En eljest dag

Vissa dagar blir inte alls som man har förväntat sig. Denna dag var en sådan. Den blev – som man kan säga här i våra trakter – eljest. Hustrun har ju varit krasslig ett par dagar och i dag var det värre än tidigare, varför vi till slut tog beslutet att fara iväg till akuten. På helger finns det ju inte några andra alternativ här uppe: vårdcentralerna är garanterat stängda och inga privatläkare har någon jour. I alla fall inte vad jag vet.

Så det blev till att åka till lasarettet. Så småningom kom hustrun in för en snabb undersökning och efter en god stunds väntan kom också läkaren. Han var där en stund innan han kallades iväg till något som var mer akut och när han kom tillbaka undslapp det honom något i stil med att ”hela Skellefteå tycks vara här i dag”.

I och för sig var det en överdrift, men jag är helt säker på att det var ett uttryck av frustration över arbetsbelastningen. Inne hos hustrun tog han dock god tid på sig och frågade noga och undersökte noga henne samt gav sig tid att förklara. Det var snyggt gjort i hans pressade situation. En digital ros till honom för det.

Jodå, vi fick åka hem och hustrun vilar nu mycket och jag har fått chansen att riktigt passa upp på henne, vilket i normalfallet inte är det vanliga i den här familjen. Även om jag självklart försöker bidra genom att göra en del av det som ska och måste göras.

Nu så här mot kvällningen noterar jag att den lapp som man tar när man kommer till akuten är lite lustigt formulerad. ”Välkommen” står det på lappen och det är ju ett trevligt första bemötande. Men sedan står det: ”ditt turnummer är” följd av numret.

Vaddå? Kommer man inte in i den ordning som man kliver in genom dörrarna på akuten? Nej, det gör man nog inte. Kanske att man kommer in till den första kollen i tur och ordning, men självklart måste det som är mer akut komma högre upp i prioriteringen än sådant som näppeligen är livshotande. Om man nu kan göra en sådan grov generalisering.

Men min tanke var att akuten efter något vist beslut från landstingsledningen har hakat på trenden med spel i olika former. Mitt ”turnummer” ska kanske dras av någon i personalen, juste övervakat av notarius publicus. Har du tur kommer du in på vård om du har otur får du vänta. Enda fördelen med ett sådant lotteri är att alla nummer vinner om än det kan dröja länge.

Nej, så är det förstås inte. Men lite roligt kan jag ändå ha åt formuleringen. Egentligen borde det räcka med ett välkommen och så numret, kan jag tycka.

Notabelt är också att det finns ett klockslag på lappen. Det anger när du tryckte fram kölappen. Jag kan tänka mig att det kan ha något att göra med att den maximalt accepterade väntetiden är fyra timmar (har jag för mig) och om den är längre innan man kommer in för behandling så ska man visst inte behöva betala. Om detta är jag högst osäker och jag har inte heller gett mig tid att kolla upp hur det är. Så ta den funderingen med en stor nypa salt.

Nåväl, besöket på akuten och det som följde innebar också att jag inte kunde gå till Norrvalla för att kolla när Sunnanå tog emot Älta. Det blev ytterligare en förlust, en onödig sådan om jag förstår det rätt, för Sunnanå som nu får åka ner till Lidköping på lördag och då visa att man kan bättre än vad man resultatmässigt har noterat de fyra senaste matcherna.

Nu blir det mer uppassning. Det passar mig gott.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.