Bildskatt hittad

En härlig dag börjar lida mot sitt slut. Det är förstås fortfarande ljust och härligt och jag vill bara inte tänka på att knappt tre veckor kvar till dess att det vänder. Dotter Moa är ju här och det är hur kul som helst. Vi har varit nere på stan och handlat och fikat. För första gången har jag också varit på Espresso House och det var en positiv upplevelse. Att jag inte tidigare varit där beror väl helt enkelt på att jag inte har känt att jag har haft någon anledning att gå in där när jag varit ensam nere på stan. Då far jag hem och tar mig en kopp i stället.

Nåväl, dottern har sett till att köpa en negativscanner till mig. Hon hade fått ett bättre pris på den i Sundsvall än vad jag kunde få här i stan. Men det fattades ett minneskort och det var vad som inhandlades.

Jag må säga att det var en toppeninvestering. Så snart vi kom hem stack jag ner i källare för att leta fram alla gamla diabilder som bara har legat där i decennier. Jätteenkelt, även för mig, att läsa in bilder på minneskortet och så föra över det till datorn. I augusti ska jag ju träffa mina gamla klasskamrater som jag bland annat åkte till Rom tillsammans med på en oförglömlig klassresa och till min oförställda glädje hittade jag diabilderna som togs under den resan. Jag hoppas att de bilderna blir en liten höjdare också för kompisarna. Alla är kanske inte så där väldigt smickrande, men vad 17, det är ju 52 år sedan de togs! Många trevliga minnen dyker omedelbart upp och förstärks av vad man kan se nu. När försvann förresten de gamla projektorerna? Ni vet när man matade bilderna i särskilda magasin efter att ha släckt ner i rummet och satt upp den vita duken.

PICT0028

Här är en bild på mig, som jag hittade. Den är inte från gymnasietiden utan senare. Förmodligen någonstans mellan 1968-1970. Mustasch och långa polisonger hade jag då. Skägg hade jag till och från, men förmodligen tyckte jag just då att det här var coolare.

Just nu håller dottern på att gå igenom bildskatten för att förmodligen plocka ut bilder på mig som ska läsas in i datorn så småningom och som hon tar hand om. Hon höll på att garva ihjäl sig när hon såg sin aktade far i sina yngre dagar. Och jag håller med henne. Hur f–n kunde man gå ut och se ut så..?

Mot kvällningen ringde det på dörren. Det var grannen nedanför, Tord, som bjöd in oss alla på kaffe. Det var en inbjudan som vi accepterade med glädje. Mycket trevligt var det och jag blev så imponerad av Tord och allt det han har gjort under åren. Han tog fram bilder på hur han under 18 års tid renoverat en av de första Porschebilarna som tillverkades. Chassinumret var 50 och så vitt han känner till finns det bara fem exemplar kvar i världen. Nu var det några år sedan han för hand, förstås, renoverade bilen till nyskick. Den första serien Porsche med 50 bilar var ju handbyggd också den.

Men det är inte det enda han gjort. En DKW har också återställts till nyskick och en amerikanare. Han har byggt hus och drivit företag och han är alltid, alltid i farten med någonting. Imponerande verkligen. Frun Ann-Charlotte ligger inte långt efter i aktivitetsnivå och hon letar nu köpare till en i alla stycken handgjord Skelleftedräkt. Men något napp på annonsen fick hon inte genom Norran i alla fall.

I morgon blir det återbesök på sjukhuset. Dottern åker hem till Sundsvall och jag ska jobba och en ny vecka tar sin början. Det blir som vanligt efter en verkligt trevlig helg.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.