Trycknostalgi

Ja, ni får banne mig ursäkta mig. Men det finns inte så mycket att skriva om. I alla fall inte om min dag. På något sätt tycks det som om dagarna går och när jag har något som måste göras, så blir det också gjort. I dag var det inte alls så. Eftersom jag tyckte att det hängde ett regnmoln på himlen tog jag bilen ner på stan och så var jag där mest hela förmiddagen. Och på eftermiddagen blev det inte många knop – om man säger så. På kvällen hade damgruppen i Sunnanå möte och inför det mötet var jag faktiskt lite aktiv med en idé som jag har fått.

Om den fullföljs, vilket jag har för avsikt att göra, så blir det mycket jobb. Väldigt mycket. Så rent mentalt är det väl hög tid att växla upp tempo eftersom tiden går fort. Alltid är det ju bättre att vara ute i tid än att göra allt i sista minuten eller under de sista dagarna.

Å andra sidan har det ofta fungerat så under mitt yrkesliv att om man jobbar under press så blir det ganska bra jobb som görs. Jag vet inte hur många gånger som jag suttit och skrivit mot klockan som går mot deadline – den tid när sista manus måste lämnas för att det skulle komma med i tidningen.

Nu blir jag faktiskt en smula nostalgisk. För jag har faktiskt varit med om den gamla blysättningen. Förutom att jag otaliga gånger skådat den tekniken när jag var och hälsade på farsan på de tidningar där han jobbade så hade de faktiskt – om jag minns rätt – två sättmaskiner på Norrtelje Tidning-Roslagens Tidning (som tidningen hette då, NT-RT). På de maskinerna sattes rubriker, ingresser och löpsedlar.

Det var kul och spännande att de skickliga typograferna arbeta och hur snabbt de plockade ihop raderna från blytyperna i kasterna. Och processen vidare till de stora tunga välvda blysidorna som monterades i pressen innan tryckningen påbörjades.

Många gånger har jag funderat över det faktum att ju snabbare produktionsprocesserna har blivit desto tidigare måste man lämna materialet. Logiskt sett borde det ju vara tvärtom, men så har det inte varit. Och nu med den starkt centraliserade tryckningen är det knappt att medierna får med slutresultatet från hockeymatcherna. För att nämna några exempel. Men förr – ja, förr var det aldrig några problem att lämna en text väldigt sent. Ändå hanns det med och ändå var tidningen ute i brevlådorna på morgonkvisten. Det var imponerande. Och det är kul att låta sig hänföras av den nostalgin under några minuter.

Jordgubbarna kommer så småningom, kan man läsa i tidningarna. Säsongen förväntas bli lång tack vare det lite kylslagna vädret men skörden förväntas bli stor och därför tros priserna också att bli låga. Det är ju kul för oss konsumenter. Än så länge har det inte blivit några svenska jordgubbar för min del, men jag åt redan i januari när jag var nere i Egypten. Där smakade de som hemma, om någon vill veta.

Jag tror att jag slutar här. Och laddar för morgondagen när jag ska se till att vara väldigt flitig efter att först ha kört en knapp timme på Friskvårdskompaniet. Morgondagen kommer att gå som smort, får vi tro och resten av veckan är också något att se fram emot.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.