TV-laget till Skellefteå

En bra dag går mot sitt slut. Först ett besök hos Folkrörelsearkivet för en ny transport av papper som ska slängas. Det var överraskande lite. Men 13 hyllmeter har försvunnit nu i alla fall. Den stora frågan var var de övriga hyllmetrarna var? Det skulle ju vara uppåt 35 meter som ska bort. Senare fick jag ett sms att de hittat ytterligare 15,5 meter. Så det får jag väl ta undan för undan. Månne det räcker med två vändor. Det ryms ju ganska mycket i bilen.

Lite fascinerande är det att det finns ytterligare fyra meter i – Hörnefors. När utrymmena inte har räckt till i Skellefteå och i Umeå så har arkivet fått hyra lokaler i Hörnefors, dit material har transporterats och arkiverats. Hur man ska få tillbaka det som ska slängas därifrån lär bli en senare historia. Om jag har geografin någorlunda rätt för mig så ligger ju Hörnefors ett par mil söder om Umeå.

Jag har varit på skattemyndigheten också. En tjänsteman där hade skickat brev till mig och ville ha klarhet i en del saker. Så jag for dit med de papper som skulle bringa honom denna klarhet. Så långt var allt gott och väl. Men han ringde framåt eftermiddagen och sa att han behövde mer papper. De letade jag upp och i morgon ska jag göra ett nytt besök hos honom. Vi har ju det gemensamt – han och jag – att vi vill stöka undan eventuella oklarheter, så att deklarationen kan godkännas. I och för sig tror jag att han å sin arbetsgivares vägnar är mer angelägen än jag, eftersom jag tror att det lutar åt att jag får betala kvarskatt.

I afton har det varit ett möte med Sunnanås damgrupp. Det vi bland annat talade om – och som många i klubben så småningom kommer att bli engagerade i – är arrangemanget som väntar 7 augusti. Det är en fredag och på kvällen kan ni som gillar fotboll och kändisar söka er till Sörvalla. För dit kommer nämligen TV-laget då för att möta ett mixat lag som Sunnanå sätter upp. Det blir ett stort evenemang, tror jag mig kunna lova. Men just nu är allt på planeringsstadiet.

Bland nyheterna i dag väljer jag att Livsmedelsverket har gått ut med en varning om att vi äter alldeles för mycket salt. Enligt verket så tar det myckna saltätandet livet av ungefär 1700 personer i Sverige varje år. Väldigt mycket salt finns i färdiga eller halvfärdiga rätter som vi köper i affärerna och glatt stoppar i oss. Enligt vad Livsmedelsverket säger så äter svensken i genomsnitt dubbelt så mycket salt som kroppen behöver. 11 gram per dag är snittet, men det kroppen behöver är bara 1,5 gram om dagen.

Vad gör då saltet förutom att det sätter smak på maten? Jo, det bidrar till att risken för stroke, hjärtinfarkt, hjärtsvikt och skador på njurarna ökar högst väsentligt. Blodtrycket höjs av ökat saltintag och det är många gånger vetenskapligt prövad sanning. Och högt blodtryck leder till ökade risker för hjärt- och kärlsjukdomar.

Personligen har jag alltid ätit lite salt. Nästan aldrig saltat extra på maten och när jag lagar mat så använder jag pyttelite av den varan. Varför det är så vet jag inte, men kanske var det så att det är något som man fått med sig hemifrån om morsan var försiktig med den varan. Det tror jag att hon var. Hon blev ju nästan 92. Bara två veckor var det kvar till den födelsedagen för henne, när hon somnade in.

Ibland hör man i gamla svenska filmer någon som säger om en attraktiv kvinna att ”hon är en salt böna”. Det ska väl vara lite Stockholmsslang över uttalet. Uttrycket skulle inte gå hem i dag, även om det i varje enskild filmsekvens var positivt laddat och menat som en komplimang.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.