genom fönstret så var det nästan givet att ge sig ut på promenad i finvädret. Det var ju nästan sommar ute i dag. Så skönt. Jag gick ner till centrum för att utföra ett enda ärende och så gick jag tillbaka. Det blev sju kilometers rask promenad och det behövde jag verkligen. Jag fortsätter att hoppas på fint väder för då lär det bli många och långa promenader framöver.

Jag blev väldigt intresserad av en artikel på dn.se som handlar om hur italienska polisen pekar ut Sverige som ett land som de cyniska människosmugglarna gärna använder sig av när det gäller att dels vara i, dels hantera pengar i.

Jag är faktiskt inte ett dugg förvånad. Med den stora invandringen vi ha och med den flathet som Sverige hanterar ärenden som handlar om att personer tappat sina pass, så är det inte någon överraskning för mig att det har kommit personer till Sverige som inte alls har flytt för sina liv utan tagit sig till Sverige för att arbeta med illegala saker. Däribland människosmuggling. Det är helt samvetslösa individer som lever väldigt gott på andras elände och i vissa fall död.

Min önskan är förstås att den svenska polisen – som ju har en viss koll på en del individer och som får tips om personer – agerar mer kraftfullt. En annan önskan är att Sverige snarast sätter stopp för personer som återkommande och upp till 10-20 gånger per år tappar sina pass och får nya. Att en resenär kan tappa sitt pass eller få det stulet är ju inte orimligt på något sätt. Men att det ska och kan drabba samma personer hela tiden, år efter år, är omöjligt. Dessa personer ska inte få några nya pass. Tycker jag. Det är svårt att dra någon gräns förstås, men en sådan måste sättas upp. Max ett nytt pass per år och person kan vara lämpligt. Eller något annat system som stoppar ofoget. I andra länder fungerar det mycket bättre och det som gäller där är lätt att kopiera för svenska myndigheter. För så här kan det inte fortsätta.

Och därmed sätter jag punkt för i kväll

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.